Om ordet "neger" (Sammanfogad tråd)

Det är det inte. Det är principen. Att förbjuda ett ord bara för att PK-rörelsen fått för sig det är bara efterblivet.

Ordet är ju en självklar del av det svenska språket och vi ska väl inte behöva ändra vårt språkbruk bara för att en massa krävande afrikanska lycksökare kommit hit. Har man växt upp med ordet så vill man inte byta ut det mot ett mer "korrekt" alternativ.

N-ordet ska användas flitigt, så är det bara: EN NEGER ÄR EN NEGER, EN ZIGENARE ÄR EN ZIGENARE, OCH ONDSKEFULLA, OTACKSAMMA SVARTSKALLAR ÄR DE ALLIHOP!

Om svenska språket inte passar NEGERJÄVLARNA så får de ta och åka hem till afrika igen. Har dock inget emot negrer som anpassar sig och tar seden dit de kommer.

Efter att ha läst kommentarerna på Facebook till Elaine Eksvärd artikel "Louise, påstå inte att du inte vet bättre", så slår det mig hur otroligt viktigt det verkar vara för icke mörkhyade att det ska få använda ordet neger. Ordet neger har för mig alltid vart ett negativt laddat ord och jag kan ärligt inte förstå varför människor envisas med att diskutera att det inte skulle vara det.

Länk till Facbook


Jag har uppmärksammat att ordet blir extra viktigt för grupper som har väldigt lite, eller inget samröre med mörkhyade. Blir ordet ett totem för dessa grupper för att skapa en samhörighetskänsla? Ordbruk och dialekter är starka faktorer i att skapa samhörighet inom en grupp och något man ser inom alla subkulturer osv. Men det förutsätter att ljushyade har ett behov av att skapa ett ”vi” mot ett ”dom”, som i detta fall skulle vara mörkhyade.

Jag som icke färgad man i Stockholm stöter på ordet förvånansvärt ofta. I mitt arbete där vi till större delen tillhör arbetarklass, kan fraser som ”negergöra” osv förekomma dagligen och bland mina vänner kan det pratas om ”negerkukar” eller ”en stor neger”. Jag har själv använt ordet under min uppväxt på samma sätt utan att egentligen reflektera över det. Vi bakade negerbollar och ordet neger användes provokativt för att skapa reaktioner hos sin omgivning. Då hade jag inga mörkhyade vänner och min uppväxt har präglats homogenitet i ursprung och ekonomiska förutsättningar. Att bruka ordet fick inga eller väldigt begränsade konsekvenser.

Men idag har min horisont vidgats aningen och jag inser att ordet neger inte fyller något som helst syfte i mitt vokabulär mer än som ett direkt skällsord. Samtidigt så känner jag inte att jag orkar vara nån PK-polis och tillrättavisa alla som enligt mig missbrukar ordet. Dock förstår jag inte varför personer har ett så stort behov av att använda ett ord som av många uppfattas som mycket kränkande. Min vardag försämras inte överhuvudtaget av att istället säga mörkhyad eller chokladboll. Med minimal ansträngning kan jag alltså fortsätta kommunicera och göra mig förstådd utan att behöva kränka eller förolämpa någon. Varför är det då så otroligt viktigt för vissa att fortsätta säga neger?

Diskussionen blir således vem som äger ordet neger. Rent logiskt enligt mig borde det vara den som ordet har negativa konsekvenser för och inte gruppen som epitetet inte berör.
I USA exempelvis är det helt otänkbart att som icke mörkhyad använda ordet i något som helst officiellt sammanhang. Varför skulle det då vara okej i Sverige?
Blir någon kränkt av ett ord så är det kränkande och det gäller även ord som dvärg, CP, mongo osv….

Jag vill nu veta vilken funktion ordet fyller för dig som är icke färgad och varför just du inte vill sluta använda ordet?
Intressant är också din utbildningsnivå, inkomst och vart i landet du bor. Då jag har föreställningen om att det är viktigare att bruka ordet för människor utan akademisk utbildning av arbetarklass på landsbygden och som sakna direkta relationer till färgade personer. Men det kan mycket väl vara så att jag har fördomar om detta och att det inte är fallet. Louise Andersson tror jag stereotypen för människor som använder ordet neger, där ordet helt saknar konsekvenser. Det känner väldigt bra att det faktiskt fick det i hennes fall med tanke på att ordet är kränkande.

Även om jag tar upp Louise Andersson och Elaine Eksvärd, så handlar diskussionen endast om ordet och hur du som icke färgad använder det och motiverar ditt användande.

