Tråden om Astrid Lindgren-filmerna

Astrid Lindgrens filmer och verk har garanterat påverkat dig, och mig. Även fast vi inte ville matades vi (förmodligen) med Pippis budskap om att en kappsäck full med pengar är bra att ha, fast långt ifrån nödvändig och var du en god människa var du även generös mot din omgivning. I Emil präntades budskapet in att buspojkar och bad boys i själva verket var trevliga prickar och i Madicken var den jovialiske mysfarbrorn alkoholist.

Jag kollade på "Rasmus på Luffen" för någon dag sen på tv4-Film, och ta mig fan, den håller än idag. Jag älskade Astrid Lindgrens-filmer starkt i min barndom och även fast de är så mycket tidigare än mig så påminner de mig idag nostalgiskt om bättre, sorglösa tider. Astrid Lindgren och regissören Olle Hellbom har påverkat ett helt folk, med stor hjälp av den mycket kompetente, numera framlidne Allan Edwall som hade en nyckelroll i många produktioner.

Vad betyder filmerna för dig idag? Vilka filmer anser du är de bästa? Vart spelades "Vi på Saltkråkan in? Sådant reflekterar vi i denna tråd.

Enligt mig är Astrid Lindgren svenska folkets mamma nummer 1 och det säger jag inte för att jag inte gillar min egen mor, utan för att en stor del av Sveriges befolkning såg mer utav Astrid Lindgren än utav sin egen mamma under barndomen. Rätt eller fel är inte jag rätt man att döma, men det var bara att gilla läget, Båtsman och Paradis-Oskar.

När jag en gång får avkommor kommer Astrid Lindgren prioriteras framför "Byggare Bob" och liknande skit. Gamla värderingar, men inte för gamla.

Kollade på Ronja Rövardotter och Bröderna Lejonhjärta för ett tag sedan.

Ronja håller ju fortfarande som fan. Svensk light-fantasy typ :P

Bröderna Lejonhjärta har jag svårt för däremot. Dels så känns filmen jävligt seg och dåligt gjort på nått sätt, jag kan inte riktigt sätta fingret på det. Plus att jag inte riktigt håller med om att kollektivt självmord är lösningen

Tänkte kolla på Mio min Mio också men jag orkade inte med "dubbningen".

Jag älskar hennes filmer. Har egentligen inte mycket mer att tilläga men hon var en stor del av min barndom.

Såg även på bröderna lejonhjärta nyligen, även jag fann kollektivt självmordstanken lite skrämmande. Tills det tyckte jag filmen var bra, gott mot ont, en skildring av "himmelen" (dock ganska hemskt att det finns ondska där också, kanske kan det tolkas som att himmelen inte är så mycket bättre och därav är deras kollektiva självmord en dröm om något som inte finns.) (Jag tycker även att man inte skall tolka för mycket i filmer)

Fann den inte seg, dåligt gjord märkte jag inte då jag var så insatt i handlingen.

Bröderna Lejonhjärta var för mig mest underhållning (Budskapet som jag 'såg' var att alltid kämpa för det goda hur liten och rädd du än är), men den skall tydligen ha hjälpt många att komma över sorgen när någon närstående gått bort.

Såg du Bröderna Lejonhjärta ofta när du var liten eller inte? Oftast får man något nostalgiskt skimmer över dom, jag skulle i alla fall inte kunna säga att den är seg eller ens dåligt gjort.

Jag tycker om de flesta filmatiseringar av hennes böcker, även om Karlsson på taket aldrig varit någon större favorit. Mio min Mio har jag fortfarande inte sett, visste inte ens att Christian Bale är med i den förrän två dagar sedan när jag kollade youtubeklipp.

Pippi är guld, men dubbningarna är riktigt uppenbara när man blir äldre. Och jag ville vara ett barn i Bullerbyn när jag varit liten, riktigt fin skildring.

Det jag tycker är riktigt intressant är att filmerna faktiskt håller så hög kvalitet. Sen är det lite skrämmande med papparollerna i hennes böcker/filmer:

- Mattis i Ronja Rövardotter. Snacka om vuxen-adhd. Hela "Jag har inget barn"-grejen är ju bara galen.

- Efraim Långstrump i Pippi. Ok... Pippis mamma är död. Så han sticker iväg och blir negerkung istället för att ta hand om Pippi. Frånvarande pappa om något. Jag börjar tro att Pippi inte alls är så stark utan att det hela bara är ett drömspel för att hon ska kunna klara av sin ensamma, tragiska vardag.

