Början på ett mediakrig om mångkulturen?

DN-läsare som ville ta reda på vad som hände på IKEA igår möttes av dessa två huvudrubriker: “Rädsla på boendet efter knivattacken. Asylsökande: Jag känner mig rädd för reaktionerna som kan följa” samt “Sverige har blivit tryggare”

Risk för våldsam rasistisk hämnd var tydligen så påtagligt att det var huvudfokus i rapporteringen. Det är dock oklart vad hotbilden grundas på. Även den här gången har någon svensk hämndaktion i varje fall hitintills inte materialiserats, annat än i journalisternas fantasier.

DN påpekar att antal fullbordade mord sjunkit något ”Under 1990-talet rapporterades i snitt cirka 100 fall av dödligt våld per år. Nu är siffran nere på 87 fall per år”. På basis av detta drar DN drar slutsatsen att inget talar för att våldet har ökat.

Vad DN inte nämner är att det inte är våldet som har sjunkit, det är antal som dör av våldet. Ambulans och akutvård har blivit dramatiskt bättre på att rädda livet på de som utsätts av våld. Samma tendens finns internationellt. Antal anmälda mordförsök har inte sjunkit, däremot sjönk andel som dör av våldet. Det är inte synonymt med minskat kriminalitet.

Sveriges befolkning har ökat med ca 17 procent sedan 1980. Samtidigt har antal anmälda mordförsök, misshandel och rån enligt Bråmer än fördubblats. I SCBs undersökning av levnadsförhållanden har andel som uppger att de blivit utsatta för våld ökat mellan 1980 och sista rapporterade året 2007. Att antal väktare i Sverige på senare decennier tredubblats och utgifter på larm och övervakning ökat ännu mer tyder heller inte på att underliggande trygghet ökat.

Ökad trygghet och minskat våld är knappast vad en seriös granskning av statistiken tyder på. Statistiken visar ungefär vad tidningsrubriker visar, nämligen att våldet har ökat jämfört med exempelvis 1980. Det stämmer inte som Fredrik Reinfeldt påstår att ”Brottsligheten sjunker och den sjunker brett” DN och Reinfeldt ger sken av att de är upplysta och informerar en irrationell pöbel att våldet ”faktiskt” har minskat. Who are you going to believe, me or your lying eyes?

Beröringsskräck inför brutala morden

Många riskerar att tolka de politiska och mediala reaktionerna på Ikeamorden som dubbelmoral.

Ett par dagar efter Ikeamorden i Västerås skriver Dagens Nyheter ”Rädsla för attacker efter dubbelmordet” på sin framsida, med syftning på situationen vid asylboenden i Västmanland. Det är en ganska talande beskrivning av den mediala fokuseringen efter den brutala händelsen. En väl så vanlig reaktion tycks dock vara så lite uppmärksamhet som möjligt. Det avslöjar möjligen vånda efter ett drama som medier och politiskt etablissemang inte vet hur det ska hantera.
Två asylsökande från Eritrea har gripits på sannolika respektive skäliga misstankar för knivmorden på två Ikeabesökare i måndags. Offren var mor och son, vanliga svenskar från Skellefteå. Några kopplingar mellan förövare och offer finns veterligen inte, varför morden beskrivits som ett vansinnesdåd.
Var det också hatbrott? Nej, enligt det riksmediala nyhetsflödet tyder inget på det.
Fast var går gränsen?
Det är svårt att inte fundera på den mediala bevakningen och de politiska reaktionerna i den stund dramat i Västerås utspelats med omvända roller. Säg att två ”vita” svenskar gripits misstänkta för mordet på två asylsökande eritreaner. Det är knappast ens spekulativt att fråga sig om dådet hade kallats hatbrott, för självklart hade det blivit rubriksättningen – följt av en sannolikt långt mer omfattande nyhetsbevakning och ett flertal ledande politiker som lagom dundrande hade uttalat sig mot rasism och gett de drabbade brottsoffrens anhöriga sitt offentliga stöd.
Nu är det anmärkningsvärt tyst, åtminstone på politiskt håll. Det duger visserligen att fråga sig huruvida sedvanlig politisk omfamning egentligen innebär större tröst för någon, men symboliken ska inte underskattas.
Vän av ordning kan hävda att ovanstående resonemang är just det man finner i allt från diverse trådar i Flashback till främlingsfientliga hemsidor. Korrekt – och om man så vill är det också etablissemangets fel. Oförmågan att se hyckleriet i det egna ögat ger allt från invandringskritiker till nättroll och rena rasister fritt spelrum. Och när debatten flyttar under jorden kan den ta vilken väg som helst.
Det minsta man kan kräva är en konsekvent, saklig och aktiv journalistik. Nu verkar beröringsskräcken inför ämnets känslighet så stor att inte ens hantverket fungerar. På sociala medier har det till exempel förekommit uppgifter om att ett av brottsoffren halshuggits. Nu blev det upp till den enligt vissa SD närstående anyhetssajten Nyheter Idag att avslöja den myten – till råga på allt genom ett vanligt grävjobb som borde varit lika enkelt för vilka riksmedier som helst att genomföra.
Efter morden varnade polisens kommenderingschef Per Ågren för att dådet riskerade att utnyttjas av ”mörka krafter”. Helt rätt – och vems fel är det?