Det här summerar det hela rätt bra.

Jag kan definitivt hålla med om att man bör tänka sig för när man använder ord som kan uppfattas som stötande, men att mer eller mindre förbjuda dem? Nja...

Reaktionerna kring ordet "neger" är ju på många sätt fascinerande, om man nu ska överanalysera fenomenet. Jag tänker osökt på censuren av Pippi Långstrump där pappan numera kallas för "__kung" då "negerkung" anses vara stötande. Fair enough, men det som i mina ögon verkligen är rasistiskt i Pippi är inte bruket av ordet "neger", utan faktumet att pappan hamnar på en ö i Söderhavet och tycks bli befordrad till hövding mer eller mindre by default. Underförstått; den vite mannen anländer som någon slags frälsare och blir genast erkänd som högre stående än "kurredutterna". Detta debatteras dock inte utan den ytliga antirasismen bryr sig bara om att ordet neger råkade förekomma.

Samma sak (om än med ordet "svarting" i stället för "neger") kan sägas om drevet mot Bo Hansson efter hans mindre lyckade formulering i radio härom året. Det han sa ("Nej, inte en svarting till") var tveklöst rasistiskt. Inte på grund av att han använde ordet "svarting", utan på grund av att han gav uttryck för önskemål om färre färgade spelare i sitt lag.

Att enbart fokusera på vilka ord som ska vara tillåtna/förbjudna och bortse från kontexten och innebörden i vad som sägs är nästan ofattbart ytligt, men det är precis så som den antirasistiska rörelsen agerar 2015.

Ytterligare två saker på ämnet:

1) Om man inte får säga "neger" och "svarting", hur länge kommer det då att dröja innan orden "färgad" och "mörkhyad" anses vara oacceptabela? Ordets innebörd är ju trots allt exakt likadan som de föregående två orden, om än (för tillfället) mindre laddad. Vi kommer aldrig att komma ifrån att det finns ord som är laddade. Om vi förbjuder dem kommer bara nya ord att användas i deras ställe. Man har då inte löst någonting, det enda man har gjort är att skapa en kontrollerande miljö där folk känner sig tvingade att vakta sin tunga 24 timmar om dygnet. Trots goda intentioner har man skapat ett sämre samhälle än om man låtit bli att göra något.


2) Man hjälper inte någon genom att bekräfta deras upplevelse av kränkthet. Att diskutera huruvida ord som "neger" och "hora" ska vara förbjudna gör bara orden ännu mer laddade och gör dem ännu mer användbara som tillhyggen i heta diskussioner. För 20 år sedan uppfattade män ordet "bög" nästan lika kränkande som ordet "hora" var för kvinnor. Nu har män kommit över bögnojan och de flesta män skulle idag skratta åt den som kallar honom "bögjävel". Min enkla tes är att man måste acceptera att folk kan använda vissa ord och inte bry sig så jävla mycket. Om kvinnor hade ryckt på axlarna åt den som kallar dem "hora" och om vi andra hade skrattat åt den som använder ordet i stället för att bekräfta mottagarens bild om att hennes liv i princip förstörts så hade kvinnor som kollektiv mått betydligt bättre idag. Samma sak med ordet "neger" och mörkhyade. Ord kan bara såra den som själv låter sig såras av dem. Det är bättre (och mer realistiskt att goda resultat uppnås) om man arbetar för att avdramatisera orden i stället för att indirekt arbeta för att fylla dem med ännu mer negativ laddning.

Människor som använder ordet är i min mening huvudsakligen personer som inte lägger något negativt värde i det. Det vill säga människor som kommer från övre medelklass/överklass som kanske haft någon adopterad neger i vänskapskretsen, som inte haft några problem med det.

Problemet är att människor idag tar sina känslor som någon absolut lag de vill att världen ska anpassa sig efter. De känner att de vill bli behandlade med respekt för annars upplever de sig som kränkta. Det är lite som ett bortskämt barn, de märker att de får godis när de gråter och då gråter de mycket.

Själv är jag högutbildad, tillhör det högre stratat och säger exakt vad jag vill för att det är skönt att kunna vara sig själv. Jag skiter i vad du tycker, din åsikt är oväsentlig och obetydelsefull utanför det publika rummet och dä är det skönt att kunna vara sig själv.

