Det är många personangrepp i denna tråd, som återspeglar hur det är i dagens Sverige när alla får göra sig hörda oavsett vad de påstår. Ibland är det till och med elakheter som förvånar mig. Det verkar finnas en konkurrens om vem som vet mest och var först med att veta. Det är Jante, att man inte ska tro att man kan något eller är bättre, trots att en del i denna tråd kan mer än andra!
Jag tycker debatten i tråden återspeglar mycket av hur folk mår och hur illa de drabbats av domar och beslut. Olika övergrepp från myndigheter och domstolar inträffar ofta i Sverige, det är ju det som är orsaken till att vi bevakar olika rättegångar, just för att granska hur det går till i olika fall. Men det ska inte leda till att våra erfarenheter från andra fall gör att vi inte kan se på andra fall objektivt, eller upphöja förutfattade meningar till en dygd.
Det jag ser i detta fall är att när polisen kommer in från början och gör allt rätt så blir det rätt. I kombination med en klok och opartisk åklagare som har vett att hålla saken hemlig med yppandeförbudet så blev det rätt dom. En tingsrätt måste ha en utredning av den kvalitén som i denna utredning, med bevisning som gör det möjligt att komma fram till en rättvis dom.
Det är så onyanserat hur folk ser på saker, det är inte fel på alla brottmål, eller domen för att det blir fel ibland. I just detta fall blev det rätt, och lite underhållning som Rönnbäckskan bjöd på då hon tog konspirationsteoretikerna i vår tråd på allvar. I en svensk tingsrätt!
Med en advokat som läser och får uppslag på Flashback i stället för att arbeta juridiskt med ett försvar så gav detta en insyn i hur olika kvalité det är på advokater och vilken otur en brottsling kan ha när inte blir något försvar alls.
Leif Silbersky är motsatsen till Rönnbäckskan, han överanstränger sig i målet med den dubbla dubbelmördaren i Jönköping. För att ha en liten chans till att undvika livstid för klienten. En obefintlig chans, men han gör sitt jobb.
Det jag noterat genom dessa trådar är att rättssystemet fungerar utmärkt så länge det inte är kollegiala hänsyn som är föremål för beslut av myndigheter och domstolar. I brottmål fungerar systemet bra så länge det inte är en advokat eller en polis som står åtalade. I civilmål har det spårat ut helt i vissa mål när det görs bevisvärdering åt helvete och när man värderar trovärdighet. I förvaltningsrättsliga mål lyser likhetsprincipen med sin frånvaro.
Men varje fall måste granskas utan våra förutfattade meningar!
Och detta fall är ett skolexempel på hur en mordutredning ska skötas, men trots det så vill folk ha saker utredda som inte har med själva åtalet att göra. Märkligt.
Jag tycker debatten i tråden återspeglar mycket av hur folk mår och hur illa de drabbats av domar och beslut. Olika övergrepp från myndigheter och domstolar inträffar ofta i Sverige, det är ju det som är orsaken till att vi bevakar olika rättegångar, just för att granska hur det går till i olika fall. Men det ska inte leda till att våra erfarenheter från andra fall gör att vi inte kan se på andra fall objektivt, eller upphöja förutfattade meningar till en dygd.
Det jag ser i detta fall är att när polisen kommer in från början och gör allt rätt så blir det rätt. I kombination med en klok och opartisk åklagare som har vett att hålla saken hemlig med yppandeförbudet så blev det rätt dom. En tingsrätt måste ha en utredning av den kvalitén som i denna utredning, med bevisning som gör det möjligt att komma fram till en rättvis dom.
Det är så onyanserat hur folk ser på saker, det är inte fel på alla brottmål, eller domen för att det blir fel ibland. I just detta fall blev det rätt, och lite underhållning som Rönnbäckskan bjöd på då hon tog konspirationsteoretikerna i vår tråd på allvar. I en svensk tingsrätt!
Med en advokat som läser och får uppslag på Flashback i stället för att arbeta juridiskt med ett försvar så gav detta en insyn i hur olika kvalité det är på advokater och vilken otur en brottsling kan ha när inte blir något försvar alls.
Leif Silbersky är motsatsen till Rönnbäckskan, han överanstränger sig i målet med den dubbla dubbelmördaren i Jönköping. För att ha en liten chans till att undvika livstid för klienten. En obefintlig chans, men han gör sitt jobb.
Det jag noterat genom dessa trådar är att rättssystemet fungerar utmärkt så länge det inte är kollegiala hänsyn som är föremål för beslut av myndigheter och domstolar. I brottmål fungerar systemet bra så länge det inte är en advokat eller en polis som står åtalade. I civilmål har det spårat ut helt i vissa mål när det görs bevisvärdering åt helvete och när man värderar trovärdighet. I förvaltningsrättsliga mål lyser likhetsprincipen med sin frånvaro.
Men varje fall måste granskas utan våra förutfattade meningar!
Och detta fall är ett skolexempel på hur en mordutredning ska skötas, men trots det så vill folk ha saker utredda som inte har med själva åtalet att göra. Märkligt.
.
