Sverige anskaffar Archer

HB77 ingick i förband som skulle möta Sovjetiska mekaniserade förband.

M109A7 ingår i Brigader som har ungefär 300 tunga bandfordon - M1, M2/3 Bradley, M113 - den senare ska ersättas av AMPV ( en nyproducerad tornlös Bradley).

M109A7 är mer flexibel jämfört med Archer. Den har även motor, växellåda och band från Bradley vilket underlättar underhåll mm.

Men åtminstone när H77A utvecklades så förväntade vi oss inte att fienden skulle ha god tillgång till artilleriradar, vilket varje kvalificerad motståndare idag kan väntas ha, alltså var H77 avsedd för strid där risken för artilleriet att bli bekämpat var liten. Liksom man avser med M777.

M109A7 må vara mer flexibel än Archer och utmärkt för tredje världskrigets pansarslag, men den är fortfarande bandburen och såväl törstigare som mer slitageutsatt än Archer. M109A7 är säkert ett fantastiskt redskap, men för väldigt mycket krigföring så är den onödigt kostsam utan att tillföra relevant högre förmåga än man får med en Archer eller motsvarande till en lägre kostnad. Rent krigsekonomiskt så är Archer en bättre kompromiss.

M777 kan omgrupperas mycket fort efter att ha skjutit.

För Amerikanska tunga förband så är M109A7 mer lämpad och flexibel, precis som jag då tidigare påpekat.

En dumper är byggd för att användas i grusgropar mm, inte för att köra långa sträckor på asfalterad väg. En dumper kommer därför även den vilja ha en hel del bränsle.
Moderna larvband har ett stort inslag av gummimattor för att minska friktionen med underlaget.

Visst lär Archer ha en viss törst den också, men inte jämförbar med ett tyngre bandfordon. Sen har vi slitage på bandaggregat och växellådor som är ett helt annat på en bandhaubits jämfört med en Dumperhaubits slitage på chassie och drivlina.

Att en M777 skulle skjuta 6 skott och vara på splittersäkert avstånd innan värstascenariot för svarseld från kvalificerad motståndare håller jag för osannolikt, även om de är snabba.

Jag har diskuterat det där med en snubbe som är gruppchef på en M777, han snackar om att på 3 minuter så kan dom vara iväg med en M777. En Archer borde teoretiskt kunna vara iväg inom max 45 sekunder om man är i ett skarpt läge, i övningsläge så tar ju allting så mycket längre tid för att man ska ha möjlighet att felsöka vid bl.a. felskjutningar.

Kravet för omgruppering med M777 är under 150 sekunder.

Försöker du jämföra en kommersiell dumper som används dagligen med ett militärt fordon som drivs med larvband, det är en faktor 100 eller 1000 i driftsäkerhet och service mellan dessa och det är såklart till dumperns fördel det måste en USA ivrare som du inse eller

Bränsle är det kanske bara en faktor 10

Dumpers är inte konstruerade för att genomföra långa fordonsmarscher på landsväg med en totalvikt på över 30 ton.
M109A7 kan färdas minst 1000-2000 km på landsväg utan åtgärd för underhåll eller service.
1000 gånger 100 mil blir 100 000 mil eller 1 000 000 km utan service och underhåll, är du efterbliven eller
gör du dig till

Bradley drar ungefär 16 liter milen på landsväg, M109A7 bör då dra ca 20 liter milen på landsväg. Det betyder att du påstår att Archer drar 2 liter milen på landsväg - ett fordon på 30 ton med 6x6 hjulsdrift och hjul som har grovmönstrade däck och väger flera 100-kilo styck.
Har inga siffror men gissar på att Archer drar ca 15 liter milen vid landsvägskörning i 50 km/h.

Nej, M109A7 kan inte rulla "minst 1000-2000 km på landsväg utan åtgärd för underhåll eller service".
Inte med samma drivlina som Bradley och inte med högre fordonsvikt.

Regelbundna stopp med kanske 20-30km mellanrum vid vägmarsch
är och förblir ett krav, med de komponenter som man har valt till M109A7.


D.v.s. pjäsen har inte bara låg eldhastighet
(längre tid från eldöppnande till det att elduppgiften är slutförd)
utan även en lång tid urdragning ur eldställning.

Både gruppering, skjutning och omgruppering sliter därtill på personalen,
med en gammaldags handjagad pjäs som M777,
vilket gör att tiderna för detta snabbt ökar.
Särskilt när vädret inte är på ens sida, eller ännu värre vid C-beredskap.


Padsen är inte monterade för att minska friktionen.

Padsen finns monterade för att öka friktionen (mot hårda underlag),
öka livslängden på banden och minska ljud och vibrationer.

Vill man minska rullmotståndet från banden så är det f.f.a. lättare band
som ger någon märkbar effekt.
Band kommer dock aldrig att kunna komma i närheten av hjul, när det gäller bränsleförbrukning.

Ett banfordon har alltid större friktion och anläggningsyta mot marken än ett hjufordon, bandfordonet har lägre marktryck med samma vikt som hjulfordonet men blir törstigare än hjulfordonet.

Så uppenbarligen skriver som vanligt massa egenfabricerat skit.

FH77B ingick väl i fördelningsbataljoner och våra brigader avskaffades när FH77B ett tag blev vårt enda artilleri för att sedan skrotas när Sverige köpte Archer vilket ledde till att vi har 120 mm GRK som " artilleri", nu är Archer under leverans och snart har vi artilleri igen dock oklart varför.
FH77B leverades under 90 tal vilket är 20 år sedan.
FH77B har högre momentan eldhastighet och är lika snabb att omgruppera som en M777.

Jag är trött på ert småsinta tjafsande. Låt oss återgå till ämnet.

Den första operativa pjäsen har överlåtits till FMV för tester. Om dessa utmynnar väl, kommer pjäsen att överlåtas till FM.

Vet någon hur man fått vibrationerna efter skott att avta? De var såsom jag förstår skyldiga till att pjäsens precision var dålig. Hur hanterade man krutgasproblemet och vad hände med pjäsens vikt?