The Man from U.N.C.L.E. (2015)
Under tidigt 1960-tal deltar CIA-agent Napoleon Solo och KGB-agent Illya Kuryakin i ett gemensamt uppdrag emot en mystisk kriminell organisation som jobbar för ökad spridning av kärnvapen.
Guy Ritchie återvänder efter 4år från vita duken. Men denna gången inte i form utav en tredje Sherlock Holmes film utan en throwback film till 60-talets spionfilmer.
Man kan verkligen känna av att Guy Ritchie har gjort filmen, då hans fingeravtrycks märks av i en varannan scen. Och jag gillar hans stil. Ända från Lock, Stock & Two Smoking Barrels till denna filmen, har han hållit sin stil intakt och enda personen som kommer nära honom att göra desamma fast ändå på sitt eget sätt är Matthew Vaughn.
The Man from U.N.C.L.E. lyckas i den aspekten att göra en hyllningsfilm till 60-talets spionfilmer, men faller desvärre platt när det kommer till sin handling och skurkarna i filmen. För som dem burkar säga, din film är lika bra som skurken. Och med tanke på vilket år vi haft med spionfilmer där Kingsman: The Secret Service och Mission Impossible: Rouge Nation varit i framkant, känns denna lite som ett mellanmål.
Låt mig börja med det positiva.
Först och främst blev jag förvånad över hur bra Henry Cavill kunde spela. Jag har egentligen bara sett honom i Man of Steel, där han inte sålde mig för fem öre. Jag har sett Immortals på bio, men gudbevars om jag ens minns den filmen.
Men här övertygade han mig helt och hållet. Han var charmfull, stilig, hade humor och kunde vara seriös när det behövdes. Med andra ord hade han passat perfekt som James Bond. Ärligt talat har jag nu Henry Cavill i framkant angående vem som kan vara nästa Bond.
Sen har vi Armie Hammer som sist han spelade i en filmadaption på en serie gick det inte så bra... Men här prickade han rätt och var övertygande som ryss. Även ifall hans karaktär kom av sig som Standard Russian Guy Cliché Number 1. Men det funkade för filmen och jag hade skoj med karaktären under filmens gång.
Deras kemi tillsammans var väldigt bra. Visst man har sett formatet förr. Två spioner som inte gillar varandra, från två olika håll måste jobba med varandra för att stoppa en större organisation för att rädda världen. Det är inget originellt i det alls. Men om man lyckas skapa bra kemi mellan huvudkaraktärerna så bryr jag mig inte så mycket, här så har Armie Hammer och Henry Cavill bra kemi ihop och sålde mig.
Guy Ritchie vet hur han ska fungera med sina komiska scener. För som en komedifilm är detta en riktigt rolig film. Speciellt efter man hade kommit ut från Pixels var humorn är klipskare och bättre utförd. Sedan hjälper det när du har två skådespelare som ger bra ifrån sig och bra kemi ihop.
Hugh Grant var också bra i sin roll som var denna filmversionens "M" ungefär. Trevligt att se han poppa upp igen och för en gång skull vara med i en bra film.
Vår egna Alicia Vikander är också med och hon har in princip en egen karriär i USA nu. Likaså med Rebecca Ferguson. Jag sa i min Ex Machina recension att jag ser fram emot att se mer amerikanska filmer med henne, och här har vi henne igen. Hennes insats är kanske inte lika "groundbreaking" som i Ex Machina, men hon gör fortfarande övertygande jobb.
Actionscenerna gillade jag också. Vad jag kanske kunde störa mig på var att Guy Ritchie ibland använde sig lite för mycket utav snabba inzoomningar på actionscenerna, vilket tog bort lite av känslan han försöker skapa med att göra filmen som en bortglömd 60-tals pärla.
Men första actionscenen är fantastisk, och trots att slutscenen är lite för modern filmad har den ändå Guy Ritchie stämpeln på sig.
Vad som inte riktigt funkade för mig i filmen var handlingen. Det är en handling som gjorts förr och man sett miljontals gånger. Men problemet är inte det att jag sett handlingen förr, utan mer att jag aldrig var 100% investerad. Jag var mer intresserad i karaktärerna och deras sätt att agera utifrån varandra mer än att jag ville se dem stoppa denna bomben.
Sedan har vi skurkarna som inte var så värst minnesvärda eller syntes till så mycket. Detta gjorde att jag aldrig riktigt kände mig 100% investerad i filmen, vilket kan kännas vara ett stort minus i kanten.
Hade filmen varit lite mer piffigare och gjort handlingen lika intressant och bra som kemin mellan våra huvudpersonerna, hade jag inte brytt mig så värst mycket om det var en handling jag sett förr.
I sin helhet har The Man from U.N.C.L.E. en hel del saker som är positivt med sig. Henry Cavill och Armie Hammer spelar bra utifrån varandra och har väldigt bra kemi tillsammans. Henry Cavill hade lätt kunnat spela nästa James Bond.
Känslan är där, actionscenerna är där och framför allt komedin är där.
Vad som inte riktigt funkade för mig var själva handlingen. Sett den förr, men största problemet var att jag aldrig kände mig 100% investerad i skurkarnas plan. Jag var mer intresserad i humorn och Henry Cavill och Armie Hammers skådespel mot varandra.
Men jag antar i det stora hela vad poängen Guy Ritchie ville åstadkomma, var att göra en film som var en återblick till 60-talets spionfilmer. Och när man kollar på dem har dem kanske inte världens bästa handlingar eller skurken så minnesvärda.
Men vad som gör dem minnesvärda är karaktärerna och kemin mellan de två huvudrollsinnehavarna. Något som Guy Ritchie lyckades med, samtidigt som han skapade fantastiska miljöer. Det känns som filmen är en bortglömd 60-tals pärla. För i slutändan var detta en charmig som fan och underhållande film i sann 60-tals anda.
Denna recensionen kommer från en person som inte sett serien.
4 av 5!
http://www.imdb.com/title/tt1638355/?ref_=hm_otw_t1
Trailer:
https://www.youtube.com/watch?v=CzYRlISYE8Y
