2015-07-06, 16:21
  #65509
Medlem
Jag har suttit ett bra tag och grubblat över den här uppgiften. Kommer ganska långt i förenklingen men förstår inte riktigt vad och hur jag ska visa själva uppgiften.

Diskriminanten till en andragradsekvation av formen ax^2 + bx + c = 0 är b^2 - 4ac. Skriv ekvationen i formen x^2 + px +q = 0 och visa att b^2 - 4ac har samma tecken som (p/2)^2 - q.

Skriver om ekvationen på formen x^2 + px +q = 0;

x^2 + (bx/a) + (c/a) = 0

x = (-b/2a) ± √((b/2a)²) - q)

Diskriminanten ((b/2a)²) - q) = > (b² - 4ac)/(4a²)

Kommer inte längre, förstår inte.
Citera
2015-07-06, 16:38
  #65510
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Sweeteebuns
Behöver hjälp med den här, får hela tiden fel svar, någon som kan visa hur den ska lösas med ett rätt svar också?

Triangeln △ABC är rätvinklig med rät vinkel vid hörnet C och vinkel α vid hörnet A. Beräkna a=|BC|, givet att c=|AB|=3, och att tanα=10/11
Om vi börjar med att skriva |BC|= a och |AC|= b för att förenkla notationen så har vi:
tan(α)=a/b=10/11 vilket ger a=b*10/11
vidare vet vi att |AB|=c=3 och Pythagoras sats ger att
a^2+b^2=c^2, sätter vi nu in vad vi vet får vi:
(b*10/11)^2+b^2=9
som kan skrivas om som (10/11)^2 *b^2+ b^2=9 som vi ytterliggare kan skriva om till:
(100/121+121/121)*b^2=9 och skriva om till
(221/121)*b^2=9
b^2=9*/(221/121)=9*121/221 som ger
b=33/sqrt(221) ≈ 2,22

Ser nu att jag råkade lösa för b istället för a som var det som efterfrågades och hade varit enklare, så antingen kan man göra om det för a eller så vi får sätta in värdet på b i något av sambanden ovan igen. Jag väljer tan(α)=a/b=11/10 men Pythagoras sats funkar lika bra:
tan(α)=a/2,22=10/11 som ger
a=10/11*2,22≈2,02

Kontrollerar vi med Pythagoras sats ser vi att =2,02^2+2,22^2≈9,01 vilket är nära nog givet avrundningarna.
Citera
2015-07-06, 16:45
  #65511
Medlem
Sweeteebunss avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Linara
Om vi börjar med att skriva |BC|= a och |AC|= b för att förenkla notationen så har vi:
tan(α)=a/b=10/11 vilket ger a=b*10/11
vidare vet vi att |AB|=c=3 och Pythagoras sats ger att
a^2+b^2=c^2, sätter vi nu in vad vi vet får vi:
(b*10/11)^2+b^2=9
som kan skrivas om som (10/11)^2 *b^2+ b^2=9 som vi ytterliggare kan skriva om till:
(100/121+121/121)*b^2=9 och skriva om till
(221/121)*b^2=9
b^2=9*/(221/121)=9*121/221 som ger
b=33/sqrt(221) ≈ 2,22

Ser nu att jag råkade lösa för b istället för a som var det som efterfrågades och hade varit enklare, så antingen kan man göra om det för a eller så vi får sätta in värdet på b i något av sambanden ovan igen. Jag väljer tan(α)=a/b=11/10 men Pythagoras sats funkar lika bra:
tan(α)=a/2,22=10/11 som ger
a=10/11*2,22≈2,02

Kontrollerar vi med Pythagoras sats ser vi att =2,02^2+2,22^2≈9,01 vilket är nära nog givet avrundningarna.


Räddare i nöd........ Förstår nu, tack så hemskt mycket!
Citera
2015-07-06, 17:18
  #65512
Medlem
nihilverums avatar
Citat:
Ursprungligen postat av oakk
Oj. Ledsen. Här kommer hela talet:

((-A)*(-B)+A*(B-2*(-A)))*(-1+B).