- Anton i Emil. Ständiga vredesutbrott, orättvis behandling av Emil - det är alltid hans fel per definition, aldrig Idas. Han sliter och drar i Emil och hans fru är till och med rädd för hans vredesutbrott.

- Bröderna Lejonhjärta... hallå, här finns ju inte ens någon pappa.

Den frånvarande fadern kan mycket väl ha att göra med att Astrid Lindgrens son Lars föddes utanför äktenskapet, och precis som Rasmus bodde en tid på barnhem.

Länge sen jag såg en film men för någon vecka sen lyssnade jag på en Bröderna lejonhjärta kasett. Är lite sugen på att se rasmus på luffen

Jag tycker att Bröderna Lejonhjärta är en av de mest gripande berättelser som någonsin har skrivits.
Det är någonting med hela boken/filmen som får allting att kännas otroligt starkt precis hela tiden.

En sak som gör berättelsen så sorglig är ju att Karl genast tvingas inse att paradiset Nangijala minsann bara innehöll ännu mer plågor - man kan ana hans starka besvikelse när han gråter och ser nedstämd ut hela filmen igenom.

Och angående skepsismen till "kollektivt självmord" - tja, varför inte, liksom?
Jonatan var förlamad, Nangijala var märkt av Tengils illdåd, Karls "farfar" väntade i Nangilima och så vidare.

Skulle vara kul om de gjorde fortsättningar på filmerna med äldre karraktärer som Pippi Långstrump när hon är 19 år och träffar sin första kärlek, samma sak med Madicken (filmerna slutade så konstigt de slutade ju med att de fick ett småsyskon sen fick man ej veta nått mera de borde kommit en fortsättning där efter helt klart), de kan väl göra en film om Emil också som vuxen då han är himla populär och alla tjejer står på kö och en en film om saltkråkan där Pelle 40 år återvänder till saltkråkan där han tillbringade sin barndom fram tills han var 16 år. Nu är det han som börjar om här med sin familj och sina 5 barn. Och en film och ronja när hon är lite äldre och gifta med varann! Skulle också vilja se en verison av Alla vi barn i bullerbyn typ när de är lite äldre typ 19 år! Nu finns det inga böcker man man kan ju alltid göra fortsättningsfilmer där man hittar på!


Skulle varit kul och vetat vad som hände med dem när de blev äldre! Emil vet vi ju vad han blev men inte de andra som madicken och pippi mfl!

Och gifte sig ronja med birk? vad tror ni? Det skulle varit kul om hon gjort en fortsättning där! Hoppas nån film producent läser detta nu och tycker iden är bra.....


Sen så är den amerikanske pippi verisonen så orealistisk. Snö i florida??? det finns inte snö i florida. Så overkligt. Varför spela de inte in den nånstans i usa som har samma klimat som sverige. kunde väl spelat in den i canada istället!

Jag tror att det enbart skulle förstört magin i filmerna. Magin i historien om Hannibal Lecter i filmen "När Lammen Tystnar," tynade bort i takt med att mer och mer information presenterades om Hannibals liv i de efterföljande filmerna.

Eftersom barn därtill i regel inte utvecklat ett nämnvärt sexuellt intresse, så är det väl ganska onödigt att krossa den idylliska bilden genom att göra en fortsättningsfilm på en Pippi Långstrump i 19 årsåldern som blir uppslickad i brygga av Tommy, eller på en fortsättningsfilm där det förekommer en obskyr scen på en 20 årig Ronja som rider sig svettig på en likblek ginger.

Ser redan nu en ny och modern Pippifilm för mitt inre, självklart så PK som en film ska vara.

Hon är 18år och har precis blivit politiskt insatt, hon ser alla orättvisor i världen. Hennes gamla pappa kommer och hälsar på och ser det fruktansvärt rasistiska samhället Pippi tvingas växa upp i.

Annika är nu tillsammans med Abdullah, och Tommy är nu talesman och skribent på EXPO.

Pippis pappa ser inget annat val än att ta med sig negrer till Sverige som sällskap och dom få bo i Pippis hus Villa Villerkulla som numera kommer fungera som asylboende.

Kling och Klangs söner som går i sin pappas fotspår ser bara problem med dessa negrer, och Tommy, Annika och Pippi förklarar vilka fantastiska människor dessa negrer är och sen är ett nytt spännande äventyr igång.