Derby igår. Vi i Hammarby vann som totala underdogs precis som i cupen. Känns bra givetvis men med en eftersmak som är allt annat än god. Såhär dagen efter när man vet att allt gick förhållandevis bra känns det såklart bättre men precis när det hände var det svårt att glädjas.
Naturligtvis kommer Erik Israelsson med detta för alltid vara inskriven som en lite mer speciell spelare i Bajen. Det är bara naturligt. Han blir derbyvinnare när han helt orätdd går för att nicka in bollen i en minst sagt hård duell. Vilken klubb hade inte satt honom på piedestal för ett sådant ingripande?
Det är givetvis skam av de delar av AIK-klacken som skanderar "låt han dö". Äckligt beteende. Då borde de om några veta bättre eftersom ett dödsfall inom den egna spelartruppen inte alls är speciellt långt borta - även om det inte skedde på plan. Jag tror inte på att man inte visste vad som hänt. Repriser rullade och sådan tillsyn av läkarpersonal (både från Bajen och AIK's stab) sker inte utan att något hänt på riktigt.
Men vi ska inte glömma att stora delar av deras klack också applåderade Israelsson när han sedemera kördes ut från arenan. Det blir lätt väl ensidigt. Kan också tycka att det var helt galet att börja bränna bengaler i Bajenklacken. Både då det ger helt fel signaler men också för att det möjligen kunde ha orsakat svårigheter för Israelsson om problemen han fått hade varit något som påverkat luftvägarna.
Slutsats: gott att spöa gnaget och förhoppningsvis snuva dem på guldet. Gott också att vara i princip klara utan att behöva beblanda oss i bottenstrid. Men överlag tråkigt med tanke på vad som hände Israelsson... eller jag menar, Kung Erik!