Den stora tråden om överklass [sammanslagen tråd /Mod]

Kan det vara så att man behåller mycket av konsten för att den helt enkelt är osäljbar, och så säger man att det har affektionsvärde? Typ som i Antikrundan när de får reda på att poträttet av dderas gammelmormor inte är värd mer än ramen som sitter runt den. "Ah, hade inte tänkt sälja den ändå. Den är mig för kär för det, och så vill att mina barn och barnbarn ska få ha ssamma glädje av den som jag" Porträtt på människor man själv inte har någon koppling är nog folk inte så sugna på att köpa. Den mesta konsten är ju billig. Har man värdefull konst hemma har det ju med att samlaren lyckats samla de där guldkornen i konsthistorien, och det krävs en jävla näsa för. För att man ska ha en ärvd konstsamling av värde måste man ju haft släktingar som haft känsla och intresse av att hänga med i konstsvängarna. Svensk konst är ju oftast inget att hänga i julgranen internationellt förutom några undantag. Hur många när det begav sig vågade exempelvis köpa en Carl-Fredrik Hill eller August Strindberg istället för att satsa på ett för tiden säkert kort som idag är typ noll i värde och ses som pekoral?

"1) Har du ägt en villa? Tänk dig att du måste betala driftskostnader och sköta underhåll för 10 villor. Så är det att äga en herrgård.

2) Även om du lyckas få det att gå runt vad ska du göra med den? I överklassen hade man stora hus för att det var en massa folk som bodde där. Så om du inte har vänner som vill komma och bo där minst några månade varje år då är det meningslöst. "

Är det så här överklassen resonerar kan de ju lika gärna kalla sig medelklass. Att driva ett gods är ett företag och ett företag, om det är vid god vigör, har mer pengar och medel att röra sig med än en villaägare. Klart som korvspad att man inte driver en herrgård som man som privatperson har en villa. Men det är klart om man nu gör den jämförelse i sin kalkyl ska man hålla sig borta från att äga en stor herrgård och hålla sig till villa.

Vad man gör med en herrgård? Ja, man kan hyra ut där man inte bor, typ hyresgäster, bröllop, konferansanläggning, porrinspelningar. Finns stora kulturella värden förhoppningsvis att till vara på. Kort och gott stora gods är folk för med fantasi och känsla för att förvalta. Jag tror de som äger herrgårdar gör det ofta av helt andra anledningar än om de skulle bo i villa, precis som en som äger passagerarfärja gör det av en annan anledning än om denna skulle han en kanot, så den jämförelsen blir en icke-fråga.

Jag tillhör inte överklassen, så jag vet inte, men kan tänka mig att man släktmässigt håller man ihop på sätt som man inte gör i den mer individualistisk präglade medelklassen. Man är så att säga mer rustad för att förvalta saker som för en annan skulle verka jävligt stora och ansvarstyngda. Det finns ett helt annat tänk än att oj, jävlar, vad kommer det här kosta och värma upp.

Det fideikommissarien köpte själv fick han ju sälja, men inte det som han ärvt - det som fanns på inventarieförteckningen över vad som ingick i fideikommissen.

Du kan uppenbarligen inte uppskatta vackra konstföremål eller historiska föremål. Tråkigt för dig.

I övrigt visades ju många av godsen upp för allmänheten vissa dagar, det var ett sätt att få in pengar. Allmänheten kunde förhoppningsvis uppskatta en samlad, orörd kulturhistorisk miljö där samma föremål funnits i... trehundra år kanske. Inget som lagts till och inget som tagits bort. Det är ovärderligt för vår förståelse av vår historia, att sådana miljöer finns kvar.

Mycket av konstskatterna var ju gamla krigsbyten, ibland från så länge tillbaka som Trettioåriga kriget.

Ja det är generellt sant, det går inte att sälja, man har så många, att det är ett pain the ass att sälja av dem.


1) Nej man driver det inte som ett företag man driver det som en stor villa. Sommartorpet med Ernst x50.

2) Det är precis det man gör man hyr ut till privatpersoner och konferens. Men då driver du inte ett gods du driver ett hotell/konferens-anläggning. Och nackdelen med det är att om man vill tjäna pengar på det måste man göra allting själv. Alltså man hyr inte in städning, catering och så vidare. Utan du sköter allting själv. Det är mer än ett heltids-jobb.


1) Ja man håller ihop mer.

2) Tänkandet att man måste förvalta saker finns hos äldre människor. Yngre mäniskor vill inte göra det, det finns säkert någon, men majoriteten kommer inte att göra det.

Om man inte mäktar med att driva ett gods med tillhörande markegendomar som ett företag förstår jag att det måste vara tufft. Gods=företagsverksamhet, i alla fall i min värld. Vad i hela fridens ska man med en stor lantegendom med mark till, för till en riktig herrgård ska det fanns finnas mark, om inte ha det som företag? Allt är bara för nöjes skull?

Överklassen trodde jag handlade om att förvalta ett arv, även om nu givetvis alla i överklassen inte är ägare till lantegendomar, utan det så degenererar överklassen till att vara vad som helst.

1) Det är väldigt få i överklassen som äger gods. Det är kanske 10%.

2) De som driver gods idag är väldigt gamla vi talar om folk på 60+. Yngre människor sysslar inte med sånt.

3) Man har gods för att det är tradition, man kanske vill bevara byggnaden, eller så är man folk som tycker om att hålla på med projekt.

4) Idag fyller gods ingen funktion det är ett ställe där man umgås med vänner och släkt. Och en hobby-grej för folk som gillar sånt här.


1) Jag är ledsen att göra dig besviken men att förvalta arv är ingen vanlig sysselsättning för överklassen. Det finns de som gör det men de är ganska få.

2) Om man har haft pengar i generationer då har man ett annat mindset och det är det mindset som gör en person till överklass. Det spelar ingen roll vad du gör eller vad du jobbar med. Det är det som är skillnaden.

Så enligt dig skulle en gammal ogift Fröken von Horn, född på en herrgård på 1920-talet, men numera utfattig och sittandes på ett ålderdomshem finansierat av Pauvres Haunteux-stiftelsen - inte vara överklass..?

Hon skulle vara i kategorin överklass fuck-ups.

(Tog bort detta själv då jag skämdes för namedropping! )

Jag fick ett till PM med frågor, jag svarar här för det finns säkert fler som undrar,

1) Har överklassen tatueringar?

Generellet sett - nej.

2) Har man olika dialekter?

Beror på var man kommer ifrån. Det finns en mycket subtil dialekt i finare områden i Stockholm, till exempel säger man att det talas "Lidingö-svenska".

3) Klär sig folk i jeans och t-shirt på riktigt?

Till vardags och när de kan komma undan med det, ja.

4) Var bor man i landet?

En del bor i Stockholms innerstad, de flesta i finare kommuner i Stockholm. En del bor i andra städer, några ute på någon gammal herrgård ute i ingenstans.

1. Nej det lär det endast vara en del sjöofficerare som har. Kanske något svart får också..? Men även de brukar vara rädda för permanenta förändringar. De har i bakfickan att de kan få ett arv förr eller senare, och då passar tatueringarna inte in längre...

2. Du glömde högfärdsskånskan! "Skånskan" med skorrande r och vissa skånska uttryck (men helt vanlig svensk grammatik), som man lägger sig till med när man fått råd att köpa sig en liten herrgård i Skåne... som Carl Bildt sa!