Begriper inte riktigt hur man multiplicerar något med ex. (-1+B).

Generellt gäller att (u + v)*(x + y) = u*x + u*y + v*x + v*y. I ditt fall har du ett lite större uttryck i den första parentesen, men sedan är alltså x = -1 och y = B.

[(-A)*(-B)+A*(B-2*(-A))]*(-1+B) = [AB + AB + 2A²]*(-1 + B) = [2A(A+B)]*(-1+B) = 2A*(A+B)*(-1+B) = 2A*[-A + AB - B + B²] = -2A² + 2A²B - 2AB + 2AB²

Det är lite av en smaksak vilken av de tre versionerna i fetstil man föredrar att svara med.
Citera
2015-07-06, 19:42
  #65513
Medlem
nihilverums avatar
Citat:
Ursprungligen postat av melyhna
Låt l: (1+3t,1+2t,2+2t) t tillör alla R och l´: (1+5s,s,s) s tillhör alla R. vara rtvå linjer i rummet. Låt PI vara ett plan som innehåller l och som är parallellt med l´

a) bestäm avståndet från l´ till PI
ska man inte försöka på något sätt lösa ut vad s och t är? (det är inte min starka sida) sedan när man vet vad dessa är, stoppa in dem, i ovan ekvationen, ta kryssprodukten, sedan kanske projektionsformeln

b)bestäm avståndet mellan l´och l.
eller är det kanske så man ska göra som på a? ;p

Man kan konstruera planets ekvation genom att konstatera att l ligger i planet och l' är parallell med planet. Då kan man bestämma planets normalvektor som kryssprodukten av linjernas riktningsvektorer, dvs (3,2,2)×(5,1,1). Eftersom l ligger i planet så kan man bestämma konstanttermen i planets ekvation genom att sätta in valfri punkt på linjen l, exempelvis (1,1,2) som motsvarar t = 0.

Efter att man bestämt planets ekvation kan man lösa uppgift a) genom att använda den vanliga formeln som finns exempelvis här. Eftersom l' är parallell med planet kan du välja valfri punkt på l', exempelvis (1,0,0) som motsvarar s = 0.

För att hitta avståndet mellan två linjer så använder du formeln som finns i exempelvis den här sammanfattningen (se "DISTANCE LINE-LINE (3D)").
Citera
2015-07-06, 20:06
  #65514
Medlem
nihilverums avatar
Citat:
Ursprungligen postat av melyhna
låt V vara mängden av vektorer i rummet.
a) ge ett ex på en linjär avbildning F: V -> V som är inverbebar så att F(1,1,1)=(1,2,3)
- jag tänkte att eftersom denna bara går från sig själv till sig själv, så blir det inget basbyte(?) och sedan bara hitta någon jäkla matris som gör att determnanten är skild fr 0. Men., hur får man denna matris?!

Du vill att F(1,1,1) skall bli (1,2,3). Det gäller att 2 = 1+1 och 3 = 1+1+1. Således fungerar exempelvis följande matris (som trivialt har determinanten 1 och således är inverterbar):

Kod:
1 0 0
1 1 0
1 1 1

Citat:
Ursprungligen postat av melyhna
b) Ge exempel på en linjär avbildning G: v->V som inte är surjektiv och som uppfyller G(1,2,3)=(1,1,1).
- även här, ingen basbyte, (vad det nu egentligen innebär) men eftersom den inte ksa vara subjektiv, så ska determinanten vara 0? men som sagt, hur får man determinanten?

Du kan läsa om surjektivitet, injektivitet och bijektivitet i den här artikeln. I korthet innebär surjektivitet att avbildningen skall kunna ge alla vektorer i V som resultat och ickesurjektivitet innebär således att det skall finnas minst en vektor i V som inte kan bli resultatet av avbildningen G oavsett vilken vektor man multiplicerar med matrisen som motsvarar G.

