Det är inte samma förutsättningar i NJA 2007 s. 337 som i det JA-fallet.
"I målet har inte förebragts tillräckligt underlag för slutsatsen att förhöret av utredningstekniska eller andra skäl inte skulle kunna genomföras per telefon eller genom skriftväxling. Om detta kan ske skulle det stå i god överensstämmelse med principen att ingen i onödan bör drabbas av kostnader eller olägenheter på grund av förundersökningen (23 kap. 4 § första stycket RB). Under dessa omständigheter får det anses oproportionerligt att i nuvarande läge besluta om häktning av L.O.K. En motsatt bedömning kan emellertid komma att framstå som befogad för det fall åklagaren söker föranstalta om telefonförhör eller ställa frågor skriftligen till L.O.K. och detta visar sig inte kunna ge tillräckligt underlag för förundersökningens slutförande.".
Vidare kan nog förutsättningen att vara skriven i utlandet och bo där knappast föranleda samma resultat som att söka asyl på en utländsk ambassad. Däremot kan det ju vara som så att HD i NJA 2007 s. 337 helt enkelt tog EU-rätten i beaktande liksom risken att misstänkas för förföljelse av emigrerande Svenska medborgare i bästa stil á la "the dictator". HD gjorde alltså en detaljavvägning av värdet på frågorna i förhållande till skattebrotten och kom till slutsatsen att proportionaliteten inte var uppfylld pga. i första hand åklagarens agerande liksom värdet av det efterfrågade i förhållande till kostnaden för både myndighetsutövningen liksom den förhördes resekostnader och vistelsekostnader.
Man kan nog även ana att HD 2007 tog i beaktande att åklagarens frågor rent generellt skulle resultera i ett försök att välja 1-av-många-vägar vid bokförings och skattebrott, vilket rent historiskt i princip alltid resulterar i friande domar - man kan undra varför åklagare i sådana fall inte väljer att åtala för den större mängden misstänkta brott - den tilltalade kan ju inte tvingas att vittna mot sig själv så att säga, varför sådana fall mest verkar negativt för domstolsväsendet med åtal som i princip alltid leder till friande domar och nästan alltid slutar i HD eller EU-domstolen.