Citat:
Det fetade:
Ingen behandling överhuvudtaget för individen i detta fall skulle jag vilja påstå (på reguljär anstalt). Det finns på de flesta anstalter (om inte alla) möjlighet till veckovisa terapisamtal på 30-40 minuter, tillkommande medicinering vid behov.
Är man inne i permissionsgång kan eventuella utredningar för diagnos som t.ex. ADHD m.m. gå att genomföra, men det kräver samarbetsvilliga handläggare samt att man själv vill givetvis och inte bråkar för mycket.
Isolering och utvecklande av redan svårt introvert personlighet är nog troligaste resan för den här herren.
Inget internet att förkovra sig i, lugna ned de skadade tankarna med- skapa känslan av trygghet. Inget bok/filmarkiv. Inga favoritspel eller nattliga promenader. Inget utrymme för knepiga hobbies. Listan på hämmande/katalyserande faktorer är lång, detta är endast spekulationer från min sida.
En vårdande påföljd hade kanske kunnat rehabilitera något (samt hålla kvar personen på obestämd tid), men anstalt fyller sannolikt på de negativa egenskaper som redan finns.
Kort sagt, när det är dags för frigång från anstalt för denne är det ur psykiatrisk aspekt en avsevärt svårare person som kommer ut i vårt samhälle.
Ingen behandling överhuvudtaget för individen i detta fall skulle jag vilja påstå (på reguljär anstalt). Det finns på de flesta anstalter (om inte alla) möjlighet till veckovisa terapisamtal på 30-40 minuter, tillkommande medicinering vid behov.
Är man inne i permissionsgång kan eventuella utredningar för diagnos som t.ex. ADHD m.m. gå att genomföra, men det kräver samarbetsvilliga handläggare samt att man själv vill givetvis och inte bråkar för mycket.
Isolering och utvecklande av redan svårt introvert personlighet är nog troligaste resan för den här herren.
Inget internet att förkovra sig i, lugna ned de skadade tankarna med- skapa känslan av trygghet. Inget bok/filmarkiv. Inga favoritspel eller nattliga promenader. Inget utrymme för knepiga hobbies. Listan på hämmande/katalyserande faktorer är lång, detta är endast spekulationer från min sida.
En vårdande påföljd hade kanske kunnat rehabilitera något (samt hålla kvar personen på obestämd tid), men anstalt fyller sannolikt på de negativa egenskaper som redan finns.
Kort sagt, när det är dags för frigång från anstalt för denne är det ur psykiatrisk aspekt en avsevärt svårare person som kommer ut i vårt samhälle.
Finns det överhuvudtaget någon bevisat effektiv behandling för mördare av typen Kristoffer Andersson? Jag menar här handlar det inte om någon som blir extra aggresiv på fyllan och råkat döda någon efter ett krogbråk. I Kristoffers fall så handlar det inte om en koppling som gått ur utan här är det uppenbart så att hela proppskåpet har brunnit ner. Det är betydligt mer komplicerat att reparera än någon som bara behöver lära sig hantera impulser och kontrollera spriten.
Finns det en beprövad effektiv metod som får sexualsadistiska seriemördare som Kristoffer att bli normala fungerande människor igen? I de flesta länder sitter såna typer inspärrade livet ut eller åtminstone tills de är så gamla och rörelsehindrade att de inte längre anses utgöra något hot. Jag tvivlar på att det finns en effektiv metod som säkerställer att mördare av den har typen kan botas och släppas ut efter enbart 10 år i finkan utan att omgivningen behöver oroa sig. Hur botar man en sexualsadist? Känns lika omöjligt som antigayterapi som ska omvända homosexuella. Jag tror inte hans läggning går att ändra, så här har vi alltså en socialt isolerad enstöring till kille med empatibrist som blir sexuellt upphetsad av att plåga och döda andra och som kommer släppas fri vid 30 år.
Har någon ett exempel på hur en sexualsadistisk seriemördare som Kristoffer har gripits, fått behandling och sedan släppts fri vid runt 30 års ålder som en normal fungerande människa?
Nej jag är rädd att här är nog riktig livstid det enda alternativet.