SPRÅKAKUTEN: Korta frågor - korta svar!

Orden är delvis utbytbara, dock inte helt. I det här fallet skulle jag föreslå ännu.

Det kan ju läggas till att de är utbytbara när de båda är adverb. Än kan ju även tjäna som preposition och konjunktion och då är det inte utbytbart mot ännu.

Så är det, tack för kompletteringen...

Visst heter det Diagnostiserad?
Många säger Diagnoserad..

Fast varför diagnostiserad?
Diagnos - Diagnoserad

Därför att det kommer från diagnostik - diagnostisera. Jämför gymnastik/gymnastisera och dramatik/dramatisera exempelvis.

Nej nej, möjligen dock kan diagnosticera vara ett alternativ.

Jag blev plötsligt osäker vilket av de två som är korrekt - men bägge förekommer nog.

När man pratar om chanser och risker på svenska, förväntar man sig positiva utfall för chanser och negativa för risker.

På engelskan har risk samma betydelse som svenskans motsvarighet, men hur föreligger det med chance? Någon rättade mig att det kan användas för neutrala utfall, precis som probability, stämmer det verkligen? Om ja, finns det något annat ord man kan använda för att uttrycka ett positivt utfall?

Möjlighet.

Kanske är det det inpetade t:et som verkar konstigt?

Gymnastik och dramatik innehåller i alla fall redan t:n.

Ytterligare exempel på ord som har samma öde som diagnos är romans.

Jag kan ingen grundregel om det ens finns någon, men just s och t verkar kunna ersätta varandra lite här och var. Jämför svenskans polis med danskans politi. Svenskan har ju en t-variant i "politik" däremot.

Problemet är väl att ingen använder det här ordet som det var tänkt från början. Grundordet är bråd. Uttrycket blir jag är bråd (= ”jag är flåsig”), och så säger ju ingen. En substantivering är brått (som fett till fet), typ ”jag har det brått nu”. Brått är identiskt med engelska breath.

En annan substantivering är brådska (som grönska till grön). Brådska är något man HAR (eller inte har), något som FINNS, som RÅDER, osv. Ett ämnesord, alltså. Det fungerar även som verb; ”leveransen brådskar”.

Grundidén med bråttom är inte att "någon har" bråttom, utan att det "är" bråttom MED något. Den eventuella person som upplever att det är (eller inte är) bråttom med något sägs dock enklast ”ha (dvs anse det vara) bråttom med …”

Angående ”INGEN brådska”. Det vimlar ju av ord och uttryck som endast ser bra ut tillsammans med negation; ”ingen fara på taket”, ”inte en kotte”, ”inget till övers”, ”oförstörbar”, ”inte en sekund att förlora”, ”utan tvivel” …

Grundregeln är oftast att uttalet ska vara bekvämt. Grundordet är som sagt diagnostik och där finns ett t precis som i romantik. Det är k som faller bort.

Sedan finns det andra ord som hypnos där ett t infogas, hypnotisera.

Stämmer, men hur vet vi vad som egentligen är grundordet? Diagnos vs. diagnostik etc.