Tråden om Astrid Lindgren-filmerna

Ronja Rövardotter och Bröderna Lejonhjärta är jättebra än idag, även Emil är lite nostalgiskt.

Ojaaa

Sitter själv på Astrid Lindgren boxen "Kappsäcken"

Ser du mig på någon landsväg med en kappsäck och Hatt på sné
Så är det inte pengar utan Sveriges kulturarv Jag drar runt med

Sedan glömde jag Madicken och Lotta.

Kollade på Ronja Rövardotter nyss, dn är vacker verkligen och fortfarande väldigt underhållande. Så ikonisk Astrid Lindgren-film.

Är så glad att jag slapp Lejonhjärta när jag var liten! Hade fått världens ångest annars.

summering av några av filmerna.

Bröderna lejonhjärta. Ja, rent tekniskt så har den givetvis åldrats en hel del, kanske den enda filmen som skulle motivera en remake, och visst är det lite dramaten-känsla över ett par skådisar men stämningen och känslorna i filmen berör fortfarande oerhört mycket. Det är också den första hellbom-filmen där allvaret får ta odentligt stor plats, nästan ingen humor alls, och det var ett bra val.


Pippi Inte mycket att klaga på, serien har sina sega stunder men framför allt så är långfilmerna bra, betydligt bättre på alla sätt och vis. Pippi på rymmen, (den sista inspelningen) är en klockren roadmovie med karaktärer som har blivit ett par år äldre och som gestaltar sina roller på ett mycket bättre sätt än i de första trevande avsnitten av tv-serien.

Emil Först och främst, varför detta tjat om att emils pappa skulle vara så jävlig? För det allra mesta är han snäll och lugn, ibland rent av lekfull. Han brusar upp när emil gör jävulskap och en vanlig reaktion för en farsa för 110 år sedan hade sannolikt varit att ge honom en jävla massa stryk efter en del av dessa hyss. Det gör inte emils pappa. Hans reaktioner ligger helt i tiden.
Annars finns det inte så mkt att klaga på, fin skildring av Sverige då och framför allt ganska allmänbildande. Perfekt att visa barn som man vill lära lite om livet på landet i början av 1900-talet.

Karlsson på taket. Intressant film eftersom den både är inspelad och utspelar sig under 1970-talet. Att låta ett barn spela Karlsson, sminka honom som något sorts mellanting mellan barn och vuxen, med vuxenröst, var en briljant idé. Karlsson-karaktären blir precis så bra som man kunde hoppas och överlag så blir det en rakt igenom välgjord film.

Ronja Det var ju tänkt att Olle Hellbom också skulle göra Ronja men han dog ju under förberedelserna. Det hade varit intressant att se hur en sådan film hade blivit. Förmodligen lite annorlunda. Men det som blev var ju väldigt bra. Ronja fångar upp sin karaktär från boken väldigt bra, med en auktoritet och självsäkerhet som lyser igenom och det kompenserar rätt väl för en annars, ganska blev insats av Birk.
Tage Danielssons produktioner kan ibland färgas av lite bisarra inslag och lite färger det väl av sig också på ronja, men avvägningen mellan humor och allvar funkar, och framför allt så är istälts musik-komponerande, mästerlig.

Tittar man på detta 6 minuter långa Ronja-medley framfört av en gigantisk studentkör i Norge så förstår man vad jag menar. https://www.youtube.com/watch?v=uzbcvo4P7oI


Saltkråkan 50 år på nacken sedan serien sändes och banne mig, den är lika kul fortfarande, känslan av tidlöshet beror nog till stor del av skärgårdsmiljöerna som man ju bara måste älska. Långfilmerna är också bra, den sista med Hasse och Tage är annorlunda,(Ruskprick och knorrhane) där går serien ifrån sin annars ganska realistiska ton till tja, mer orealistiskt. Nät-tjuvarna i serien, 3 år tidigare ganska så obehagliga, medans Knorrhane och ruskprick är mer barnvänlig fars och saknar ju all form av realistisk förankring. Med det gör inte så mycket, för det blir roligt ändå.

Framför allt lyckades man fantastiskt med att besätta dom två viktigaste rollerna. Tjorven och Melker kunde inte ha gestaltats bättre, det är mästerligt. Man kan ju ana att författarna bakom Sunes pappa tagit en del inspiration från Melker.

Bullerbyn Den första versionen från 60-talet går knappt att kolla på idag. Det är lågbudget och riktat till väldigt små barn. Den senare från 1985-86 är riktigt bra. Fint foto, och det speciella här är ju att de vuxna nästan inte syns överhuvudtaget, och det gillar jag för det gör den till lite speciell i relation till annat Astrid skrivit och filmatiserat. Det händer egentligen inte så mycket, sällan riktigt dramatiskt men det gör ingenting. Att se på hur andra barn lekte i slutet på 20-talet skiljer sig inte så mkt från när jag själv var i samma ålder i början på 90-talet. Avkopplande var ordet.


