Citat:
Ursprungligen postat av
Drapåtrissor
Paniken sprider sig hos sjuklövern och nu kräver även LO att sossarna börjar samarbeta med (M) i integrationspolitiken. Men MP säger ju bestämt nej till t.ex tillfälliga PUT så eftersom Stefan Löfven är knähund åt det partiet lär det inte bli mycket ändring på den inslagna kursen mot stupet tyvärr.
Visst finns det många knasigheter i vår politik - men att S skulle vara beredda att skicka MP dit pepparn växer om det skulle ligga i deras intresse är jag helt övertygad om. Se bara deras behandling av Sjöstedt.
Om och när S vill bli av med MP så trycker de på dem ett ställningstagande som de inte kan acceptera (och eftersom MP är knäppa så finns det gott om sådana) och vips lämnar MP regeringen. Det verkar ju inte som de trivs något vidare där iallafall.
Den stora och intressanta frågan är givetvis vad S och M kan komma överens om utan att spräcka sina egna partier? Problemet för S och M är att där man står nu så måste en eventuell migrationsöverenskommelse överraska på den restriktiva sidan för att göra någon nytta. Poängen med en dylik överenskommelse är att desarmera frågan. Men det uppnår man knappast med halvmesyrer. I praktiken måste man genomföra säkert 70-80% av SDs politik.
Det skulle uppnå en stabilisering av de skenande kostnaderna och problemen men framför allt skulle det tvinga SD ut på knasbollshögerflanken och börja prata repatriering mm för att särskilja sig. Småpartierna skulle yla i högan sky (förutom KD) men kan inte göra så mycket - och när överenskommelsen väl är gjord så kan S och M alltid hänvisa till den när deras samarbetspartners knackar på ("Vi kan inte riva upp den här reformen utan att M/S är med på tåget").
Problemet är att det förmodligen inte finns någon acceptans inom S och knappt heller M att genomföra vad som krävs samtidigt som förväntningarna på en eventuell överenskommelse hade varit skyhöga. Om de levererar för lite så är det en total katastrof och kommer skicka väljare i drivor till SD.