Hatar min sambo

Nej grabben, så här kan du inte ha det! Åren går och det blir inte bättre.

Du behöver bygga upp dig på något sätt, slippa den där rädslan som sätter käppar i hjulet för dig. Problemet med att vara i ett dåligt förhållande är att all energi går åt till att överleva, känns det som. Kan du ändå hitta lite egen tid och ork som du kan lägga på att prata med någon klok person, terapeut eller så, som kan hjälpa dig att hitta dig själv och den styrka du, liksom alla människor, faktiskt har under all den där oron och rädslan?

Tänk inte för långt framåt. Först, bygga upp dig själv så att du mår bra. Vad som händer sen får du se då, när du har ett annat sätt att se på saker.

Gör något nu, du vet att du vill det och att det är nödvändigt, annars hade du aldrig skrivit som du gör. Lyssna på dig själv.

30 är väl ingen ålder! Skärp dig, ta dig en tankeställare om det här verkligen är sidor du vill se från en flickvän? Du verkar mest rädd för att vara ensam. Som någon tidigare sa, det finns en mängd tjejer där ute som är omhändertagande, snälla, varma och motsatserna till hur du beskrivit värsta stunderna med din tjej. Bryt dig loss innan ni skaffat barn! 30 är det nya 20, kram!

Kan bara instämma i det flera har sagt.

Du har blivit en person du vare sig är eller vill vara. Då kommer du aldrig kunna må bra i en relation.
Och hatet är som sagt mot dig själv egentligen, din tjej är det bara enklare att ha det mot.

Så ta tag i dig själv, slå dig fri, bryt ihop och bygg upp dig själv till den person du VILL vara igen.
Och nån nämde terapi, det är en bra ide. Det är ALLTID skönt att kunna ventilera saker, att få säga det högt och inte bara inne i ens huvud. Och då kan en helt neutral åhörare vara skönt (även om det kostar en slant).

Men det här är inte bra för dig, så du MÅSTE ta dig ur det.

Du är inte ensam som har provat på det här!
Och det finns gott om tjejer där ute, det gnälls lite väl mycket i forumet i ämnet men om du kollar så är ofta återkommande personer som skapar trådar.

Se till att hitta dig själv och bygg upp dig socialt igen, antingen stiger du i hennes ögon eller så kommer hon att försöka hindra dig och då vet du vad hon går för...

Är själv tjej och vet hur vi kan ställa till det i förhållanden, speciellt med killar som gör som vi säger. Det är rätt skönt i början med en snäll kille, det är lite gulligt och vi uppskattar uppmärksamheten vi får. Men efter ett tag blir detta rätt osexigt och ni verkar ha hamnat i en ond spiral där ni båda säkert mår rätt dåligt.

Du skriver att du är körd på marknaden, men som jag fetstilade, så skriver du faktiskt också att killar står i kö för henne men ändå väljer hon att vara kvar hos dig. Du är nog bättre och ser bättre ut än vad ditt sargade självförtroende vill få dig till att tro, tror jag.

Som flera andra skrivit här så är det en smärtsam period i början att bryta upp, men långsiktigt kommer det säkert att göra dig gott.

Ett förhållande ska inte inneha en ojämn maktbalans mellan parterna. Ni ska ge och ta lika mycket.

Tack så mycket för alla svar!! Tänk att folk ger råd och stöd såhär, det är fint.

Jag är tyvärr redan bitter över alla år som gått, över personen som jag blivit. Jag kommer inte ifrån att mht omständigheterna borde jag vara glad att jag har henne ändå. Eftersom hon har tagit moget ansvar genom alla år, odlat kontakter, vänner, karriär, provat olika jobb och rest. Jag har mest suttit hemma och väntat på henne, betalat saker. Har knappt några erfarenheter i livet, bara haft ett jobb, aldrig sommarjobbat, få vänner, osocial, feg och allmänt tafatt. Jag känner mig helt värdelös. Och bara genom att skriva dessa ord blir jag en klagande negativ person med offerkofta.. buhu tyck synd om mig. Men detta är ju sanningen för mig, jag är en misslyckad kille och det är för sent att rätta till.

Allt detta har gjort att jag gjort slut och betett mig illa på många sätt för jag inte orkat mer. Hon har som sagt svårt att lita på mig nu och egentligen vill hon inte mer. Men om jag verkligen vill visa henne att jag klarar av en pressad situation utan att klaga och bli deprimerad (igen) måste jag visa det. Det innebär att i ett halvår gå med i ett pyramidspel och sälja saker och värva folk, förnedra mig och betala pengar (motivering vi kan bli rika och få tid till ev barn och det blir en personlig utveckling för mig). Jag känner att jag inte vill eller kommer klara av det och det skär i hjärtat, för dagen jag inte vill mer vet jag precis vem som står på dörren och tar min plats, vem som ersätter mig och får vara med på parmiddagar med våra vänner... hur jag än vrider på det har jag förlorat och endast jag är ansvarig för det, det är mitt eget fel så jag borde inte klaga. Mindfuck...

Därför fortsätter jag i förhållandet... hoppas på att kunna säga ifrån lite mer. Att se hennes krav som en utmaning. Och att jag ska hitta nån livsglädje i allt.

Ska fortsätta med min psykolog efter sommaren för att bolla tankar men nu är han på semester och jag vill inte belasta någon i min omgivning med min skit, därför som jag skriver här. Håller mig precis ovanför ytan nu, men rädd för hur det ska gå när min semester är slut och jag ska hinna med heltidsjobb plus hennes krav...

Jag vet att jag klagar men såhär ser min situation ut, och den gör mig ledsen, gör att jag vaknar varje morgon med ångest, skäms för min familj hur jag misslyckats i livet. Det är väl i allt detta som hatet växer fram...

Vad vill du egentligen? Vill du stanna och jobba på en förbättring eller vill du lämna henne?

du måste ta ansvar över ditt liv, och dig själv.

jag blev mest psykiskt misshandlad under min uppväxt pga knarkade och alkoholiserade föräldrar och var ganska bruten som person när jag lyckades fly.

men det går att bygga upp sig och idag är jag ljusår ifrån den jag var och jag var lite som dig, förlitade mig först på en partner att lösa alla mina problem. det lyckas ALDRIG.

man måste ta tag i det själv och tvinga sig själv till jobbiga saker som man egentligen hatar. efter ett tag känns det lättare och bättre.

din tjej är inte bra för dig, du har genom henne tillåtit dig att hamna där du är eftersom du säger att hon gör allt så bra för dig, fixar sådant du inte VÅGAR.
trodde så om mina föräldrar oxå, manipulation och är ett extremt kraftfullt och ondskefullt verktyg.

du skulle klara dig bättre själv och även må bättre och bli starkare i dig själv eftersom då MÅSTE du göra saker.

Du fattar väl själv att det bara finns en utväg och det är att agera. Passivitet leder enkom till psykisk misär samt att situationen gradvis försämras. Aktivera dig. Skitsamma med vad. Passivitet är skärselden.

Det finns andra fiskar i vattnet.

Och fiskar man med dynamit så får man många ☺