Citat:
Jag mste ha hjlp att skingra tankarna i mitt frhllande fr jag blir galen. Har varit tillsammans med sambon i 7 r och frhllandet blir bara smre. Sitter i skiten...
Jag r 30 hon 27 och r den snlla killen. Har gtt med p alldeles fr mycket. Jag trodde jag var snll nr jag gav med mig men har insett att jag var dum i huvudet. Jag knner att jag inte fr plats i frhllandet, att jag tappar bort mig sjlv. Jag knner mig som en slav som fr betalt i kramar, pussar och nrhet nr jag fljer hennes regler. Gr jag emot dem blir det brk och skrik. Orkar inte ens g in p alla detaljer.
Men i slutndan s knner jag mig utnyttjad, lgre stlld, jag hatar ofta min sambo och r ofta nra mental kollaps. Nr jag frsker att ta upp problemen blir det alltid samma sak; jag gnller, r otacksam och aldrig njd, jag vill bara ha mer... vi kan inte prata. Jag mr piss. Hade jag haft sjlvfrtroende hade jag stuckit fr lngesen,* men jag r tyvrr blyg och svinkass social kompetens, inte s stort socialt kontaktnt och tror jag skulle vara allmnt krd p marknaden,* dvs aldrig hitta ngon ny, iaf ingen st tjej utan barn som jag har nu. Nr jag lser allt om hur mnga som har svrt att hitta tjejer, att det r deras marknad osv. s stannar jag. Dessutom vet jag att jag skulle sakna henne p ngot konstigt vis, vi har nd s mnga r ihop och jag lskar henne nr hon r snll. Jag vet ocks att hon inte har ngra problem att byta ut mig, hon har killar som str p k fr henne. ..
Jag funderar jmt p hur sknt det skulle vara o va sjlv men jag vet att jag snabbt skulle knna mig extremt ensam och utanfr, de f vnner jag har har alla barn och fru och familj. Jag lngtar efter barn men hon vill vnta. Dessutom vill jag att frhllandet ska knnas bra om vi skulle skaffa det. Vi har gtt i parterapi men jag knner att vi nd alltid kommer tillbaka till samma lge.
Grubblar mycket, r det s hr det ska vara? r det mig det r fel p? Hur ska jag lsa det? Jag mr oftast skit med henne,* mste jmt vara p min vakt med vad jag sger och gr, kan aldrig slappna av. Jag hatar det. Men nr jag nd r ifrn henne lite lngre s saknar jag henne. Eller r det bara nrheten och bekrftelse jag saknar kanske? Rdslan fr ensamheten hller mig kvar. h jag blir galen p mig sjlv...
Jag r 30 hon 27 och r den snlla killen. Har gtt med p alldeles fr mycket. Jag trodde jag var snll nr jag gav med mig men har insett att jag var dum i huvudet. Jag knner att jag inte fr plats i frhllandet, att jag tappar bort mig sjlv. Jag knner mig som en slav som fr betalt i kramar, pussar och nrhet nr jag fljer hennes regler. Gr jag emot dem blir det brk och skrik. Orkar inte ens g in p alla detaljer.
Men i slutndan s knner jag mig utnyttjad, lgre stlld, jag hatar ofta min sambo och r ofta nra mental kollaps. Nr jag frsker att ta upp problemen blir det alltid samma sak; jag gnller, r otacksam och aldrig njd, jag vill bara ha mer... vi kan inte prata. Jag mr piss. Hade jag haft sjlvfrtroende hade jag stuckit fr lngesen,* men jag r tyvrr blyg och svinkass social kompetens, inte s stort socialt kontaktnt och tror jag skulle vara allmnt krd p marknaden,* dvs aldrig hitta ngon ny, iaf ingen st tjej utan barn som jag har nu. Nr jag lser allt om hur mnga som har svrt att hitta tjejer, att det r deras marknad osv. s stannar jag. Dessutom vet jag att jag skulle sakna henne p ngot konstigt vis, vi har nd s mnga r ihop och jag lskar henne nr hon r snll. Jag vet ocks att hon inte har ngra problem att byta ut mig, hon har killar som str p k fr henne. ..