Exempelvis följande matris ger G(1,2,3) = (1,1,1):

Kod:
1 0 0
1 0 0
1 0 0

Med denna matris är det lätt att se att avbildningen G inte är surjektiv eftersom vi exempelvis inte kan få ut vektorn (2,3,4) som resultat från denna matris - alla vektorer som kommer ut kommer ju att ha samma värde i alla tre komponenter, så det går inte att få ut någon vektor med olika värden i olika komponenter.

Citat:
Ursprungligen postat av melyhna
c) Låt S = F o G. ge ett ex på två vektorer u,v tillhör V så att u skild fr v men Su = Sv = (1,2,3) (detta ex ska visa att den inte är suurjektiv)
- alltså de matriser man får fr a och b) ska multipliceras ihop, men eftersom den inte ska vara surjektv så tog jag inversen, men så kom jag ju på att surjektiv att man inte kan ta inversen på den.. Aa fattar nada!

Med exemplen ovan så blir matrisen för S som följer:

Kod:
1 0 0
2 0 0
3 0 0

Man kan således enkelt se att exempelvis u = (1,0,0) och v = (1,1,0) fungerar. Med dessa vektorer blir Su = Sv = (1,2,3). Som du kanske ser fungerar valfria vektorer där första elementet är 1. Alla sådana vektorer kommer att ge resultatet (1,2,3).
Citera
2015-07-07, 01:38
  #65515
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av nihilverum

Kod:
1 0 0
1 0 0
1 0 0

Med denna matris är det lätt att se att avbildningen G inte är surjektiv eftersom vi exempelvis inte kan få ut vektorn (2,3,4) som resultat från denna matris - alla vektorer som kommer ut kommer ju att ha samma värde i alla tre komponenter, så det går inte att få ut någon vektor med olika värden i olika komponenter.

Hur kan man se att man inte få ut vektorn (2,3,4)? För jag tänker om man har denna:

Kod:
1 0 0
1 0 0
1 0 0
multipliceras med
Kod:
x
y
z
=
Kod:
2
3
4
eller något? Och så löser man ut x,y,z.


Citat:
Ursprungligen postat av nihilverum
Med exemplen ovan så blir matrisen för S som följer:

Kod:
1 0 0
2 0 0
3 0 0

Man kan således enkelt se att exempelvis u = (1,0,0) och v = (1,1,0) fungerar. Med dessa vektorer blir Su = Sv = (1,2,3). Som du kanske ser fungerar valfria vektorer där första elementet är 1. Alla sådana vektorer kommer att ge resultatet (1,2,3).

Hur kan du se att u =(1,0,0) v = (1,1,0) mha matrisen ovan? ;p
Citera
2015-07-07, 02:10
  #65516
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av nihilverum
Man kan konstruera planets ekvation genom att konstatera att l ligger i planet och l' är parallell med planet. Då kan man bestämma planets normalvektor som kryssprodukten av linjernas riktningsvektorer, dvs (3,2,2)×(5,1,1). Eftersom l ligger i planet så kan man bestämma konstanttermen i planets ekvation genom att sätta in valfri punkt på linjen l, exempelvis (1,1,2) som motsvarar t = 0.

Efter att man bestämt planets ekvation kan man lösa uppgift a) genom att använda den vanliga formeln som finns exempelvis här. Eftersom l' är parallell med planet kan du välja valfri punkt på l', exempelvis (1,0,0) som motsvarar s = 0.

För att hitta avståndet mellan två linjer så använder du formeln som finns i exempelvis den här sammanfattningen (se "DISTANCE LINE-LINE (3D)").


Kollade ingeom länken, som var superbra! pedagogisk å så! Men ibland känns det som att man tar ut kryssprodukten, och biland så läser man ut vad s och t är (mha något sätt jag inte riktigt har fått kläm på, så j kan inte heller förklara den heller) vad är skillnaden mellan dessa?
Citera
2015-07-07, 08:01
  #65517
Medlem
nihilverums avatar
Citat:
Ursprungligen postat av melyhna
Hur kan man se att man inte få ut vektorn (2,3,4)? För jag tänker om man har denna:

Kod:
1 0 0
1 0 0
1 0 0
multipliceras med
Kod:
x
y
z
=
Kod:
2
3
4
eller något? Och så löser man ut x,y,z.

