Bevisa att Gud existerar [Sammanfogad tråd /Mod]

Det beror som sagt på vilken Gud det är som ska bevisas. Talar vi om en personlig Gud som de troende tillskriver vissa egenskaper, så bör man kunna förvänta sig att se ett antal konsekvenser på världen om denna Gud verkligen finns.
Om bön, som så många religiösa tror fungerar, verkligen funkade, så hade vi kunnat påvisa detta.
Om Gud verkligen utförde mirakel i världen, så hade vi kunnat påvisa detta. Osv..


Vad håller du inte med om då?

Jag tror såhär...
Så länge du tror på Gud vem du än är..
Så finns den.
För du har lyckats måla upp den Guden.
Och utifrån ditt synsätt så lyckas du se den Guden!
Då finns den Guden!

Alla andra påståenden är bara dumma..
Å jag står för detta tänkande..

Samtidigt förstår jag ditt tänkande..
Å gillar att du reflekterat kring saker verkligen..

T.ex. jag kan lyfta fram en sida me bön..
Det finns människor som tror på det..
Å genom att utföra ett bön sänder du ut signaler till universum..
Å jag vill tro på att dem signalerna hittar tillbaka sen..

Sen vad det beror på kan diskuteras..
Men jag tror på allt går att bevisa men vill trycka på tolkningar är väldigt avgörande!!

Du förespråkar sanningsrelativism med andra ord. "Det är som är sant för mig behöver inte vara sant för dig."
Det är inte så världen fungerar. Antingen finns Gud, eller så finns inte Gud. Det påverkas inte utav vad någon tror eller inte tror.

Ditt sista påstående kan jag inte hålla med om.
Och tank för att du upplyste mig om vad det heter!

Men visst förstår jag att i en värld där alla stångas om att tro på en Gud är svårt...
Men jag tänker bortom det

Men du kan väl ändå inte på allvar mena att Gud kan både finnas och inte finnas på samma gång?
Det är en sak att Gud känns verklig för de som tror på honom. Men det är ju inte samma sak som att han faktiskt finns på riktigt.

Solen existerar ju tex oavsett om ingen tror att den finns. Tomten finns inte, oavsett om alla skulle börja tro på honom.
Förstår du min poäng?

Njaaa, jag menar å föredrar att tänka från mitt perspektiv...
För man lyckas ändå inte övertyga någon om något...

Om jag säger något så kommer du göra allt för att angripa med all din arsenal...
Så jag pallar inte med sånt...

Man kan leka med solens existens.
Men utifrån massans ögon så finns solen...

Tomten finns. Fråga ett barn...
Men jag förstår dig...

Jag angriper ingen. Jag argumenterar. Vill du inte få mothugg från folk som inte håller med dig är inte ett diskussionsforum den bästa plattformen.
Ja, men låt säga att hela världen en dag vaknar upp och är fullständigt övertygade om att solen inte existerar. Innebär detta att solen faktiskt inte finns? Naturligtvis inte. Solens existens är ett faktum som är helt fristående från människors verklighetsuppfattning.

Och det är min poäng. Ditt resonemang om att Gud finns bara för att människor TROR att han är verklig, håller inte. Det är en gigantisk skillnad på vad man upplever som sant och vad som faktiskt är sant.

Om jag säger, Ja vad händer då?
Allting handlar om synsätt...
Vi har blivit uppfostrade till att tro på Solen...
Såsom en Gud...

Men genom kunskap längs väggen bygger vi upp olika teorier..

Vad som är sant och vad som inte är sant beror på var du tittar ifrån återigen!
Bar för att du tror på solen är det sant!
Någon dag ska den sluta vara sant i din värld!

Så har den varit sann någonsin!

Du har fel. Den objektiva verkligheten finns där oavsett vad någon tror eller inte tror. Jag vet inte hur tydligare jag ska behöva förklara.
Frågan om Guds existens är inte en subjektiv fråga. Det finns bara två alternativ: Antingen finns han, eller så finns han inte. Ett av dessa två alternativ är objektivt korrekt.

