Journalister skriver som krattor numera - vad göra?

Men vad föreslår ni istället för misstänks? Nog för att journalisters IQ är låg men klagar ni får ni faktiskt bidra med alternativ också.

Journalister säger ofta att dödssiffran stiger istället för att dödstalet stiger och de säger ganska ofta, ju mera ju bättre istället för ju mera desto bättre.

Det där diskuterades ganska nyligen i en annan tråd och så länge det är nio eller färre döda så är det alltid korrekt.

Därefter måste det heta dödsheltalet eller dödsantalet. Man kan ju liksom inte ha 3,73 döda.

Förfallet beror på att det inte ställs några krav öht på rättstavning och grammatik inom det svenska skolväsendet.

Däremot är "de som fått uppehållstillstånd" korrekt, om man ser enheten som en bisats där "de" utgör subjektet. Engelskans "those who [...]" kan användas som exempel för att tydligare illustrera detta.

Edit: För du skulle aldrig skriva "honom som fått uppehållstillstånd", eller hur?

Dödsheltalet känns "Stalinistiskt". Fördelen med dödsantalet är att man kan använda det konsekvent vid en daglig uppräkningsprocess utan att behöva byta term när antalet döda överstiger 9.

Det tror jag är ren slarv och inte så mycket annat att grubbla sig fördärvad över. Finns många värre saker att dra till sin spets om det ska vara att haka upp sig på det helt ointressanta, liksom.

Det är oviktigt, varför man hoppar över de gamla ugglornas alla måsten och gravt förvecklande hinder som lagts i vägen, bara-för-att.

Fast man kan å andra sida anse att den som ska leva på att skriva, faktiskt bör kunna skriva. Det gäller väl alla yrken. Problemet med »journalister« idag är att det varken kan skriva eller berätta. Det är eländigt dåligt och jag begriper mig ärligt talat inte på den person som är beredd att betala för det skräp som tidningarna till största del innehåller.

Jo, självfallet skulle jag både säga och skriva: "ta emot honom som fått uppehållstillstånd". Personen som tas emot är ju objekt, inte subjekt.

Det blir ännu tydligare om du använder första eller andra person. Du både säger och skriver: "ta emot mig som fått uppehållstillstånd" och "ta emot dig som fått uppehållstillstånd".

Att säga eller skriva: "ta emot jag som fått uppehållstillstånd" eller "ta emot du som fått uppehållstillstånd" är inte korrekt svenska.

Bisatsen du talar om inleds med det relativa pronomenet som, vilket mycket riktigt är ett subjekt, men korrelatet det syftar på (dem, honom, mig eller dig) är fortfarande objekt.

Extra tydligt blir det med ett komma: "ta emot mig, som fått uppehållstillstånd."

Det är möjligt att journalisten som skrev detta tycker att det inte är så viktigt att använda ett korrekt språk så länge läsaren förstår - eller i värsta fall åtminstone kan gissa sig till - vad som menas.

Men problemet som jag ville uppmärksamma är medias roll för språkets vård och utveckling. Om journalister skriver på knappt begriplig svenska får det mycket mer vittgående effekter än om du eller jag gör det.

Vi lever ju i en tid då det svenska språket håller på att vittra sönder. Finns ingen anledning att snabba på den processen.

Jag betalar i och för sig inte en cent, då jag nästan uteslutande läser webbtidningar gratis. Detta innebär inte att jag anser att du har fel - tvärtom! Dagens journalister skriver anmärkningsvärt illa. Dåligt ordförråd, felaktig meningsbyggnad o.s.v. - det är ingen uppbygglig läsning.

En intressant iakttagelse jag gjort, är vid jämförelsen av SvD:s ledarsidor idag kontra för ca 35år sedan. Skillnaden är enorm! Dessvärre tror jag inte det är något man kan förändra till det bättre, i vart fall inte i första taget.

