[quote=Milmerokin|53552512]
Citat:
Nu tar du existens som bevisning, "vi finns - alltså evolution genom mutation." Det duger inte som vetenskapligt bevis.
Men det är ju effekten av det manifesterade, inte nödvändigt mutationen i sig, som är det intressanta som påvisar det vi kallar för evolution - effekten och konsekvensen av över tid, diverse mutationer i evolution, manifesterar ju sig först efteråt.
Det är av naturliga skäl därför empirisk behandling i sig sällan låter sig filosoferas, enbart konstatera t.ex regulatoriska mutationer, analyseras studeras och utvärderas långt senare.
Möjligtvis logiskt resoneras - svårt att tycka så mycket...
Som lordesh säger, låt oss hellre erkänna att det inte är ett ämne "att behärska" då vi själv är biologiskt komplexa effekter av mutation. Medvetandet själv, är aldrig en garant att kunna fastställa något "större" på förhand" , varje gng det sker, upptäcks logiska felsteg i slutsatser - då det aldrig finns någon slags slutreplikation, det vore en kontradiktion att säga, som lamslog hela den biologiska grundvalen.
Ej heller kan man använda sig av språkbruket "evighet" , enbart föränderlighet.
Alla de felmarginaler som mänsklig vilja självskapar, det är väl så mycket filosofi som ryms och isf vår begränsning i att filosofin kring detta isf behöver reducera för att påstå sig ta ett helhetsgrepp gällande evolution. Det blir fjuttigt.
Låter sig göras i religiös föreställning, dock inte i evolutionär kontext.
Resterande är mer eller mindre den effekt vi själv erfar! i takt med den förändring det skapar i också vårt förhållningssätt och angripssätt.
Samtidigt förstår jag inte vad sådan här diskusssion gär i ett forum som detta - att enbart komma på tanken att placera gusbegreppet, med gudskänslan att ha som parameter i detta, är ju så dödfött i första ansatsen det bara kan bli.
Säg hellre det som forskarvärlden själv säger i hela sitt angreppssätt... enbart fortsatta systematiska studier av fenomenen, är vad som kan göras. Att filosofera det leder ingen vart.
Den systematiken går ju inte att ens i tanken tillämpa, när det kommer till alla de upptänkliga "alternativ" som bl.a teosofin med VISIONEN som enda "förklaringsmodell" isf skulle kunna ses som substitut men ändå inte, det faller snabbt pladask till marken. Eftersom teosofi aldrig inberäknar faktum.
De symbioser som kan ses i evolutionslära, existerar inte ens där teosofisk förklaring talar om framtidsvision och möjligtvis moral, moral är ju ett påhitt, hur skulle evolutionär process kunna inordna sig i moralism? nej.. det går ju inte.. finns inga beröringar.
Varför ägnar ni er åt hard-science biology med specialterminolog i forum som detta egentligen?, det hjälper inte upp
tyckandet och åsikterna om redan pågående fenomen, att man kanske inte vill se evolution som "svaret" , eftersom det sköter sig väldigt bra vad man än tycker.
Man kan vilja teosofiskt betolka istiden, fylla det med "förklaringar" av visionär karaktär, men vad hjälper det den kontanta realiteten?
Man kan enbart, identifiera och funktionellt karaktärisera de transkriptionsfaktorer som vi har för handen.. och analysera det ur evolutionsteoretisk begreppsförmåga. Det manifesta, är vikten här, som utgör till slut tyngden, inte de vidhängande konsekventetiska tyckandena om, det manifesta.. som är det enda intressanta. Biologi är essentiellt. Religion är existentiell reflektion med frånvaro av essensen, man måste gröpa ur den.. för att placera teosofisk förklaring.
Det har gjorts men betyder inte att det därmed var rätt, tvärtom ses starkt försvagande bortrationalisering av varenda gudshypotes att mer o mer behöva separeras..
.. det är i detta evolutionsläran så lyckosamt vinner mark, där religion personkult o.dyl t.ex tron-på-magin och änglar/väsen (vidskepelse) ännu har starkt grepp om låt säga : folksjälen.. enskilt liksom i kollektiv.
Men klart, det är mysigare att ge teosfisk förklaring.... bekvämt & enkelt.
