Citat:
Ursprungligen postat av
shape.the.future
Thx man, men det var inte 15 dagar, det blev ca 5-6 dagar och det var inte ett planerat stopp utan jag fortsatte när posten kom.
Men. Tack för ett jävligt bra inlägg. Vi har sagt att nästa 20g påse ska användas till att trappa ner ordentligt innan vi slutar. Vi mådde hemskt dåligt, men det värsta är ju att återvända till baseline som du säger. Min baseline är inte en önskvärd sådan, utan det blir samma gamla depression som kommer komma, om jag pallar alla utsättningssymptom först.
Ska absolut rapportera hur det går att sluta. Känner att det inte är hållbart det här. Det är för dyrt, och jag märker hur effekten sitter i kortare och kortare. Och ärligt talat, en vacker dag kommer kanske Lyrica bli svårt att få tag på, inte som det är nu med a1, GL osv.
Lika bra att ta tjuren i hornen snart. Men vad överjävligt man mår när lyran går ur alltså. Jag kan intala mig själv just NU, att jag ska jävlar i mig tvinga ut mig på nån promenad men det slutar med att man bara ligger och vrider på sig i sängen och tar sig inte ens ut på balkongen för en cigg.
Ge inte upp! :-)
Det ÄR tufft som fan att sluta med Lyrican. Först dras man med den akuta (fysiska och psykiska) horribla avtändningen som håller i sig i typ en månad.
Därefter hamnar man i en kronisk depression som jag aldrig har lyckats ta mig ur. Alltså, när avtändningen är över och jag är tillbaka på baseline så har jag inte bara mina GAD-symptom, utan även den extrema saknaden av Lyrican. Visst har jag diazepam för min GAD, men utan Lyrica har jag ingen livslust, inga ambitioner eller ens ork att göra något annat än titta på TV typ.
Jag drömmer om Lyrica, tänker på det hela tiden när jag är utan...
Patetiskt - jag vet.
Jag har alltid haft GAD, men jag önskar att jag aldrig hade provat Lyrica om jag ska vara helt ärlig. Läkaren ville att jag skulle försöka gå ner från 30mg stesolid/dag till högst 10mg/dag, efter den briljanta idén att sätta in Lyrica. Vilken jävla miss läkaren gjorde där alltså. Herregud... jag önskar ingen att börja använda Lyrica nu när vi vet hur den snärjer oss torskar för livet.
Fast samtidigt så älskar jag Lyrica. Kanske nästan lika mycket som jag älskar en nära vän, fast en mer romantisk kärlek. Jag vet att det är patetiskt.
Jag kommer aldrig kunna lägga ner Lyrican. Jag vet det också. Men jag försöker i alla fall att hålla mig på runt 1g/dag, men den dosen räcker bara för att jag ska slippa bli sjuk. Substitutionsdos för att slippa avtändningen. Slutar jag helt, eller trappar ner till noll, så förlorar jag min livslust (bokstavligen talat). Jag har alltid återfallit i mitt beteende... Jag har väntat som längst i tre månader efter en avtändning, men Lyrica var ändå det ända jag hade på hjärnan; både i mina drömmar och i mina vakna tankar.
Fuck you Pfizer, för att ha syntetiserat världens hemskaste "medicin" som jag både
älskar och hatar.
P.S. Nu när jag räknar lite noggrannare efter att ha kollat min mail då jag gjorde min första beställning hos GL, plus räknat ut alla mina banköverföringar jag har gjort till min Apotek-kran, så kommer jag upp i fucking 87,000 kr som jag har lagt på Lyrica och Kina-pregabalin.