Ett flertal ledarredaktioner och debattörer tar upp det ökade våldet i samhället i dagens ledarskörd. Aftonbladets Ingvar Persson pekar på att detta måste förbli ett polisiärt problem att lösa samt Antonsson som pekar på den ökade våldsnivån i både absoluta och relativa tal. De fångar in både hur det ser ut och hur det måste lösas. Vi har inte råd eller tid med medborgargarden eller medborgarinitiativ.

Nu är det tyst. Och det är ett mönster vi känner till alltför väl från regeringen. Med undantag från en misstänkt brinnande mikrovågsugn i en Dawa-moské i Eskilstuna där Anders Ygeman sällade sig till Ardalan Shakarabi och Alice Bah Kuhnke som skrek rasistdåd bland annat på Mynttorget, granne med riksdagen, på tryggt avstånd från Eskilstuna. Samma vecka vandaliserades den kristna syrianska föreningslokalen i Jönköping utan att någon minister lyfte ett finger. Nu skriver vi augusti och har utöver IKEA-morden ett mord på en kvinna i Upplands Väsby och ett handgranatsregn i Malmö vid sidan av ännu fler skottlossningar i Göteborg. Det är oroligt i samhällskroppen.

Min namnsdag den 10 augusti i år kommer att gå till historien som den dag då det extremistiska och politiskt korrekta etablissemanget förlorade sin oskuld.

Vi får hoppas att illdådet på IKEA i Västerås skall väcka åtminstone alliansens politiker. Vänsterlägret har målat in sig i ett hörn och är förlorat och Socialdemokratin har totalt tappat sin folkliga förankring. De sympatisörer man har kvar är snart bara vänsterextremister och stackars gamlingar som en gång fostrades till sossar av sina föräldrar och inte vet något annat.

Nu måste alliansen släppa sin beröringsskräck för den mycket snabbt växande folkopinionen vad gäller migrationspolitiken. Allianspolitikerna måste äntligen repa mod och våga trotsa den vänsterextremistiska journalistkåren och kultureliten. Man måste våga löpa gatlopp i MSM och Public Service. Man måste avsätta den vänsterradikala minoritetsregeringen. Man måste välja att ställa sig på allmänhetens sida för att utforma en politik som vårt samhälle klarar av att hantera, även om detta innebär att samarbeta i vissa frågor med SD.

-Öppenheten och friheten består och det är särskilt viktigt att understryka det eftersom det han gjorde mot oss var ju ett angrepp på vår öppenhet och vår frihet, med risk för att människor ska misstänkliggöra varandra, med risk för att vi ska börja missförstå islam, att vi ska få spänningar mellan olika grupper