Jo men att då förbaska sig över den självklara vetskapen om vad de realterar till och dem relaterar till, det blir duktigt sekundärt när man ser vilka intellektuella slutsatser som både skribenter och läsare tar. Att försöka göra en slags språkvårds-sak av det självklara kan iofs vara berättigat, beroende på vad artikeln vill ha sagt.. då försvinner liksom de istället för dem.. till ett icke-problem , eftersom journalistik dels ska förmedla men dels också klargöra, man klargör inte särskilt mycket i att visa upp sin färdighet i att ha slutfört elementär grammatik, inte på det planet seriös journalistik ligger eftersom sådana patetiska fixeringar tyder på att läsare helt uppenbart inte fattat vad en artikel isf öht handlar om, när det letar efter grammatiska fel, som om det inte skulle ligga betydligt allvarligare fel i press som livnär sig på konkret vinkling och fel fokus t.ex... det är där de avancerat utvecklignstärda språkslarverna trampar ideligen fel, så ett de istället för dem... är språkvårdsmässigt inte korrekt vårdande meeeeen.... så tillåter sig säkert många journalister också att hoppa över fixeringen vid det som inte egentligen var fokus. Kournalistik lägger inte fokus på om man skriver stilistiskt tilltalande, jag menar att du överflödigt hängt upp dig vid språkvård gällande journalistik, men i tidskrifsmagasin bland upper-vlass finsmakare... är det väl så torftigt med slutsatsförmågorna att det ska till den minutiösa mannualen, för att dem med kanske paranoid rädsla att frångå trend.. då språk är trend också.. särskilt! om man fattar att allt journalistiskt alster icke har tid att sitta och stilsäkra varenda jävla rad.

Riktigt den världen finns inte riktigt i tid där det hår undan och låt säga, brott efter brott sker på löpande band.. och otåliga folket sitter och får sammanbrott över att de kunde hitta fel i vad de själv kallar för språkvård, då har man liksom missat vad jorunalistik var och fortsatt ska vara.

Det ska inte handla om de dem dom om rapporter som låt säga har brådskande nyhetsvärde, så jag menar att det beror alldeles på i vilken slags tidning och vilken kundkrets det gäller.


Pensionärer, blir ju som bekant förr eller senare vad man härt, nostalgiska... klart att de vill känna-igen-sig.. säger sig självt att toleransnivåer är olika.

Annars är jag klart för fortsatt noggrannare utbildningar med språkvården att inte sättas på kant, och ordning och reda med ordklasser och sådant men hallå.... lite känsla för var tyngdpunkt i artikel ligger, eller i reportage får man väl ändå ha..... liksom.

Det kan tyda på att någon har ont i tanden eller behöver ut och få luft, över att haka upp sig på verkligen petitess, apropå journalistiskt kraftigare levereringar, med definitiv kompetens t.ex... där blir det patetiskt att ordmärka och komma med 40-tals pekpinnen, vi lever i ett millenium som kommer luckra upp gammelsvenskan ännu mer, den som finns kvar vill säga och med förödande kraft, demolerat trovärdighet, där kunde du ha ojat dig, men istället ojar du dig över strunt.

som är meningen i detta forum, åh vartenda... eller varenda.... kommatecken.. nej.. för fan, kommatecken ska inte sammanskrivas... ja vem i hela friden bryr sig , iaf inte jag.

men i skolor, ska det va andra bullar, så sett håller jag med, men en säg journalisthögskola med studenter som redan kommit in med felfria bevis om att behärska språket, tycker jag ska ha cred för att äga förmåga att dra samband för läsarna, då är ett de eller dem att hänga upp sig vid skrattretande, tycker du verkligen att jorunalistik ska lägga sådan tyngd vid de dem eller dom?

men, så har det med datorisering att göra, produktionerna ska väl gå undan... så jag menar att det har med robotar att göra, inte med kompetens. En journalist med examen, vet nog tusan skillnaden mellan de och dem. (då är det värre med advokater och jurister, som sitter med språknivå som anstår tonåringsnivå)

vill man tro iaf. att det sker skärpning i grundskolorna då det är där elementär svenska grundläggs men som sagt, så känner jag inte till hur olika skolor och uppdragsgivare struntar i kompetens,,, vad jag hört så finns många som blankt struntar i svenska språket för att istället massproducera åsikter, som åsiktsmaskineri där och kan misstänkas att man fnyser åt språklig kompetens utifrån direkt oförstånd som kan bygga på att man har luckor och därför driver åsikter om att det ska vara oviktigt eller direkt extremt viktigt, för att komma åt något som har med avund att göra..


det finns väl mycket avund och vass armbågskonkurrens med i de prestigeladdade uppdragen att komma upp med något helt perfekt" , där är de och dem liksom inte saken som avgör om alstret är precist eller bara ett blaha blaha uppvisning i tittajagkanskriva korrekt svenska.. . så grammatik ja, det säger sig självt.


