Wikileaks grundare Julian Assange eftersökt för våldtäkt i Sverige

Jag förstår att du har den högsta tilltro till det svenska rättssystemet.

Själv tycker jag det förefaller mer än en aning naivt.

Har du t.ex. inte följt hela Quick-cirkusen? Har du inte följt barnläkarfallet? Har du inte följt DaCosta-fallet?

Kan du förklara hur Quick kunde dömas för 8 mord för att därefter bli frikänd för allt? I detta, det bästa av rättssystem - det svenska.

Håll då i minnet att resningarna för Quick initierades av ett par ihärdiga journalister. Inte av någon inom rättsväsendet.

Så, är det svenska rättssystemet verkligen så felfritt?

Som sagt, om man ser det som rättsskipning är det ytterst märkligt, om man enbart fokuserar på det juridiska är det i sammanhanget också märkligt att man inte begärt förhandsbesked, har underlåtit att behandla hur man ska se på frihetsberövandet i London eller ta upp andra rättigheter relaterade till artikel 5 i Europakonventionen. För med tanke på att detta ärende sannolikt kommer att hamna i Europadomstolen i en eller annan form, förr eller senare, så skulle det se bättre ut om man ägnade sig åt självsanering.

Nej, slutsatsen kan inte gärna bli något annat än att HD spelar med.

Det är klart att det finns några speciellt kniviga fall som Quick-fallet. Men dessa fall är extrema undantag och definierar inte kvaliteten på systemet som sådant.

Man ska betänka att systemet är utformat för att hellre fria än fälla, alltså går många brottslingar fria från straff eller får för lindriga straff. I högre instans brukar man bli mer försiktig, dvs man höjer beviskraven och sänker straffen. Allt för att chansen för att dömas oskyldig ska vara extremt liten och det är den.

Vad gäller exempelvis Quick-fallet så är det ett mycket extremt fall. När man fällde honom för brott så var man övertygad om hans skuld, inklusive det som sades under rättegångar och inte minst hans egna erkännanden. Det är lätt att vara efterklok och säga att domarna var fel. Lambertz ger jag inte mycket för men han har en poäng i att det mycket väl kan ha varit så att domarna var helt korrekta, baserat på det som var känt då. Efter detta har han tagit tillbaka sina erkännanden och saken hamnar i ett annat läge. Dessutom har man gått igenom domarna utan att genomföra nya rättegångar, dvs det som normalt kommer fram i en rättegång "live" går förlorat. Det blir helt enkelt en helt annan prövning. Jag vet inte vad jag ska tro, för mig är det inte självklart att Quick inte kan vara skyldig till ett eller flera av brotten (inte begått gärningarna). Men i juridisk mening har han friats och skall betraktas som oskyldig, Lambertz borde gå på detta och lägga ner sin "klubb" som ser Quick som skyldig fortfarande.

Men här diskuterar vi JA och där ser jag inte motsvarande problematik. Och förekomsten av märkliga specialfall är i sig ingen som helst indikation på att ett godtyckligt rättsfall (som det med JA) är dåligt hanterat. Det speciella i fallet JA är snarare just att han flydde undan borgen för att söka asyl på Ecuadors ambassad. Det är knappast lätt att hantera ett sådant fall, det saknas praxis för detta och lagboken har knappast haft detta i åtanke heller. Det kan mycket väl vara så att MN agerar helt korrekt och gör så gott hon kan i detta väldigt speciella fall. Jag utgår i alla fall från att hon har detta som utgångspunkt, jag kan inte inse varför hon skulle vilja sköta det dåligt. De flesta vill göra ett bra jobb, speciellt i den typen av roll som är utsatt för väldigt mycket granskning av media. Det kan visa sig senare att jag kan ha gjort en felaktig bedömning men just nu är min bedömning att MN gör så gott hon kan under väldigt märkliga och svåra omständigheter som följer av JA:s agerande.

Menar du på fullt allvar att det var det speciella i detta fall.
Allt som hände innan var helt normalt?

Ja jösses.
Historierevisionism i sin mest avslöjande form.

När det gäller det han är misstänkt för och grunden för häktningen, sexualbrott i Sverige, ja då är det ett vanligt brottsmål. Sen kan det finnas en gränsdragningsproblematik med koppling till tolkning av lagstiftningen men den problematiken skulle vara samma oavsett vilken person det var som är misstänkt. Det många gör fel på i detta fall är att de inte ser att det är privatpersonen JA som är misstänkt för sexualbrott, kopplingen till hans förehavanden med wikileaks är obefintlig. JA är misstänkt som privatperson, det inte en organisation (wikileaks) eller något annat som som är skilt från privatpersonen JA.

Jag skrev om NJA 2007 s. 337 i inlägget ovan. Det visar att det visst finns praxis och att enligt denna har MN gjort fel. Både HR och HD delar dessutom den uppfattningen.

