Den stora tråden om Teodicéproblemet [sammanfogad tråd /mod]

I bibeln går Gud alltså emot sin egen natur?

Nej, jag har inte påstått att Gud inte kan ingripa i världen om det är det du tror. Det jag påstår är att Gud inte kan omvandla världen till något den essentiellt sett inte är, nämligen något annat än det fullkomligt goda.

Vilket fortfarande bara är en förlängning av ditt usprungliga ad hoc-premissande.

Ok, han vill inte ingripa.

Så att vara "något annat än gud" måste alltså innebära att detta "annat" inkluderar ren och skär ondska?
Ditt resonemang framstår tyvärr som nonsens. Och jag vill påstå att du fortfarande inte kommer förbi det här med allsmäktigheten. Att gud skulle vara allsmäktig, samtidigt som han inte kan göra vad han vill.. DET om något är en motsägelse.

Ja som Jesus säger i Mark 10:18 "there is none good but one, that is, God." Det innebär inte att det saknas godhet i världen, tvärtom genomsyras just världen av godhet men denna godhet tillhör Gud och inte världen. Annorlunda uttryckt så är världen ond/bristfällig i egenskap att vara något annat än Gud men god/perfekt i och med att den kommer från Gud. Den är perfekt i sin bristfällighet.
Det är som sagt en fråga om hur man definierar allsmäktighet. Som jag var inne på tidigare är det nog få skulle acceptera en definition sådan att allsmäktighet är att kunna utföra X där X kan vara absolut allt. Thomas av Aquino (en av Kristendomens viktigaste filosofer) menar exempelvis att det faller utanför allsmäktighetsbegreppet att kunna utföra logiska motsägelser, Gud behöver alltså inte kunna skapa en gift ungkarl för att vara allsmäktig. Descartes å andra sidan menar att logiska motsägelser är möjligt för Gud. Ska man ge sig på teodicéproblemet bör man ha klart för sig vilken definition av allsmäktighet man utgår ifrån (samt definitionen av ondska) och inte minst vilken definition ens eventuella motdebattör använder.

Precis. Och användar man "absoluta" ad hoc-premisser som du gör hamnar man i ett idiotisk cirkelargument.

Ett cirkelargument förutsätter det man vill bevisa. På vilket sätt gör jag det?

I din "absoluta" etik.

Men vänta nu. Menar du verkligen att världen är perfekt samtidigt som den är bristfällig?
De är ju varandras motsatser.



Visst, logiska motsägelser är en sak. Att inte kunna stoppa en galning från att våldta barn är en annan.

Jag ser gärna att du utvecklar detta med att gud är separerad från världen och därför inte kan ingripa. Jag kan inte se hur detta skulle vara ett argument för din ståndpunkt. Då blir definitionen av den eventuella allsmäktigheten väldigt märklig.

I Myeins semantik-akrobatiska värld är detta förmodentligen inte et ett paradox, men en manifestation av "outgrundlighet".

Ja utifrån olika perspektiv. Vilka våra omdömen är beror just på vilket perspektiv vi intar, utifrån ett alldagligt mänskligt perspektiv är jordelivet en jämmerdal, en prövning innan vår himmelska belöning. Men om vi överger vårt egocentriska perspektiv och höjer vår själsliga blick för att se ner på världen från ett holistiskt och ett mer transcendent perspektiv så kommer ondskan att "krympa" och för ett fåtal helt försvinna i och med att dessa genomskådar ondskans substanslösa natur.

Perspektivet ovan borde inte vara helt främmande för icke-troende och vetenskapligt intresserade. Vem har inte tittat upp mot en stjärnfylld himmel och känt att människans alla sorger och problem är intet i förhållande till universums ofattbara vidder? Naturen är en outtömlig källa att kontemplera över för att förändra ens själsliga tillstånd.
Med separerad menar jag helt enkelt att Gud inte är världen, de är inte identiska med varandra. Därmed finns det en åtskillnad dem emellan. Det betyder inte att Gud är avskild från värden på ett sådant vis att han inte har möjlighet att agera. Jag tyckte jag formulerade det bra i mitt svar till kiss74 när jag skrev att "Gud kan inte omvandla världen till något den essentiellt sett inte är, nämligen något annat än det fullkomligt goda." Essentiellt sett så är världen = icke-Gud, om då endast Gud är god så måste världen innehålla ondska. Ondskan måste förstås i dess metafysiska betydelse, sitter man bara och grubblar över enskilda onda händelser kommer man inte förstå dess natur.