Om du tar och faktiskt multiplicerar ihop matrisen med den generella vektorn (x,y,z) så kommer du att se att resultatet blir vektorn (x,x,x). Det spelar alltså ingen roll vilka värden y eller z har, och eftersom x bara kan ha ett värde åt gången så kommer vektorn man får ut alltid att ha samma värde i alla tre komponenterna.

Citat:
Ursprungligen postat av melyhna
Hur kan du se att u =(1,0,0) v = (1,1,0) mha matrisen ovan? ;p

På samma sätt som ovan så ser man att matrisen multiplicerad med en generell vektor (x,y,z) kommer att ge upphov till vektorn (x,2x,3x), dvs återigen spelar värdena y och z ingen roll och det enda som krävs för att få ut vektorn (1,2,3) i slutändan är att x = 1.
Citera
2015-07-07, 08:13
  #65518
Medlem
nihilverums avatar
Citat:
Ursprungligen postat av melyhna
Kollade ingeom länken, som var superbra! pedagogisk å så! Men ibland känns det som att man tar ut kryssprodukten, och biland så läser man ut vad s och t är (mha något sätt jag inte riktigt har fått kläm på, så j kan inte heller förklara den heller) vad är skillnaden mellan dessa?

Rent generellt är det bästa jag kan säga att på högskolenivå så är det oftast inte en fungerande metod att försöka konstruera lösningsalgoritmer för hela uppgiftstyper, utan man får istället lära sig att dela upp uppgifter i beståndsdelar och lära sig lösningsalgoritmer för varje beståndsdel separat. Dessa kan man sedan kombinera ihop efter behov till en fullständig lösningsmetod för varje given uppgift.

En beståndsdel är att om man har två linjer som ligger i ett plan eller är parallella med planet (eller en av varje) så kan man få fram planets normalvektor som kryssprodukten mellan riktningsvektorerna.

En annan beståndsdel (som inte finns med i just den här uppgiften) är att om man känner till två punkter på en linje eller i ett plan så kan man konstruera en riktningsvektor som differensen mellan de två punkterna. Det spelar i dessa fall normalt sett ingen roll vilken punkt man subtraherar från vilken eftersom resultatet blir antingen en vektor i en riktning eller en i rakt motsatt riktning (vilket normalt sett är likvärdigt).

Ytterligare en beståndsdel är att om man har en linje som ligger i ett plan och man behöver en viss punkt i samma plan för att bestämma konstanttermen i planets ekvation så kan man välja valfri punkt på linjen, och enklast är vanligtvis att välja den punkten som motsvarar t = 0 (eller motsvarande om parametervariabeln inte betecknas med t).

Att lösa ut ett specifikt värde på t (eller vad man nu kallar parametervariabeln i en viss linjes ekvation) brukar i normalfallet bli aktuellt främst när man behöver hitta skärningspunkten mellan en linje och ett plan eller mellan två linjer.
Citera
2015-07-07, 09:18
  #65519
Medlem
starke_adolfs avatar
I min bok i kvantmekanik gör de såhär:
-h²/2m d²ψ/dx² = Eψ
d²ψ/dx² = κ²ψ, där de alltså ansätter κ≡√(-2mE)/h
Allt är frid och fröjd med det, men författaren skriver att "where κ is real and positive". Positivt följer av att det är principalroten som vanligt och h>0, men hur kan man påstå att √(-2mE) är ett reellt tal? Det är väl ändå κ² som är reellt och positivt?
Citera
2015-07-07, 12:00
  #65520
Medlem
Diaphantos barndom varade i 1/6 av hans liv. Han började odla ett skägg efter ytterligare 1/2 av sitt liv. Efter ytterligare 1/7 av sitt liv gifte han sig. Fem år senare blev han pappa till en son. Sonen levde exakt hälften så länge som sin far, och Diophantos dog fyra år efter sin son. Hur gammal blev Diophantos?

Hur räknar man ut detta?
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in