Jag delar inte dina slutsatser, att HD skulle ha hävt rättningen om MN inte skulle gå vidare med förhör i London. Detta kan möjligen bli en konsekvens jag ser inte detta som självklart. Vid bedömning av om proportionalitet råder så utgår jag från att man gör en helhetsbedömning, dvs isolerade brister (eller fördelar) ingår i totala bedömningen men är enskilt inte nödvändigtvis avgörande.

Okynnesåtal är inte tillåtna. Menar du allvar med att ett system som hellre friar än fäller skulle kunna dömma JA för något brott? Du menar ioförsig att det var rimligt att fälla Quick pga att han hittade på att han begått brott (hur nu detta kan ha en avgörande betydelse när man hellre ska fria än fälla). Men ... är det detta som är ditt hopp? Att JA i ett förhör ska erkänna en mängd brott? Ett fall där det enligt den första åklagaren inte begåtts ett brott och där det inte finns några handfasta bevis överhuvudtaget däremot en massa indikationer (m.a.p tweets, sms, agerande efteråt) som är JA's favör. Om polisen gjort sitt jobb, skyndsamt gjort förhör som spelats in, framträdande politiker inte lagt sig i på ett sätt som riskerar att påverka domstolarna etc. Ja, då hade man kanske haft en (om än mikroskopiskt liten) möjlighet att bygga ett mål där det är motiverat med åtal (åtminstonde om andra blev åtalade för liknande brottsbeskrivningar). För en rättssäker process så hade det även varit behjälpligt om åklagaren inte hade synen att hon har rätt att utdela egna straff ifall hon inte tror hon kan fälla en person i domstol. Det hade även sett bättre ut ifall hon uträtt andra fall där en person anklagas för mycket grövre brott (avsiktligt sprida HIV) och där personen försvinner till London. I det fallet hade hon dessutom haft ett bra bevisläge med minst en smittad person.

I morse kröp hustrun intill mig. Nära.
Vi hade sexat en del i gårkväll och natt.

Jag var till hälften vaken och till hälften i sömn.

Fick stånd och hon red mig intensivt. Kändes ok och bra. Jag lagade frukost till oss, omelett och nygräddad fralla. Jag messade ett par goda vänner om hur bra det var.

...

Blir hon åtalad för våldtäkt (mindre grov) nu?

Vad tycker du, AnoNymare?

Det här är kärnan i hela fallet. Det finns inget övergrepp.

Du blandar ihop allmänna resonemang med det specifika fallet JA.

Quick erkände brotten. Vi kan inte med 100% säkerhet veta att detta var påhittat, det vi objektivt sätt vet är att idag har han tagit tillbaka erkännandena och hävdar att han ljög när han tidigare erkände. Han kan ljuga även nu, det vet vi inte. Det vi vet är att resningsansökan blev beviljad i samtliga fall. Där har Lambertz en poäng (rent teoretiskt), Quick kan fortfarande ha begått ett eller flera av brotten. De beviljade resningarna säger faktiskt inget om detta utan vad de säger är att han efter prövning inte kan befinnas vara skyldig bortom rimliga tvivel.

Jag vet inte vilka bevis polis/åklagare har tillgång till angående JA, en del information är ju hemligstämplad. Så jag vet inte om ett ev. åtal och fällande dom skulle kräva att JA erkänner eller inte. Att någon erkänner något i sig räcker ju inte för att fälla någon för ett brott, det finns många galningar som tar på sig skulden för olika brott. Men stark bevisning plus ett erkännande är ju ändå mer trovärdigt än bara stark bevisning och nekande. Att personer döms mot sitt nekande är ju tämligen vanligt. Jag är inte detaljinsatt i vilken praxis som gäller i liknande fall men återigen, att det är just JA som är misstänkt har ingen som helst bäring på rättsfallet.

NJA 2007 s. 337 är ett prejudikat från HD där det framgår just att underlåtande från åklagaren att pröva alternativ till häktning - som isolerad företeelse - är skäl nog att betrakta häktningen som oproportionerlig i det fall avsikten är att genomföra ett förhör av misstänkt som befinner sig i utlandet, oavsett övriga omständigheter.

Du menar alltså att om MN inte skulle förklarat sig villig att pröva förhör i Londen skulle HD ändrat sin praxis? Om så är fallet finns det i vart fall inget i HDs beslut som tyder på det. Det framgår tydligt att de anser MN gjort fel. Dessutom anser alltså ett justitieråd att en avsiktsförklaring i detta sena skede inte är tillräckligt för att motverka det faktum att häktningen tidigare varit felaktig.

Det finns det ingen domstol som vet heller då en del sekretessbelagda SMS inte visats upp. Åklagaren hävdar att bevisen sammantaget räcker till fällande dom. Advokaterna menar att åklagaren givit en missvisande bild av SMS:en, och att de tvärtom visar att JA är oskyldig. Domstolarna utgår från att åklagarens tjänstemannaansvar är tillräckligt för att inte behöva syna hennes version.