Citat:
Ursprungligen postat av
hushlittledarling
Fråga de människor som fått sina hus, bilar, företag totalförstörda och sina systrar, mödrar, föräldrar mördare och torterade om de känner att det är ett misslyckande att få komma till Sverige.

Vet du vad, det tror jag faktiskt att de gör.
I motsats till vad de flesta svenskar, isynnerhet "goda" sådana, tycks tro så är bosättning i Sverige faktiskt inte allas dröm och mål. Det är ett helvetes misslyckande att se hela sitt samhälle smulas sönder, och som salt i såren sitter grötmyndigt pysande gooooda människor och tror de nu öppnat portarna till himmelriket för en.
Himmelrike? Ett kallt, jävligt land där ditt namn och hur du talar avgör hur du blir behandlad. Där du högst antagligt anvisas att bo i ett område dit det inte ens går att få inköpen från Amazon hemkörda. Där idiotbyråkrati och bräkande om "ansvaaar" - så länge det är någon annans! - möter en i varje knut. Där folk är rädda för att visa upp sina landskapsrätter, folkdräkter och danser för att inte bli kallade "rasister". Där töntar tror att alla utlänningar behöver special-lösningar, dialogpoliser och skyddas från åsynen av militärparader.
Och framför allt: Där alla antar att man vill stanna för evigt. Som om det egna hemlandet och de egna rötterna inte betydde något alls.
Som svenskspråkig utlänning retar den svenska självgodheten mig något enormt. Sverige är för fan inte en "humanitär stormakt" bara för att man gillar att importera såväl flyktingar som "flyktingar". Isynnerhet inte när pengarna till det tas från finansieringen av UNHCR, UNICEF m.fl.
Sverige _kunde_ göra betydligt mera, om man valde att handla genom internationella organisationer. Men det är tydligen viktigare att känna sig good och peka finger åt grannländerna.