Sveriges riksbunkrar och det som har koppling till dessa

Atombombshotet och då speciellt vätebomben från 1954 motiverade evakuering från städerna även för regeringsdelar.

Att evakuera annat än del av Riksstyrelsen vore förödande för försvarsviljan och strider i organiserade förband skulle bli chansartade. Liksom i Norge skulle hela förband bryta ihop och ge sig när ledning och styrning ej kunde upprätthållas. Ett överlämnande till exilregering skulle nog inte getts förän försvaret i det stora hela hade upphört.

Vårt radarsystem var nog förberett för snabb överlänkning till NORAD´s världsomspännande nät som omgav hela Sovjetunionen och kanske skulle vårt attackflyg bana väg för Strategic Air Command´s B-52or för att bekämpa inflygningsstråken över Finland-Litauen ifrån luftvärn?
Inledningsvis behöll nog regeringen rätten att delegera och gå med i NATO men allt var nog uttänkt att passa in i det stora hela så vi kom ut på rätt sida när väl freden kom.

Att zonen var uppehållsplats för landets legitima styre är för mig självklart och bevisat flera gånger om. Självklart med Stockholmsbunkrarna som främre ledningsplatser in i det längsta.

Mycket talar för att Ulla Lindström och regeringen som helhet inte var fullt orienterade om sina ledningsplatser och deras geografiska läge. En politiker hade ju ofta sin befattning under en kortare tidsperiod om några år och byttes ständigt ut, till skillnad ifrån ledningsanläggningarna som skulle stå i många år.

När Ulla nämner 4000 personer så kanske det avser alla tjänstemännen i zonens olika anläggningar som skulle lämna huvudstaden. Därtill kommer alla de befattningar och förband som skulle betjäna zonen lokalt.

1948 startar samtidigt byggena av några stora (förmodade) ledningsanläggningar. I Stockholm är det Skinnarviksberget där vi känner till att bl.a. civilhörsvar och Fo-stab i något skede skulle sitta. Berget är också omskrivet som en av de kanske mest imponerande resterna av kalla kriget i huvudstaden.

Samtidigt byggs i zonen Grecksåsar, Korpaberget, Grängen och Adolfsberg/Örebro tillsammans med Vargkröket och förmodligen Norakorset/Skymhyttan. Inräknas även Tomta i Hallsberg så bör 4000 civila tjänstemän inte vara något problem att få in någonstans.

Anläggningarna tycks också vara ungefär lika stora, dvs, ca tre skeppstunnlar i olika höjder. Var och en inrymmande kanske 5-700 personer.

Jo man skulle förbereda en exilregering som kunde träda in redan långt innan. Att de skulle g Ta bara exemplet att vår ansvarige exilÖB ringde efter Palmemordet och klargjorde att han var beredd på ordern att bege sig till Väst. Att de skulle gå i officiell aktiv funktion sker dock inte förrän landet de facto är ockuperat och reglujära förband har övergått till "fria kriget". Det är viktigt att så länge som möjligt ha en legitim regering inom landets gränser ganska säkert skulle denna regering då vara en samlingsregering där endast vänster om S skulle uteslutas. Zonen var till för operativ krigsledning inte att upprätthålla övriga funktioner i samhället. Sannolikt skulle den träda i funktion direkt vid mobilisering och sannolikt fanns där också företrädare för riksdag och regering krigsplacerade där. Mobilisering och krigshot betyder inte att huvudstaden och normala funktioner skulle flyttas. Däremot skulle man säkert vidta förberedelser och skyddsåtgärder för dessa funktioner. T ex bergrum där högsta politiska ledningen kunde operera. Att man över huvud taget hade skyddsrum för de tusentals personer som jobbar inom regeringkansliet, riksdagen och departementen nära dessa arbetsplatser visar avsikten att stanna kvar med dessa funktioner också sedan faktiska strider utbrutit kan man inte tveka om. Inte heller att huvuddelen av dessa skulle stanna kvar och vara i funktion under en ockupation. Därmed är det givet att statsledningen hade sin bas i Stockholm och förmodligen så nära att de kunde styra arbetet där. Däremot var det nog så att man avsåg att föra Statschefen (dvs Kungen) till zonen. Tanken med det är att man har en statschef tillgänglig även om en situation skulle uppstå där t ex riskdag och regering i Stockholm inte var beslutsmässiga. Någon gång under ett pågående krig skulle man säkert också skilja på tjänstgörande statsminister och vice statsminister till olika platser för att minska sårbarheten. Var båda dessa ur funktion kunde exilregeringen träda in formellt.


Jovisst!


Kan inte hålla med om det. Zonen handlar om operativ krigsledning inte om regeringsarbete som omfattar så mycket mer. Det är rent kontraproduktivt att lägga stora militära resurser på att "skydda riksledningen". Alla resurser behöver samordnas för att möta den lede FI. Det fanns absolut igen anledning att föra dem dit. Däremot hade de nog över tid flera olika alternativa möjligheter när i det läge huvuddelen av statsledningen var evakuerad och stå i direktkontakt med militärledningen skulle en återstående spillra finnas som så länge som möjligt fanns kvar helst på icke ockuperat område för att formellt upprätthålla en legitim politisk styrning inom landets gränser. Dessa platser är mycket svåra att identifiera dels då de bör ha varit ganska begränsade dels då sekretessen måste vara solid. Alltså fanns nog sådana platser i anslutning till berganläggningar som på pappret hade andra uppgifter där ingen skulle veta något förrän de dök upp. Gissar att det aldrig var mer än max en handfull personer som visste om dessa platser.

Lite ot men relevant för resonemangen!
En annan sak som få om någon har berört är risken i ett sådant läge att det finns personer inom civil ledning från centrala myndigheter (som polis etc) till riksdag och regering där det kunde finnas personer som samarbetar med fienden i ett sådant läge. Vilka var planerna där? Det är i det sammanhanget vi skall förstå det märkliga sk KrigsIB och AG. Att KrigsIB var aktivt med underrättelseverksamhet (och sk åsiktsregistrering) inom landet även i fredstid är väl ganska klarlagt. Varför och med vilken funktion. Svaret är enkelt. Säpo har ansvar för spionjakt inom både näringsliv och försvar i fredstid men det finns gränsfall från "misstänkta inflytelseagenter" till potentiella qvislingar som inte gjorde sig skyldiga till formella brott i fredstid men som kunde bli allvarliga problem i en annan situation. T ex en KPMLr:are som var facklig representant på ett stort
sjukhus i en stad på västkusten. Just det sjukhusspionaffären! Också folk inom andra myndigheter, inom riskdagen och till och med regeringssfären. T ex Säpo fick absolut inte ägna sig åt sådant. Det måste vara en direkt politsikt förankrad verksamhet eftersom man granskade politiker (inklusive fackligtpolitiska personer) och säkert ochså folk inom media som i slutändan kunde innebära att man helt enkelt skulle välja att eliminera dessa personer om de i ett krigsläge visade tecken på att agera självsvåldigt till fiendens fördel. Den underrättelseverksamheten syftade inte till att jaga spioner utan att identifiera och kartlägga risker för framtida landsförräderi i en krigssituation som skulle kunna behöva åtgärdas snabbt i skarpt läge.

Du kan säkert tänka dig att ingen där undgick granskning och kanske till och med kartläggande förberedelser för att smidigt och diskret kunna eliminera dem i skarpt läge. I vissa fall kan det har varit delvis samma personer som skulle svara för deras personskydd i en krigssituation som var de som skulle eliminera dem.

Du får själv föreställa dig vilka som kan ha varit aktuella. Klart är i vart fall att det kring Olof Palme fanns personer som upprätthöll kontakter med till och med fiendens militära underrättelsetjänst omgärdade av rykten.

Sammantaget kan man säga att detta är komplexa och fluktuerande planer som kräver att man tänker flera gånger innan man drar slutsatser kring hur man skulle agera säkerhetsmässigt kring Statsledning och vitala funktioner i händelse av krig.

Nej det är inte rimligt att man skulle flytta 4000 civila tjänstemän till zonen som är en vital operativ krigsledningsresurs.

Samtliga dessa skulle i sådant fall vara personer med direkta uppgifter i krigsinsatsen och krigsplacering och relevant befattningsutbildning och med vad jag vet om många av dessa så fanns där rena kronvrak i leden.

Jodå. Vi talar om ledningen av Sverige. Ulla anger att de centrala ämbetsverken skulle vara där liksom arbetsmarknadens parter. Du behöver domstolsväsendet och riksdagskansliet etc. Arkivarier, bibliotekarier och skrivmaskinister. För mig känns det inte svårt att tro att det behövs 4000 pers för att köra landet.

Jag planerar några småprojekt till lediga stunder under sommaren. Är de redan gjorda??

1. Riksdagsordningen anger hur riksdagen fungerar, hur krigsdelegationen utses ets. I början var det en väldig aktivitet i att ändra denna grundlag. Det fattades en rad beslut vid olika riksdagar, uppenbraligen var man inte nöjd med de beslut som nyligen fattats.

Jag tror att man till 50-talets slut inte varit så noga med lagregleringen, det var nog mer laga efter läge. Men runt 1960 blev det en ändring i sysnsättet, då blev det noga att man kunde styra landet enligt lagarna också under krig. Riksdagsordningens ändringar borde vara sammanfattade, men jag hittar det inte. Detta är alltså mitt projekt nr 1.

2. Ulla beskriver hur statssekreterare af Geijerstam var föredragande när hon fick vetskap om RB. Geijerstam satt på justitiedepartementet. I ett avsnitt av Hemliga rum beskriver ÖB Gustavsson att RB sköttes av en särskild grupp på försvarsdepartementet. Någon gång, 60-talet(?), har man alltså fllyttat ansvaret mellan departementen. I statskalendern förtecknar man man alla statstjänstemän av någorlunda hög grad, det borde vara möjligt att lusläsa och se några personer på justitiedep som plötsligt befann sig på försvarsdep. Statskalendern finns inskannad i projekt Runeberg. Detta är mitt lilla projekt 2.

3. Mitt lilla extraprojekt gäller övningsverksamheten för riksdagens krigsdelegation. Men, jag har inget uppslag om hur jag ska börja. Min utgångspunkt är att riksdagen utsåg en krigsdelegation. Partierna var representerade proportionellt, allts kommunisterna såväl som högern. Övade denna krigsdelegation någonsin? Vardå, i en kopia av RB. I Loka eller Stadra för att bara ta namn ur högen? Politiker älskar att skriva memoarer. Har någon i någon memoar sett en antydan till att krigsdelegationen sammanträdde?

Folkbildning:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Krigsdelegationen

Det verkar vara lite si och så med övningsverksamheten för riksdagens krigsdelegation, ingen övning sedan år 1997:
Övningsslarv från riksdagen kan ha bidraget till Sveriges försvarshaveri menar Patrik Oksanen, som nu dock fått besked om att krigsdelegationen ska öva, men inte i år...
http://www.helahalsingland.se/opinion/ledare/krigsdelegationen-ovning-ger-insikt

Detta verkar vara lite allvarligt men inte förvånande i dessa besparningstider som har pågått i många år nu. Kan dock ändras fort nu när...
Putin hotar med kärnvapenupprustning
https://www.gp.se/nyheter/varlden/1.2749448-putin-hotar-med-karnvapen-upprustning

Lite fler sådana rubriker och riksbunkern kanske får en rejäl upprustning med nya toadörrar m.m.

Kan krigsdelegationen ha övat samtidigt under någon av de stora militärövningarna under 1980-90-talet? Men kanske "lite vid sidan av" så att säga? I täcknamn av en utbildning i försvarsfrågor kanske?

Lycka till med ditt sommarprojekt!

Vad gäller numerären så anser jag att summan 4000 personer är rimlig för sin tid. Den centrala byråkratin var stor och beroende av manuellt arbete för sitt fortskridande. För 80-talets planering så gissar jag att motsvarande siffra var betydligt lägre.

Av dessa 4000 personer är jag dock inte helt säker på att alla hade sina arbetsplatser i berg. Jag kan mycket väl tänka mig att arbetsplatser även skulle finnas ovan jord i orter som Örebro, Nora, Hällefors och Hallsberg.

Ännu färre hade sin förläggning i berget. Hans majestät Konungen, regeringen, ÖB och därutöver en liten kader topptjänstemän skulle med all säkerhet bo i bergen. Resten fick finna sig förlagda ovan jord och bussas till och från bergen i samband med arbetspassen.

Rörande Milo NN A1 så berättas det om att berget - ovanligt nog - hade 50 förläggningsplatser. Kanske är det antalet som krävs för ovanstående behov.

Vad man lärt sig av andra världskriget var att det knappast var vare sig funktionellt eller praktiskt att flytta bort hela landets ledning och särskilt då inte till den plats varifrån kriget leds rent operativt. Bergrummen i Zonen hade en mängd andra funktioner. Att stoppa in en hel statsapparat i det är inte vettigt. Det finns inte heller något som visar att dessa bergrum på minsta sätt varit utrustade för att leda landet både ockuperade och icke ockuperade områden. Kanske beror villfarelsen att man inte begriper vad faktiskt den politiska administrationen gör.

Erfarenheten av andra världskriget visar att det snarast var funktionellt att stanna kvar även under ockupation dels ur underrättelsesynpunkt dels för att upprätthålla landets lagar och ordning i största möjliga mån. Undanröjer man det öppnar man dörren för marionettregimer som var fallet i t ex Norge. Uppriktigt sagt var frågan om ens det var möjligt för en sådan regim att ta över dessa funktioner. Hur många lojala kommunister tror du t ex att det fanns som kunde fylla dessa platser? Resultatet av en sådan taktik skulle bli total anarki och laglöshet. Att man inte planerade för det bekräftas av att man kom med förslag att även polisen skulle stanna kvar och utföra sina ordinarie uppgifter i händelse av ockupation.

Det skulle inte heller fungera praktiskt. Det som lokaliserades till zonen var sådant som var direkt av militärt värde operativt även om det hade med civila funktioner att göra. Tre uppgifter finns, militär ledning, militärt underhåll och underrättelseinhämtning. Dessutom samlokaliserades delar av psykförsvaret med krigsplacerad personal av samma skäl. Man skulle säkra att korrekt information och propaganda kunde samlas in spridas över landet kring aktuellt läge och att känslig information som skulle gynna fi skulle stoppas. Linjerna från zonen gick inte från zonen ut i landet utan från zonen till västalliansen på mycket konkreta sätt. Linjerna in från runt om i landet handlade om underrättelsetjänst.

Jag är helt säker på att om det funnits en sådan central civil styrelsefunktion med hela statsapparaten av den typen så hade det funnits mycket konkret information om regerigens tillhåll i händelse av krig med illustrativa bilder med bildtexter som. "Härifrån skulle Elander och Palme ha styrt landet i händelse av krig." Inga sådan bevis finns nu när merparten av detta är avlägsnat och igenfyllt? Varför? Ett skäl jag kan tänka mig är att vissa av de verkliga platserna fortfarande är aktuella och omfattade av sekretess även om de säkert är uppdaterade rent tekniskt. Mycket är t ex oklart kring Stockholms underjord.

Innan datorernas intåg. Hur mycket logistik tror du att det skulle krävt att flytta all detta med 4000 personer? Det räcker inte med personal. Enorma mängder arkiv etc måste då flyttas.


Jo visst är det så att arkivforskning kan ge indikationer och ledtrådar. T ex att det sköttes av ÖB och försvarsdepartementet vilket indikerar att det handlar primärt om militär verksamhet inte civil!

Ang din spekulation om en kopia av RB för 4000 medarbetare. Känns det ekonomiskt och praktiskt försvarbart att bygga en kopia bara för att öva? Någon borde väl i sådant fall ha berättat om det?

Nej att pekar mot att man avsåg att personal på departement etc skulle stanna kvar även efter en ockupation. Det finns existerande kulvertar mellan dessa regeringsbyggnader och särskilt iordningsställda skyddsrum i anslutning till dessa än idag som var avsedda för dem som skulle jobba kvar. Samma gäller väl riksdagen. Logistiken att flytta känslig information tjänstemän och känsliga handlingar som inte har någon större betydelse för krigsledningen via hissen ner till dessa är bråkdelen av den som krävs för att flytta allt till zonen och det är väl ingen vild gissning att en sådan plan och struktur finns i någon omfattning än idag även om mycket idag finns digitalt. Gissar att det skulle kunna klaras på några timmar även utan särskilda övningar medan en evakuering till zonen skulle innebära veckor och skulle vara mycket svårt att dölja. Dessutom är det ju en viktig pipeline att ha folk ute som kan rapportera konkret vad som händer till zonen och vidare.

Men min vän det är ännu mindre sannolikt. Varför evakuera 4000 personer och sedan sprida ut det oskyddat mitt in något som lätt kunde bli en krigszon med närliggande lämpliga platser för luftlandsättning. Mycket skrik och lite ull menar jag att det skulle vara och det skulle lamslå arbetet under evakueringen till hemlig ort. Vilka rykten skulle spridas bland befolkningen? Statsledningen och det civila styret har försvunnit från huvudstaden. Panik skulle uppstå och hur lätt skulle det vara att dölja. Hur många ögon skulle kunna observera och medvetet eller av okunskap gynna fiendens underrättelseinhämtning.

Jag vidhåller att planen var att detta skulle kvarstanna i Stockholm i sina ordinarie lokaler även efter en ockupation. Topparna skulle dock operera från hemliga anläggningar i närhet till deppen. Man skulle till och med kunna träffas för korta möten i kulvertsystemen utan att personalen skulle kunna kompromentera dessas uppehållsort. Inte ens om man bombade Stockholm till aska skulle fi kunna vara säkra på att ha tagit dem. Se bara hur svårt man hade att hitta Saddam.

I zonen fanns en lite kader som skulle hålla kommunikation med dessa och med regeringen visavi den operativa militärledningen och väst oavsett om de var expatrierade eller gömde sig i hemliga bunkrar någonstans i landet.

Bjuder på ett litet citat:

HKV mm
(nedanstående är av sekretesskäl begränsat)
Det militära högkvarteret grupperades med ingående delar, centralt geografiskt i Sverige.
I samma område grupperades jämväl de högsta civila ledningsorganen. Såväl militär som civil ledning kunde inte i sin helhet grupperas i berganläggningar i detta centrala ledningsplatsområde.
Precis som vid Milo fanns särskilda förband för betjäning av berganläggning ur kommendantur- och sambandssynvinkel samt enheter för betjäning av yttre sambandsanordningar (annex).
Av naturliga skäl är resursbehoven större vid HKV än vid Milo.
Jämväl organiserades, i likhet med vid Milo, särskilda förband med rörliga sambandsresurser för anordnande av sambandslösningar över ytan såsom yttre ledningsplatser eller reparationer och förstärkningar i nät.
Också, i likhet med Milo, fanns särskilda förband såsom:  Militärpolisförband
 Polissäkerhetsförband  Jägarförband
 Underhållsförband
 HV-förband
 NBC-förband
I likhet med Milo fanns – givetvis – möjligheten att utnyttja resurser hos någon DUC.

Slut citat!
(källa: http://www.fht.nu/Dokument/Armen/arme_publ_dok_hogre_reg_ledn.pdf)

Klart är nog att den civila ledningen grupperade i Zonen, frågan är i vilken omfattning.

Som referens till siffran 4000 så krävs det 7-10% av en kommuns invånare för att driva runt den kommunala verksamheten, från undersköterskor i hemtjänsten till kommunchef. Det avser antalet anställda, inte antalet årsarbetskrafter eller tjänster. Nu är detta inte helt applicerbart på staten eftersom antalet statsanställda åtminstone efter 1995 legat relativt konstant kring 250 000 personer, riksdagens myndigheter inte inräknat. (http://www.arbetsgivarverket.se/nyheter-press/fakta-om-staten/medarbetare/antal-kvinnor-och-man/)

Inom regeringskansliet arbetar ca 4600 personer varav 200 är politiskt tillsatta. (http://www.regeringen.se/regeringskansliet/regeringskansliets-anstallda/) Det gör ca 13 anställda per riksdagsledamot och eftersom krigsdelegationen är 50 personer så ger det i analogi 650 anställda för att driva runt krigsdelegationens arbete vid ofred. Nå, en något haltande jämförelse men åtminstone en ledstång i mina hypoteser.

Storbritannien har ca 65 miljoner invånare och så länge Burlington var aktiv så skulle den husera ungefär 4000 personer, inklusive skiftgående driftpersonal etc får förmodas.

Skulle det då behövas 4000 personer för att sköta landet högsta civila ledning? I jämförelse med siffrorna ovan så skulle det varit lika som Storbritannien och nästan lika många som dagens regeringskansli. Gör detta siffran ändå orimlig? Sett till hur vårt land såg ut då, att det rent tekniskt var möjligt och att det kan avse samtliga ingående anläggningar i zonen så är 4000 inte orimligt enligt mig. Mer ett grovt antagande om 1000 personer i drift dygnet runt så krävs ju 3000 personer för 8-timmarsskift. Krig tar ju inte paus kl 17...

Att det sedan var 4000 och hur dessa 4000 var fördelade på resp. statliga funktioner och vissa myndigheter utom regeringskansliet får vi aldrig ett exakt svar på.

Läs gärna tråden och gör egna efterforskningar. Jag kan sympatisera med logiken i dina tankar, men känd fakta pekar på att du har fel. Jag har inte tid eller ork att räkna upp och peka på allt som motsäger din teori, utöver mina tips om att faktiskt lusläsa tråden samt att bedriva egna efterforskningar i öppna källor. Jag kan dock ge dig ett så enkelt och vida känt exempel som bokstörten på gamla riksarkivet. Stockholm skulle utrymmas. Såväl viktiga tjänstemän som handlingar skulle därifrån. Forska gärna även på planerna kring nationalmuseums konstskatter. Exemplen är otaliga.

Visst har det, som du säger, funnits planer på att använda utrymmen under huvudstaden, men inte som en långsiktig lösning för rikets ledning i fall av fullskaligt abc-krig.