därför 4-åringar 5-åringar går i lekskola.. alla går inte med paddor i händerna ständigt o jämnt, det är nog dem som skriver med flest massiva fel, så hur framtidens slynglar ska behärska grammatik eller enbart hoppa över det, tycker jag har att göra med hur noga man är med kriterierna i grundskolor och gymnasium.. det har varit slarvigt med sådant, man har ju fokuserat på etnisk härkomst och hur synd det är om respektive individ, som kriterie istället för det tålamod det tar att förvärva nivå som skulle kunnat ge andra insikter och lugna ner all den stissighet och nitiska besatthet som fått så många att dras som flugor till media. kan vara att snabba klipp, kan ge tillgång till bostad och sådant. finns många anledningar till att odågor inte bryr sig om skillnader och mer eller mindre bespottar språkets ibland bärande mindre komponenter,. många vill ju snabbt bli familjeförsörjare... så karriärstegringen medför att hoppa över det sekundära som "dom"-acceptansen , att skriva dom.. är att baka in de, dem och dom, till att ges lova tt ses som samma, för de mer trögtänkta...

då är det inte lägligt att hänga upp sig vid ett de, eller ett dem, för de vill ha cred och de vill ha cred snabbt som snabbmat.



med grammatik, givetvis är det inte oviktigt.. tvärtom. men vet att många knappt kan skriva men ändå titulerar sig journalister utifrån att "ha rätt åsikter", och är lönen fet kan man nog svassa runt med så djupa sakfel att som sagt det finns betydligt hemskare fel inom journalistisk förmåga att skärpt fånga ett jävla scoop eller nåt, det är ju känt att det skiljer sig helt enormt mellan olika läroverk i landet, vad en skola klarar av på en termin kan ta tre år för andra skolor eftersom de kan lägga enorm vikt vid stil.. inte grammatik, som kan tänkas alltför patetiskt hänga upp sig vid det friserade språket.. förstår du skillnaden mellan form och innehåll?

journalistisk som jag förstått, handlar till största del om innehåll, mer än om formen. Därför det blir barnsligt att göra sak av de och dem, det har med dom-reformen att göra.. det skulle vara okej att skria dom istället för dem.. och därmed sker vissa syftningsfel, som kräver att en läsare är minimalt insatt i vad för ämne den läser om, så läser den om livsmedel.. är det ju bra att den förstår skillnad mellan en konsument och producent när det står så jävla oklart om hur de/dem ska relateras.

å andra sidan kan jag också få gallfeber över en fruktansvärt flagrant och efterbliven kontroll av språkvården som skolor har enligt lagen inskrivet att infria.. det mosades sönder när etnicitet och sådant kom att bli det viktigaste skolor och skolagendor skulle börja typ hänge sig åt, det finns resurser i överflöd.. men man bespottar den tid detta att förvärva kunskaper, kanske ett dilemma som är tidstypiskt. det verkar så, eftersom respektlöshet är nästan föredömligt inom flera yrkeskårer, ta du vilken branch som helst och se hur de uttrycker sig och sedan de journalister som bevakar medicinskt stoff att förmedlas, som i hederlighetens namn är direkt livsviktigt och därmed inte borde släppa igenom urusla hafsiga skribenter : på många punkter med ibland noll koll, desto fler korkade generaliseringar och mallar som studenterna väl sitter och korvstoppas med och snabbt ut i jakten på högsta lönen.

det är därför de och dem, är totalt oviktigt, en hög lön är betydligt viktigare för måna journalister och i karrärjakt öht , chefer mellanchefer och om olika vd:ar nu är dyslektiker så skiter de oavsett i vilket.

Frilansare... skulle de sitta och putsa texter i tid och otid? när uppdragsgivarna direkt ger grönt ljus för snabba klipp? nej, många har ju tillägnat skoltid typ enbart veckor.. ofta höga chefer saknar respekt för språket, men så finns betydligt fler som skriver välvårdat och ahr luuuugn och ro... ingen oro, allt är tryggat, cheferna ger dem all den tid de behöver för att sävligt och med tillhetens behag.. taaaaa nu den tid det tar lilla vän-filosofi, det är stor skillnad på olika journalistik med hellt olika målgrupper, det måste du ju ändå kunna erkänna.

Jag inser förvisso att journalistiken har andra uppgifter än den rent språkvårdande, och att journalister säkert tycker att dessa uppgifter är viktigare. Samt att dagens journalister är stressade och därför lätt gör fel.

Detta sagt, så har det journalisterna skriver en stor effekt på både det talade och skrivna språket, eftersom så många läser det.

Håller med om att skolundervisningen i språk är viktig, men om eleverna hör läraren säga en sak och sedan hör eller ser något helt annat i media kommer de att tvivla på att läraren har rätt.

Så journalisterna är viktiga för språkvården, vilket var poängen i min TS.