Vad gjorde ni med pengarna ni fick av era föräldrar?

Var inte särsklt mycket pengar, femsiffrigt, men jag placerade om dem i aktier och de utgör än idag grunden i mitt investeringssparkonto.


För övrigt måste jag erkänna att jag hånflinar åt de stackars satar, vars föräldrar var för fattiga/korkade/snåla för att lägga undan pengar åt sina barn under deras uppväxt, och nu gråter om att andra är "curlade".

För mig är det en självklarhet att spara pengar åt mina framtida barn. Jag vill ge dem möjligheten att ta körkort, köpa lägenhet, plugga utan studielån osv.

Jag tänker inte slänga mig in i en historia om vad jag fick 1980 när jag blev 18 år men jag kommer från en familj som vissa här kallar för en soss familj. Fy faN!

Men jag träffade en på ett ställe som berättade att han fick 2500 Aktier i Volvo när han döptes 1967 som han inte fick lösa ut förren han var 25 år 1992 killen blev nästan enkvarts mijonär men ändå satt han på anstalt 96. Pengar är och kommer aldrig att förbli allt?

You easier they come you easier they go Fuck alla som föds med silversked i mun!

Detta måste vara nåt nytt påfund. Jag har aldrig hört talas om att man ska få pengar när man fyller 18. Vi hade det inte fattigt, men lyxsaker som DVD och dator och framförallt att kasta pengar på ungarna var det absolut inte tal om.
Jag fick ta hand om mitt studiebidrag när jag fyllde 18, om det är det som menas och för det betalade jag hyran.

Man kan ge hintar åt er som bara får pengar eftersom ni egentligen är förlorare.

Jag har tagit studielån och extrajobbat. Pga det har jag rest jorden runt, köpt fastighet, egen bil och ska snart finansiera bröllop. Det ger en enorm stolthet, något som du förmodligen inte kommer få uppleva.

Ja, var glad så länge du är frisk och kry, det skulle förmodligen låta annat om du vore allvarligt sjuk och inte kunna arbeta, med allt vad det skulle innebära för din ekonomi.

Mina föräldrar hade t.ex. inte valt att vara sjuka och leva på förtidspension halva livet.

Tänk dig för innan du öppnar matluckan.
Lite ödmjukhet kanske skulle göra dig gott?

Livet med tillhörande ekonomi kan vara ett skört korthus som kan raseras oerhört fort.

När man är frisk och lycklig så vill man ha saker och ting i stor utsträckning och man gör upp stora planer för framtiden.
Blir man allvarligt sjuk så vill man bara ha en enda sak... Att bli frisk...

Föra alla som är ovana vid FB så klicka på mitt namn sen alla hans inlägg. P.s man måste vara inloggad
där framgår mina tankar och politiska åsikter. För skulle jag skriva dom här vore det OT och skulle raderas.

Tragisk läsning att så många startat vuxenlivet mer eller mindre barskrapade.

Hade runt 75 000 (vilket verkar motsvara ca 118 000 i dagens penningvärde). Ca hälften var eget sparande från sommarjobb etc, andra hälften sådant som föräldrarna sparat under uppväxten.

Pengarna gick åt till möbler och husgeråd vid utflytten, det lilla som fanns kvar gick åt till levnadsomkostnader under drygt 6 månaders arbetslöshet på tidigt 90-tal.

Fördelen med att ha jobbat ihop en del av summan var den att jag tidigt insåg pengars värde och därmed sluppit luras ner i korkade lån etc som så många ungdomar idag verkar tvingas lära sig den "hårda vägen" via fogden.

Du får säkert en guld stjärna för det inlägget? Men det viktigaste är väl ändå och nu kommer Pappa fram som 65 a så var väl dom dagar som man satt i en båt och fiskade tillsammans eller det enda tillfället som man tog sig råd att fara till Legoland mer värt en pengar?.

Mina bästa minnen är ändå när vi spelade spel eller när jag lärde mina söner chicago med tändstickor, tyvärr så drog Nintendo lika starkt som pappa på den tiden och sen senare kom play station med GTA. Min minsta son skiter i om jag är vid liv bara han har sitt X Box han kommer nog bo hos mig tills han är 25 typ 7 år till.

Det som är mest komiskt att jag tycker att X box är skittråkigt men så klart jag är 32 år äldre.

Och när det gäller panga så har jag gjort lumpen och repmöten.

Om du hade läst hela stycket du citerade, inte bara halva, innan du började gråta hade du kanske inte missat poängen. Jag har full förståelse för att alla inte har samma förutsättningar, men att i ren avundsjuka gorma åt folk att de "är curlade" i ett försök att få ryggdunkningar på FB är ingenting annat än patetiskt.

Pengarna de sparat undan sedan jag var 5 festade jag upp, åkte på festivaler, tatuerade mig och gick till olika frisörer. Jag hade en form av dysmorfobi och tyckte att jag var extremt ful så la tusentals kronor på mitt utseende (inte operationer annat än hudläkare )
Hade som tur är kvar pengar när jag fyllde 19 så de finansierade möbler till min korridorsrum och sedan min finfina lägenhet.

Ditt första stycke var snudd på obegripligt men jag tolkar det som att jag har fått allt serverat på ett silverfat? Du menar att man per automatik är en "förlorare" för att ens föräldrar sparade pengar åt en under ens uppväxt för att ge en bästa möjliga start på vuxenlivet? OK.

Du vet inte ett dugg om mig, så jag skulle akta mig från att dra förhastade slutsatser om jag var du. Om du med ditt sista stycke försökte insinuera att jag aldrig fått jobba för något så kan jag meddela, trots att du inte har ett dugg med det att göra, att jag har Jobbat sen jag var 14 och numera arbetar parallellt med tunga universitetsstudier. Allt för att i framtiden kunna leva ett bra liv och dela mitt välstånd med en välmående familj.

Det verkar som att du i din kränkthet och iver att sätta mig på plats missade hela poängen i mitt inlägg, som endast ämnade påpeka hur töntigt det är att slänga sig med modeordet "curlad" på ett internetforum för att känna sig bättre än andra.

den absoluta merparten är kvar. Men endel av pengarna användes till en resa efter studenten, eftersom jag använt mina intjänade pengar till annat.

Fick väl totalt ca 90.000kr. Det åkte väl ner på ca 70.000kr men nu har jag jobbat upp ett sparkapital på ca 110.000kr men man kan väl säga att dessa "barnpengar" lagt grunden för en förhållandevis stabil ekonomi som nu gör att jag kan köpa min första bostadsrätt.