Citat:
Naturligtvis orkar du inte räkna upp dess "fakta" inte heller bemöta de argument jag hämtat från öppna källor som faktiskt talar om att merparten av personalen på departementen skulle fortsätta arbeta i sina ordinarie arbetsplatser och att det på 80 talet officiellt diskuterades att Polisen fortsättningsvis i händelse av ockupation inte skulle delta i fria kriget utan återgå till sina funktioner för att säkra viktiga samhällsfunktioner.
Sanningen är att alla tecken utom de skrönor som berättas att man redan innan en ens partiell mobilisering skulle aktivera en exilledning både militär och civil i form av en mindre kader och att det aldrig någonsin var fråga om att flytta på eller expatriera annat än allra högsta politiska ledningen samt att fördela dessa funktioner i flera steg. Först skulle alla utom de sambandsfunktioner inte bara med den politiska ledningen inklusive riksdagen utan också med civila funktioner av vikt för militären som skulle till zonen skyddas i hemliga riksbunkrar i anslutning till de underjordiska system som fanns i huvudstaden där också skyddsrummen för tjänstemänne fanns. Storleken på dessa kan man få en vink om när de delar av Johannesanläggningen som sägs enlig ögonvittnen ha innehållit sådana utrymmen som beskrivs tidigare i tråden. Jag tror av många olika skäl att det som kallas S baren under en lång period kom att ha just den funktionen men att det senare var tänkt att bli enbart AG:s bas i det läge högsta politiska ledningen skulle flyttas till alternativa uppehållsplatser eller expatrieras direkt. Fortfarande idag är det extremt känsligt att ens tala om S-baren och dess läge och funktioner. Kanske för att AG fortfarande på 90 talet hade lokaler i Skandiahuset med egen dörr.
Flyktvägarna för dem var via flyg och sjö från lokaliteter på västkusten med temporära uppehållsplatser inte via skogsvägar in i Norge som myten förtäljer.
Jag tror inte vi kommer någon vart med att mina ganska välunderbyggda analyser som bygger på uppgifter som är dokumenterade avfärdas med hastiga handviftningar och svepande argumentationer.
Var och en får bedöma vad som är sant och inte.
Har du aldrig funderat kring varför 90% av landets marina resurser var koncentrerade till ostkusten längst gränsen mot Östblocket men ändå ansågs var det värt att ha en skyddad ubåtsbas i Gullmarn. Vilka hot skulle de försvara oss mot som motiverade så kostsamma anläggningar? På liknande sätt hade man underjordiska hangarer på Säve fast taktiken var att flytta ut stridsflyget till utgrupperade landsvägsfält. Var det bara för att upprätthålla en illusion av alliansfrihet och neutralitet eller hade de andra viktiga uppgifter för utbyte med Västalliansen precis som under kriget? Kan det vara så att dessa anläggningar var viktiga delar i en livlina västerut?