Jag funderar jmt p hur sknt det skulle vara o va sjlv men jag vet att jag snabbt skulle knna mig extremt ensam och utanfr, de f vnner jag har har alla barn och fru och familj. Jag lngtar efter barn men hon vill vnta. Dessutom vill jag att frhllandet ska knnas bra om vi skulle skaffa det. Vi har gtt i parterapi men jag knner att vi nd alltid kommer tillbaka till samma lge.
Grubblar mycket, r det s hr det ska vara? r det mig det r fel p? Hur ska jag lsa det? Jag mr oftast skit med henne,* mste jmt vara p min vakt med vad jag sger och gr, kan aldrig slappna av. Jag hatar det. Men nr jag nd r ifrn henne lite lngre s saknar jag henne. Eller r det bara nrheten och bekrftelse jag saknar kanske? Rdslan fr ensamheten hller mig kvar. h jag blir galen p mig sjlv...
Det dr r en jobbig sits att vara i, och r lite av ett Stockholmssyndrom. Blir man psykiskt misshandlad som du blir s tappar man all sjlvknsla.
Du verkar lite hjrntvttad av henne faktiskt.
Hon manipulerar och trycker ned dig. Nr du kommer komma ur det hr frhllandet s kommer du till din frvning komma p att du mr s mycket bttre utan henne. En sn hr relation r som att dra bort ett plster, det gr ont s lnge ngot av plstret sitter kvar - eftert r det en befrielse.
Ang bold 1.
Det r synd att de bittra killarna fr st emotsagda hr. Det ligger ocks en slags prestige hos tjejer att leva upp till bilden som den trvrda. Inte en tjej skulle erknna att hon r p dejtingsiter och upplever precis samma sak. Dvs att det r killarnas marknad och ingen kille vljer henne utom de uppenbart som bara vill ha nn i ren desperation.
Men sanningen r den att killar och tjejer r mnniskor. Det finns tjejer som du med dligt sjlvfrtroende. Som r mjuka och som aldrig skulle drmma om att behandla sin kille som en godel som din tjej gr. Eller hon behandlar dig som en hund.
En mer dmjuk tjej skulle istllet uppskatta dig fr det du ger, och ge tillbaka.
Sna tjejer finns men de ger inte s mycket vsen av sig, de finns aldrig i mitten av rummet utan i bakgrunden. Och ven de kan vara sta.
Vad hnde i parterapin r jag vldigt nyfiken p att f veta.
Citat:
Jag har varit precis dr. Vrre ocks. Ni har helt rtt. Jag hatar mig sjlv. Jag hatar den som kag har blivit. Jag r rdd och feg. Jag har frsakat vnner och min personlighet i ratal och nu r jag nnu mer feg och rdd... och gammal.
Jag gjorde slut fr ett halvr sedan fr jag inte orkade med allt men sen insg jag att jag var ensam och vrdels och jobbade mig tillbaka i frhllandet genom att bli nnu mer knhund. Nu har hon svrt att lita p mig men har gett mig vissa villkor: om jag fljer dem i ett halvr kan hon lita p mig sen. Saker som jag inte alls vill gra men det r enda sttet, annars kan jag dra.
Jag tror ni har rtt, ingen av oss r elak men min rdsla har och handlingar har satt mig hr. Nu fr jag betala priset.
Jag gjorde slut fr ett halvr sedan fr jag inte orkade med allt men sen insg jag att jag var ensam och vrdels och jobbade mig tillbaka i frhllandet genom att bli nnu mer knhund. Nu har hon svrt att lita p mig men har gett mig vissa villkor: om jag fljer dem i ett halvr kan hon lita p mig sen. Saker som jag inte alls vill gra men det r enda sttet, annars kan jag dra.
Jag tror ni har rtt, ingen av oss r elak men min rdsla har och handlingar har satt mig hr. Nu fr jag betala priset.
Det gr att ta sig fri, men det krvs jobb av dig sjlv. Klarar du det inte sjlv, vilket f gr, ta hjlp.
r det hr verkligen bra fr dig? vill du verkligen leva s hr? Det kan ta tid att ta sig frn rdslan, men om du inte mter den kommer du aldrig frn den. Var aktsam bara p att du eftert inte faller ner i bitterhet ver den tid du frlorat d du velat g, men inte vgat/kunnat.
Ffa Ts, du r inte sjlv. Du r inte den frste, endaste eller siste i den hr sitsen. Det finns hjlp att f
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera
