Citat:
Ursprungligen postat av
Ismail
Man kan nog inte säga att koranen har fel med tanke på att det finns många olika tolkningar. Att salt- och sötvatten blandas är naturligtvis din tolkning av vad som står i koranen. Ibn kathir menar att "barriären" mellan dessa vattenmassor syftar till landområdet som avskiljer saltvattenmassan från sötvattenmassan. Vi vet att sötvattenmassan inte smakar salt eftersom den är skild från saltvattenmassan. Detta är som sagt Ibn Kathirs tolkning, och koranens författare är nog den som vet mest.
Bara det att dessa tröstlösa försök att omskriva koranen till ett slags "vetenskapens verk" vlir mer eller mindre patetiskt ju mer som kommer fram om muhammeds faktiska ursprung.
Han ingick i Kuraishiternas STAM, Föddes alltså in i en vad man såg då som en ansedd familj...
Väktare i Kaaba.. tog upp avgifter och hade som sådan avsmak för gudsdyrkan, varifrån sinnet för handel och köpslagning låg naturligt til hands - dvs raka motsatsen till hederlig vetenskaplighet.
Han köpte till sig dåtida idéläror! och byggde på dessa, via uppköpta som han tillknöt till sig, i makt av sin infödda position, samt ingift till ytterligare social position.
Så allt detta om hur "en analfabet kan *veta... så mycket" är falska amsagor som cirkulerat flitigt i den arabiska världen.
Han fick alltså "veta" en hel del via sitt spioneri, genom att flitigt bevaka bl.a de judiska araberna som kom i karavander till Mekka. Samt kristna som redan bodde där.
Självklart ägde han ingen större ingående kännedom, men kunde köpa sig tolkare! om så han missförstådde det mesta men likväl bevarade i sitt minne en hel del angående KRISTNA och MOSAISKA lärosatser och berättelser ur gamla och nya testamentet, som gjorde starkt intryck på handelsmogulen men vad som mest gjorde intryck på Muhammed var ändå judarnas trosvisshet och väntan på Messias.. en framtidssaga som han tog nogsamt fasta på, därav alla likheter mellan judendom och islam.
Muhammed var troligtvis en känslosam man också, med tanke på de epileptiska episoderna och utvecklandet av satanismen... med utvecklad tro på djinner, men behövde dra sig tillbaka att kontemplera om detta. Så den berömda amsagan om GAbriel som uppenbarar sig för Muhammed... är en konsekvent följd av alla intrycken han snappade upp bland redan trosvissa.
Muhammed började fabulera, bland redan förväntansfulla mystiker.
Finns INGET vetenskapligt trovärdigt i det, om så du försöker luta dig mot "intellektuella teologer som auktoriteter att ges tolkningsföreträdet", de är inte mer tolknngsföreträdande än den redan gängse kännedomen om historia. Dvs redan empiriskt tillämpad historia som belyser religion ur ett betydligt mindre partiskt sätt. Textkritiskt då framför allt.
Så glöm att muslimer utifrån "tro" äger större insikt, dessutom var som sagt "gud som skapare" väl etablerad, därav att islam bildades i en redan väl upptrampad fåra...
Tro och insikt är inte givet samspelande.