Madicken Helt rätt att låta graffman ta hand om detta, Den vita stenen är fantastiskt bra och även här levererar han som regisör. Ihop med Emil så är Madicken den serie/film som är bäst allmänbildande i historia-synpunkt. Visst kan man tycka att det ibland blir lite Carl Larsson-aktigt. Men både Madicken, och kanske ännu mer, lillasystern spelar fantastiskt men alla skådespelare är bra här och man har verkligen ansträngt sig för att göra karaktärerna, både vuxna och barn, mångbottnade och levande.

Alldeles utmärkt skrivet tryffel, men varför har du inte med rasmus?

Tack för det, åh justdeja, hur kunde jag glömma Rasmus!

Rasmus, (1981) Olle Hellboms sista film, han dog ju bara 7-8 månader efter att filmen var färdiginspelad och lär väl ha känt av sin sjukdom under inspelningen. Man kan ju självklart tycka väldigt olika om vilka Astrid Lindgren-berättelser som är bäst, mest intressant story osv, men om man begränsar man sig till genomförandet av själva filmskapandet så tycker jag att Rasmus på luffen helt klart är den absolut bästa filmen. Här finns inga uppenbara brister alls. Allan Edwall har varit bra i alla Lindgren-filmer som han medverkat i men här här får han, likt Madicken verkligen spela någon som jag tror han bäst kan identifiera sig med. Samspelet mellan luffaren och rasmus är bland det bästa jag har sett mellan barn och vuxen i svensk film. Madicken var kanske lite idylliskt framställd enligt vissa, men här tycker jag att man verkligen ger ett balanserat intryck av det gamla fattigmans-Sverige utan att romantisera samtidigt som vi se ett sagolikt vackert sommar-sverige. Jag har nog aldrig hört någon som inte tycker att den här filmen rent objektivt är väldigt bra

Med madicken emil och rasmus på luffen så har man ett utmärkt underlag för att visa barn idag hur livet i Sverige kunde se ut mellan ungefär 1900-1920.

Det hade varit intressant att höra fler djupare åsikter kring filmerna och motiveringar till varför man tycker som man gör

Utmärkt sammanfattning! Det är inte så länge sedan vi tittade mycket på Astrid Lindgrens filmer. Våra tvillinggrabbar är i körkortsåldern nu men när dom var lite yngre så blev det mer Astrid Lindgren än TV-spel.

Jo, filmerna har hållit sig fräscha i det stora hela vilket beror på att det är kvalité rakt igenom. Svensk barnfilm står sig fortfarande bra men Astrid-eran når vi kanske upp till igen.

Vad jag menade var att Astrid-eran når vi kanske INTE upp till igen. Tryckfelsnisse...

Nu har vi just tittat på Rasmus. Lustigt nog har jag nästan helt missat den filmen. De andra filmatiseringarna (Pippi, Emil, Lotta, Madicken, Ronja etc etc) har jag sett hundratals gånger. Men Rasmus såg jag mest som liten och då var det faktiskt den gamla svartvita versionen jag hade på VHS. Filmen från 1981 har jag nog sett max 1-2 gånger. Hur som helst. Fantastik film och en härlig uppvisning av ett Sverige innan kriget. En lustig sak jag la märke till är att första stället som Oskar och Rasmus sjunger på (Där det sjungs om koskit i hagen) ropar frun på flickorna Margareta och Elisabet och ger dem pengar att ge. Knappast en tillfällighet väl? Ett litet påskägg från Junibacken?

Angående Ronja. Här önskar jag att det gjordes en Ronjainspirerad vuxenfilm. Det finns otroligt bra material att ta utav. Vi har laglösa rövarband, borgar, fogdar, Romeo och Julia, djupa skogar med förskräckliga varelser och mystiska vålnader. Helt klart intressant att göra en ny tolkning utav utan att känna press att det ska vara direkt taget ur böckerna.

Ang Madicken. Tyckte inte om denna serie som barn men fullkomligt älskar den nu. Fantastiska karaktärer allihop. Pappa Jonas är grymt bra med härlig pondus. Bäst är han när de går på kalas och tar med sig tjänstefolk. Och inte blir det sämre av att sotarn gör ståndsmässig entré efter att under några minuter stått på verandan och sett när societeten roar sig. Abbe är en beundransvärd karaktär. Alltid positiv och visar aldrig avundsjuka på Madicken trots att de är så fattiga och har alkoholiserad far i huset. Mycket gott kan sägas om många!

Halloj Flashback'ers!
Jag har en fråga ang Ronja Rövardotter.
Vad var det fåglarna som skrek så äckligt kallades?

//Tackar för hjälpen!