Citat:
Ursprungligen postat av
HusvagnSvensson
Så länge Expressen håller sig till sanningen bör de få publicera den, oavsett vad man har för moraliska invändningar mot publiceringen. Det ingår i yttrandefriheten. Att man däremot publicerat osanningar kan man ju tycka att de borde fällas för, speciellt som syftet är att utmåla Olsson som klandervärd.
Visst, men tidningar är ofta smarta nog att undvika påståenden som är direkt falsifierbara; så länge det handlar om personer som kan tänkas anmäla en till PO eller domstolen använder man insinuationer eller suddiga men värdeladdade ord snarare än direkta påståenden som är så skarpa i konturerna att de kan besvaras med ett solklart ja eller nej. Man skriver inte "Jim Olsson är nazist" eller "Olsson har sysslat med propaganda för Svenskarnas Parti" utan "Jim Olsson syns till på olika
hatsajter i sällskap med en mängd olika kryptonazistiska hatare", "A twittrar hatiskt om feminister", "B är lika ondskefull och fördomsfull som en Breivik" eller "C är en av alla dessa gubbar som inte klarar av unga fräcka feministtjejer" - och väver sedan sammandessa med mer direkt skarpskurna utsagor om andra nazister, kvinnohatare osv.
De påståenden som gäller personerna här är inte så pass exakta att det kan slås fast att de är lögner. "Hatsajter" är som bekant ett favoritord som kan beteckna allt möjligt från Avpixlat till Flashback till Toklandet till Mörkläggning-bloggen. Använder man ordet så tänker många "som Avpixlat och Nordfront, då" fast det konkret kan handla om någon diskussionsblogg eller vilket forum som helst på Flashback. "i sällskap med" är också vagt, det betyder ju i slutändan, om det kniper, bara att de vistats på samma sajt. Likadant med att någon "är lika ondskefull och fördomsfull som en Breivik" - det är ett subjektivt omdöme som
ser ut som en utsaga i sak, och det lilla ordet
en före Breivik gör det meningslöst att inför domstol invända att personen ifråga aldrig har varit i närheten av just Breiviks ogärningar eller rasism.
Likadant med "C är en av alla dessa gubbar som inte klarar av unga fräcka feministtjejer" - det är business as usual i svenskt krönikerande eller ledarskrivande numera, och meningen utsäger ingenting som skulle kunna ställas inför några krav på att komma med tydliga
belägg. Meningarna är alltså oangripliga, och sedan kan man hänga på en saftig beskrivning av vad de riktiga nazisterna eller kvinnohatarna gör på nätterna, för att implicera att ens måltavla är lika usel som detta gäng. Det är ungefär så Expressen och flera andra tidningar brukar jobba. Den här gången var Expressens chef tydligen litet mer oförsiktig.