Vilken film såg du senast?

Det är filmer inom just skräckgenren jag har problem med när det gäller ålder (med några undantag givetvis) har även problem med synthmusik OST och dylikt samt att jag inte finner de "hemmagjorda" effekterna som "charmiga" som många pretentiösa cineaster verkar göra. Evil Dead känns mer som Bad Taste trams, jag vill ha kuslig atmosfär när jag ser skräck.

Älskar däremot Hitchcock, men det är ju mer åt thriller och där är filmerna tidlösa. För mig i vart fall.

Förutom de underbara splattereffekterna så tycker jag att det är atmosfären som gör Evil Dead så jävla bra. LoDucas fantastiska musik, den genombriljanta ljudmixen och känslan av total panik när Ash är helt ensam mot en bunt skogstokiga deadites = so good.

Det enda Evil Dead har gemensamt med den grymma Bad Taste är väl att bägge filmer visar att regissörerna är kreativa genier, som lyckades göra kultklassiker med en väldigt begränsad budget.

Sen, förövrigt, så är det väl direkt olagligt att inte tycka om synthmusik..? Vad i helvete...

Alpha Dog (2006)

Filmen bygger på den sanna historien om hur Jesse James Hollywood (vilket jävla namn ) blev den yngste personen att hamna på FBI:s most wanted lista.

En ung knarklangare blir osams med en av sina dealers efter att dealern inte kunna driva in en skuld. Langaren är dock jävligt rädd för dealern som är mer eller mindre konstant påtänd psykopat. De hamnar i bråk och det slutar med att dealern mordhotar langaren. Langaren är helt klart rädd för att dealern ska göra verklighet av hotet.

Langaren får en ingivelse när de (langaren och hans kumpaner) av en slump får syn på dealerns yngre halvbror, de kidnappar honom. Tanken är att de ska hålla honom som någon form av garant för att dealern inte dödar langaren, får antas. Det är tvivelsutan inget iskallt beräknat handlande från langaren och hans gäng, utan en impulshandling i panik.

Den kidnappade grabben har dock sitt livs höjdpunkt när han nu får komma ifrån sin överbeskyddande mamma och får hänga med de coola grabbarna. Det blir sex, drugs n' rock'n'roll för den unge gossen. Men, langaren blir alltmer panikslagen över hur han ska lösa situationen med kidnappningen när han sakta men säkert inser att det kan ge honom livstid. Gänget splittras alltmer och konflikter börja uppstå och alla börjar bli alltmer panikslagna. Hur ska de slippa ur skiten de satt sig i?

Det är en spännande och tragisk film om hur unga människor som hamnat snett i livet tar ogenomtänkta beslut som får helt ödesdigra konsekvenser. Skådespeleriet är i det stora hela mycket bra och det enda som stör är egentligen de erfarna skådisarna Bruce Willis och Sharon Stone, som bitvis spelar över och förstör mycket av filmens undergångsstämning. Obra castat där, helt klart. Detta och ett par saker till gör att filmen blir bitvis ojämn och tappar mycket av sin styrka, tyvärr. Som helhet är det dock en mycket bra film.

7/10

Tänkte skriva om den scenen, tyckte den var grym. Var lite ovanligt att se hopper som polis bara när man tänker på hur han är i Blue Velvet

Tja, det där måste isf vara det mest subjektiva då för det fanns ingen kuslig atmosfär whatsoever i Evil Dead 1,2, intressant att man kan tycka så olika. När Ash var ensam i huset satt man ju och gäspade, medan man egentligen vill ha 150 i puls, bita på naglarna och vifta upp och ner med fötterna i golvet. Typ.

Jag gillade faktiskt den musiken way back, när jag såg dom gamla zombiefilmerna för många år sen bl.a, men sen när det blev inne att lägga in sånt i moderna filmer (Drive, it follows osv) för att vinna stilistiska och retro poäng så blev det bara irriterande att höra och kan numera inte lyssna på det längre.

Jo, det är klart att det är subjektivt, men något gjorde ju Raimi ändå rätt då filmerna blev hyllade då de kom (av vanliga dödliga såväl som snobbiga kritiker), och fortsätter att bli hyllade som några av skräckfilmernas mest galna och kreativa filmer.

Tycker dock att tvåan är ganska överskattad. Ett mästerverk när det gäller regi och foto, men den är lite för Three Stooges för min smak, och den är ju aldrig genuint otäck. An American Werewolf in London visar hur man ska sköta blandningen mellan skräck och komedi, och Evil Dead 2 kommer inte upp i samma nivå.

Samma här. Men jag tycker detta är ett av de få fall inom skräckfilms branschen där uppföljaren lever mer än upp till originalet. Raimi gjorde jäkla bra jobb..

Hellraiser 2 är annan film som jag gillar t.o.m mer än den första

Paradise Lost: The Child Murders at Robin Hood Hills (1996)

En dokumentär om ett ökänt trippelmord på barn i West Memphis, Arkansas, och den följande rättegången mot tre tonåringar som till stor del byggde på uppfattningen att tonåringarna i fråga var satanister och att detta var anledningen till morden. Genom dokumentären presenteras många detaljer som antyder att skuldfrågan inte alls är så klar som man hävdat från rättssystemets sida.

En mycket intressant skildring av hur ryktesspridning går till i småstäder. De två uppföljarna står näst på tur för min del. Tydligen släpptes de tre för några år sedan till följd av att man påträffade DNA-bevis som inte alls matchade de dömda.

Betyget blir 8/10 eller 4/5 på Filmtipset.

Fan vad du slår huvudet på spiken här! Haha, Oldman och Edwall, så sant. Vilken perfekt skapelse till film dessutom.


Den här ska verkligen ses om. Och ja, förhoppningsvis är vi inne i en ny våg av western, en genre som aldrig blir gammal.

3an då, dvs Army of Darkness, är den nåt att se? Behöver man se den? Så som 2an slutade lär ju 3an fortsätta där, men det kanske är en helt annan typ av film/genre?

The Lego Movie (2014)

Försökte mig på att se The Legio Movie förra året men tröttnade efter den infernaliskt irriterande titellåten. Men efter min nye husgud Mark Kermode hade omtalat den som sevärd gav jag den nu en andra chans. Och den var inte så illa som jag först trodde, jag blev rätt underhållen under filmens speltid trots allt. I första hand riktigt snyggt gjord och innovativ animering mellan CGI och legobitar och jag drog på smilbanden emellanåt när humoristiska one-liners levererades. Bra röstskådespelare också, speciellt Liam Neeson som Bad Cop. Men som jag befarade var slutet en fet moralkaka i hysterisk Hollywoodstil. Varför är Hollywood så rädda att frångå sin formula A1 när det gäller spelfilm? Hur kan masspubliken köpa att nästan varenda jävla film från Drömfabriken är dramaturgiskt identiska? Hur blev vi så intellektuellt fattiga...

Betyg: 3/5

Insurgent (2015)

Lockades av att se exakt hur mycket den här filmserien kommer att följa Hungerspelen-mallen, och det är nog inte lite. De har till och med lagt upp det så att den sista delen i trilogin delas upp på två filmer. I övrigt är allt annat där; ett framtida totalitärt samhälle, goda som blir onda som blir goda, vänners död som förföljer protagonisten, revolution. Ja, ni fattar. Ett litet plus i kanten för miljöner som påminde en aning om Half-Life 2.

1/5


Introlåten är ju fantastisk på så sätt att de har lyckats klämma in oerhört mycket samhällssatir i en såpass kort sekvens i en animerad Lego-film.