Ni kan säga vad ni vill - inget, säger
inget, var så illa som
Syster Yster och
Vilse i pannkakan. Det är liksom inte för intet som vi sjuttiotalister är som vi är...
EDIT: Såg
Staffan Westerberg på en innerstadsbuss i Stockholm för några år sedan. Funderade på att ge ett fysiskt uttryck för vad han gjort mig (d.v.s. en rejäl snyting) men han såg så deppig ut att jag avstod. Kanske hade det berömda Karma redan varit framme, kanske hade hans pojkvän (yes, han är bög, inget fel med det) gjort slut, vad vet jag. Men jag är en snäll flicka så jag lät mannen deppa i fred.