Jag tycker själv att sanningsrelativism både är en felaktig världsbild (vilket är mycket enkelt att visa), samt ett farligt förhållningssätt. För om man på allvar menar att alla sanningar är subjektiva, så har alla påståenden samma validitet. Bara för att du tycker det är moraliskt fel att mörda barn behöver det inte vara så, eftersom någon annan kanske tycker det är rätt. Det blir omöjligt att argumentera för varför det skulle vara fel att mörda barn om ens grundsyn på sanning är att det inte finns någon objektiv sådan.

I din värld!
Helt rätt!
Och ingenting är farligt, ännu ett påhittad ord!

Nrj , objektivitet är inte min värld/egen värld/min upplevelse/din upplevelse och dessa emotionellt laddade och strukturellt gångbara generaliseringstendenserna som "gudstro" ämnar vilja inplantera, kom ihåg att gudstron behöver påtvingas där trosatserna eller dogmerna inte flyter av sig själv igenom mänskliga individer.

Trots allt har varenda "troende" ett huvud att tänka med, kroppens känslor relaterar alltid till faktuella sakfrågor : du kan kalla det en form av materielism, och du kan vilja förneka materielismen och begären, som gror i de gudsbejakande lägren - förstå vad religion och därmed gud är.

Skulle olika klaner/släkter/konglomerat och kraftigare ägandeförhållande hävda så mycket och ta anspråk på att "hava sanning" , då skulle kju teodicéproblemen vara ur världen, men teodicé är ännu lika stampande i luftbubblorna som i begynnelsen, medan det fortfarande var vidskepelsen somlade grunden för de trollerier som försiggår i den väldigt fundamentala tron, där tron t.o.m är viktigare än gud.. gud som man till vardags faktiskt "skiter i" , gud.. alltså ignoreras, det rä de mänskliga relationerna som är av vikt, inomdynamiskt för att olika gruppers teser, ska försöka se hållabara ut, därför går mången fundamentalistisk gruppering t.o.m väldigt materiellt habegärligt till väga, ja gränsöverskridande ibland brottsligt (skenheligt) till väga.

För de är frustrerade över de uppenbara luftslotten som byggts. Om igen ;bedrägerierna är ite alldeles så få, fast man kämpar hårt med att försöka lyfta fram "fromhet" , "god vilja"

viljorna... var annars patetiskt lama och enormt dåligt uppbyggda av nåt som kan kallas för kunskap öht, det är det som är det pinsamma med gudsfundamentalism och t.ex kristen fundamentalism, den går så infantilt lite då och då att det ju borde ha väckt lite självkritik och förmåga att överge de kraftigaste lögnerna, som är inget annat än självförsvar, av frustration.

Religionsidkare kan som bekant, bli direkt självemotsägande intill elakhet, även det bottnar i frustration över att inse sig icke ha belägg, men desto fler krav över ihåliga teser.

Det jag menar med falska påståenden, som begås "i guds namn" , nr man försöker "immplementera gudstro långt över befogenheter, för man menar sig ha "rätt andlighet" , dvs rätt upplevelse, jag ser det som livsfarligt att påstå sig känna gud och därmed konvulsivt skapa agendor att ragga och missionera ännu mer för enda syftet att folk ska tro på den som "känner gd/gud" och mer ä gärna misstro den som inte känner gud. Detta helt legio - men det är samhällsröta som saknar rent mjöl i påsen där det går så långt. Islam är uppenbart med i kristen tro sker det bakom ryggen på folk.

Sådan "bvisföring" är liksom infantil och pubertal påsyvling. Men många konfessionalister förstår inte, man är så van att slå ifrån sig, man är m.a.o förblindad av de mandat av makt och maktbefogenheter man fått, på mycket lösa grunder.

och jo, närhelst det påtalas att det är så, kan man se aggressionerna där under, hur många dåliga förlorare som fundamentalistisk religion omhuldar. Att många inte ens tåler basal elementär filosofi, låt säga den existentiella "sanningen.. de-facto-sakfrågor som brukar vara rätt känsligt för hardcoreteister att ta, dem som tror blint.. och vant sig vid att inte behöva ens respektera ateistisk livssyn.

Naturligvis anser jag att semantik-akrobatiska konstruktioner är värdelösa.