Efter att ha läst kommentarerna på Facebook till Elaine Eksvärd artikel "Louise, påstå inte att du inte vet bättre", så slår det mig hur otroligt viktigt det verkar vara för icke mörkhyade att det ska få använda ordet neger. Ordet neger har för mig alltid vart ett negativt laddat ord och jag kan ärligt inte förstå varför människor envisas med att diskutera att det inte skulle vara det.

Länk till Facbook


Jag har uppmärksammat att ordet blir extra viktigt för grupper som har väldigt lite, eller inget samröre med mörkhyade. Blir ordet ett totem för dessa grupper för att skapa en samhörighetskänsla? Ordbruk och dialekter är starka faktorer i att skapa samhörighet inom en grupp och något man ser inom alla subkulturer osv. Men det förutsätter att ljushyade har ett behov av att skapa ett ”vi” mot ett ”dom”, som i detta fall skulle vara mörkhyade.

Jag som icke färgad man i Stockholm stöter på ordet förvånansvärt ofta. I mitt arbete där vi till större delen tillhör arbetarklass, kan fraser som ”negergöra” osv förekomma dagligen och bland mina vänner kan det pratas om ”negerkukar” eller ”en stor neger”. Jag har själv använt ordet under min uppväxt på samma sätt utan att egentligen reflektera över det. Vi bakade negerbollar och ordet neger användes provokativt för att skapa reaktioner hos sin omgivning. Då hade jag inga mörkhyade vänner och min uppväxt har präglats homogenitet i ursprung och ekonomiska förutsättningar. Att bruka ordet fick inga eller väldigt begränsade konsekvenser.

Men idag har min horisont vidgats aningen och jag inser att ordet neger inte fyller något som helst syfte i mitt vokabulär mer än som ett direkt skällsord. Samtidigt så känner jag inte att jag orkar vara nån PK-polis och tillrättavisa alla som enligt mig missbrukar ordet. Dock förstår jag inte varför personer har ett så stort behov av att använda ett ord som av många uppfattas som mycket kränkande. Min vardag försämras inte överhuvudtaget av att istället säga mörkhyad eller chokladboll. Med minimal ansträngning kan jag alltså fortsätta kommunicera och göra mig förstådd utan att behöva kränka eller förolämpa någon. Varför är det då så otroligt viktigt för vissa att fortsätta säga neger?

Diskussionen blir således vem som äger ordet neger. Rent logiskt enligt mig borde det vara den som ordet har negativa konsekvenser för och inte gruppen som epitetet inte berör.
I USA exempelvis är det helt otänkbart att som icke mörkhyad använda ordet i något som helst officiellt sammanhang. Varför skulle det då vara okej i Sverige?
Blir någon kränkt av ett ord så är det kränkande och det gäller även ord som dvärg, CP, mongo osv….

Jag vill nu veta vilken funktion ordet fyller för dig som är icke färgad och varför just du inte vill sluta använda ordet?
Intressant är också din utbildningsnivå, inkomst och vart i landet du bor. Då jag har föreställningen om att det är viktigare att bruka ordet för människor utan akademisk utbildning av arbetarklass på landsbygden och som sakna direkta relationer till färgade personer. Men det kan mycket väl vara så att jag har fördomar om detta och att det inte är fallet. Louise Andersson tror jag stereotypen för människor som använder ordet neger, där ordet helt saknar konsekvenser. Det känner väldigt bra att det faktiskt fick det i hennes fall med tanke på att ordet är kränkande.

Även om jag tar upp Louise Andersson och Elaine Eksvärd, så handlar diskussionen endast om ordet och hur du som icke färgad använder det och motiverar ditt användande.

Argument nr 2 bygger på att gruppen som inte känner kränkt av ordet neger äger det och avgör om det är kränkande eller inte. Logiskt enligt mig vore att den grupp ordet avser äger det och bestämmer om det är kränkande eller inte.

Skillnaden mellan bög eller hora är att den som ges epitetet kan bestrida detta, efter som det adderar till deras person och inte beskriver hela deras identitet. Som färgad kan du aldrig skilja bestrida det efter som innebörden är både knuten till det fysiska utseendet men samtidigt har en långt mer mångbottnad innebörd.

Övriga argument om att det bara sker en förflyttning av kränkningen till färgad eller svart håller jag inte med om. Språkets syfte är alltid att göra sig förstådd och det blir således ett självreglerande system. Det betyder att det alltid kommer uppstå ord som slutligen inte uppfattas som kränkande och som blir normerande och helt okej att bruka.

Vad skall man annars kalla en neger för? Färgad? Vadå blå, orange vilken färg då?

Alla i hela världen vet hur en neger ser ut. Varför inte kalla saker för det de är?