Citat:
Ursprungligen postat av
WalterNeff
Detta summerar fallet ganska väl. Och att hävda nåt annat börjar gå mot medveten lögn. Att debattera med Quicklaget är som att debattera med förintelseförnekare. Dom har helt enkelt bestämt sig för att Quick är skyldig, punkt. Mot bättre vetande, och mot åtta friande domar. Jag skulle faktiskt i det här läget säga att den som debatterar för att Quick skulle vara skyldig helt enkelt medvetet ljuger. Det går inte att säga att han skulle vara skyldig, för det finns inga bevis som binder honom till brotten. Och indicier räcker inte i det här läget. För att hävda något annat behövs helt enkelt bevis på en nivå som Quicklaget inte längre förmår räcka upp till, ingenting av det dom har att komma med har helt enkelt längre någon betydelse. Quick är friad, och det finns ingenting som pekar på något annat än att han är oskyldig. Klart och färdigdiskuterat! Done!
Det var den bästa liknelsen i tråden. För hur ska man argumentera för en sak med människor som inte ser att det saknas bevis? Eller ser på något som bevis, trots att det de kallar för bevis inte bevisar något!
Att det finns en hund i skogen, bevisar att det fanns en hund i skogen. Att hunden nosar på något, bevisar att hunden nosar. Envisheten hos Lambertz och Qvicklaget påminner faktiskt om förintelseförnekarna!
Men vad i övrigt bevisar en hund förutom att den var med i skogen, nosade och viftade på svansen? Kanske att det var styrkt bortom rimligt tvivel att det var en glad vovve!
Det allvarliga är att det är en domare i Högsta Domstolen, Lambertz som framför att det är bevis när en hund gör det hundar gör när de är i skogen. Skulle liknelse med tredje rikets främste domare Roland Freisler, också vara en adekvat jämförelse när vi tar upp synen på bevis som framförs av Lambertz?
För Lambertz är det ju inget hinder att oskyldiga döms enligt eget påhittade matematiska bevisberäkningsregler som inte har något att göra med om rätt gärningsman döms.
Det kanske finns en Roland Friesler i Lambertz, med delad syn på rättstradition, beträffande hantering av oskyldiga.