Varför motsätter sig religiösa anhängare vetenskapen?

Samtidigt finns det flera fundamentalister såsom jehovas vittnen, som tar det mesta bokstavligt om än beroende på vakttornets tolkningar. Jag tyckte tidigare att religion i sig var ett intressant ämne och jag var uppriktigt intresserad av hur man kan tro på alla möjliga extraordinära bibliska påståenden. Efter ett antal debatter är det mest beklämmande hur vissa personer desperat söker efter halmstrån och skapar efterhandskonstruktioner för att rättfärdiga sin tro på sagor som den om Noas ark. Det är som sagt svårt att vara ödmjuk vid beskrivningen av dessa personer, men det som framstår som mest rimligt är att de lider av psykiska störningar. Det finns säkert många inom exempelvis JV som uppfostrats i sekten och som därmed inte kan lämna den utan att förlora kontakten med sin familj även om man inte tror på allt sekten står för, men de försvarar förmodligen inte sin påstådda övertygelse anonymt här.

Angående cherry-picking verkar många helt sakna förståelse för den vetenskapliga metoden. Förvånansvärt ofta möts man av argument i stil med "Evolutionen är inte bevisad eftersom det bara är en teori." Återigen är det beundransvärt att det finns personer som orkar bemöta trams av det slaget.

Att välja ut delar som man tror på om man nu inte köper allt är för övrigt djupt ohederligt. Rationella och mentalt friska människor förstår naturligtvis att bibeln är full av lögner, men då borde nästa steg rimligtvis vara att överge eller åtminstone starkt tvivla på hela boken. Bibeln har inget komplement i form tolkningsanvisningar och att i efterhand betrakta uppenbara osanningar som metaforer är också det ohederligt. Guds ord, eller författare som på något sätt tolkat självaste gud kan knappast ha fel. Fundamentalister som t ex Ken Ham framstår som intellektuellt hederliga i det avseendet, då han menar att han tror på allt som står i bibeln för att han skulle tvivla på allt om något däri skulle visa sig vara lögn.

Kräver du vetenskapliga bevis?

Jag ser gärna något konkret arbetshypotetiskt att sättas under lupp. Dvs något icke-retoriskt.

Det är ju märkligt att varenda stråk ur vilken religiös mannual el. urkund som helst, kan tolkas kors och tvärs med helt olika utkomst, som det passar.

Vad får dig att inte falla till ro med att gudsidén är en blind tro att ge dig personligt välbehag.. troendet i sig är vägen och målet.

Varför konkurrensutsätter du din tro så här, med striden liksom det vore en spjutspets, det saknas ju ändå den udd som ska till.

Att tro och ömka sig.. handlar om underkastelse, finns inget att bevisa what so ever, när det kommer till föreställningen om att "vara skapad", i en värld där så mycket ansträngning i sig bevisar vad för premisser som finns.... man kan inte lasta omgivning att behöva dansa efter valfri bedjares känsla - det är att förtära hela meningen med bön.

Du vill tydligen VÄLDIG gärna begränsa frågan, så rationalismen lämnas utanför.

Min tro är både målet och medlet för mig. Jag tror för att jag inte kan nåt annat. Känslan av Guds närhet kommer sig helt naturligt. Jag är relativt rationell i mitt dagliga liv men min andlighet har ett eget liv. Och varför skulle jag vilja ändra på det? Jag lever för min egen skull och skadar ingen med min tro.

Isf är det ju lugnt. Du ska inte behöva konkurrensutsätta din gudstro, utan känna dig tillfreds och inte utkräva av omgivning som ägnar sig åt annat, som omedelbart har sin relevans.

Nu hade du lite issues med evolution, det kan man inte förvrida utmed gudsupplevelse, man jag vet att gudsövertygade gärna vill försöka få andra lika saliga, i olika utsträckning.

Dock säger jag inte att du är inne på den agenda, det enbart framstod så ett tag... och du ger dig in i hettan på eget bevåg, som alla gör med sina logiskt grundade/icke grundade övertygelser till buds.

Men som spontant beveklig för en gud... bör du kunna se beyond.. att inte ha gud som ett slagträ, el. anektotisk bibel heller vad det gäller.

Förstå vad profan värld är, hur hård utveckling kan vara i växlingsfaser och ömsanden... jämte den sakralt himmelskt förlovande landet : det är en platonsk värld du förälskat dig i ju, vad det verkar, som jag ser det, fortsatt så.

Men om du känner din idealism vara "dömd" av starkare argument.. får du enbart pröva din hypotes.

Gudsdogman gick ur tiden för ett bra tag sedan, men det vet du väl....


Detta är ett diskussionforum där du utsätter din tro för argument och kan visa sig att din platoniske superstarke vän.. är alltför "avlägset vek" att hålla måttet för argument beroende på topic.


off topic : När jag var som mest prakticerande i buddhism, skulle jag aldrig ens kunna tänka den stilla tanken, att logga in mig här, helt uteslutet.. finns inga ord för den "inre upplevelsen av rening" o.dyl.

Men är du här, ska du gärna veta vetenskapens roll , i världen - att framhålla "gud" som världshållare, håller sig med en slags barmhärtighet som helt enkelt inte riktigt finns i motsvarande grad i livspremisser. Däremot kan dem som tror i mer starkt allienerad form, t.ex ingående iolika ordnar.. känna gudsövertygelse, men då har de också skalat av en hel massa livs-slitage som de inte ens kommer i beröring med.


Världen konkret VILAR på empiri. Det kom att bli så.. ingen tro kan förändra vad som håller civilisation i gång.


Hur du och andra fatalister, inte kan se det fantastiska i att empiri är tryggheten självt, kan övergå mitt förstånd i bland, i mötet med mer långtgående bibeltrogna. Framstår overkligt , hur man kan tro så pass...

Vad fick dig att överge buddhismen?

Nej har inte övergvivit den alls, men man utvecklas ständigt, man kan faktiskt jobba och ändå känna var man har sin rot och tillämpa sin andliga väg simultant parallelt medan man gör annat.

Jag har inget bundet schema och är inte dogmatiker, på ngt enda vis.

Dock har jag min tillflykt till Buddha, ganska troget också. Men det binder inte upp mig alls. Jag är frisinnad som person, har hunger för annat. Så buddhismen styr absolut inte upp mitt liv, jag är självgående och flugit ur mantrandet för nu rätt längesedan.

Men saknar sangha och puja ibland, tar upp det när saknaden blir starkare, överlever med min inre trygghet.

Det enda du behöver att se till i samband med din TRO är att undvika att blanda ihop den med vetenskapens/rationalismens planhalva. Vilket du inte alltid lyckas så bra med.

Japp. Gör inte du?

För exempelvis evolutionsteorin? Svar ja

I enlighet med akademisk vetenskaps systematiska metodologi eller i bibel-"vetenskaps" versionen?