Fallet Sture Bergwall / Thomas Quick (1950-)

Försök till samlag är inget samlag, det om något borde du veta, så återigen inga anala penetreranden har han blivit dömd för.

Fördomarna mot homosexuella vid denna period var groteska, Bergwall var 19 år vid denna tidpunkt.
Det var ytterst vanligt att 19-20 åriga killar hade samlag med 13-15 åriga flickor utan att någon blev dömd för våldtäkt som man blir idag.
Jag har läst på om våldtäktsförsök mot flickor av samma art som Bergwall gjorde, men de killarna blev aldrig sinnesundersökta, men det blev en 19 åring som försökte med ett misslyckat samlag mot en av samma kön.

I så fall skulle andra jämnåriga passa i kategorin som Sadistisk pedofil eftersom dom gjorde mer med flickor än vad Bergwall gjorde mot pojkar.

Nej att säga att Bergwall är värre än övriga killar såsom dåtida Raggare är enbart fördomar.

Det är dubbelmoralen i detta jag är ute efter.

Självklart är det fel att tvinga på sig personer överhuvudtaget, men när samma sak pågick i årtionden mot flickor utan att något hände är det något som är fel, och det märks hur tydligt som helst här.

Då kan vi kalla alla män 19-20 år mellan 1930-1990 som hade samlag med flickor mellan 13-15 år, detta var då ytterst vanligt utan att någon höjde på ögonbrynet.

Idag räknas en 19 åring som har samlag med en tjej som är under 15 år för pedofil av många, men då gjorde man inte det.

Okay, tack!

Det är ju innan 2012 när den stora Bergwall-debatten kom igång, men ändå efter senhösten 2008 när Råstam lade ut bitar av vallningsfilmer i SVT-dokumentärer och medievinden vände i Bergwall-frågan. Att uttala sig de senaste två åren är som att sjunga med änglarna. Hade lokalpoliserna ventilerat sina intryck fram till 2008 hade de tagit en större risk.

Just tidpunkten gjorde väl att de uttalade sig inofficiellt men ändå hade ju några år passerat efter
Dokumentärernas start vilket gjorde att man vågade uttala sig överhuvudtaget.
Men redan vid denna tidpunkt 2011 så var det så att många poliser hävdade att hade inte de
" välkända" åklagare respektive kriminalinspektör dykt upp och drivit på utredningen- hade
ingen polis gått med på Quicks berättelse. Vissa skall uttryckt sitt missnöje och därmed blivit
avvisade från att fortsätta medverka.Familjen Zelmanovits mådde väldigt dåligt under
rättegången när Quicks avskyvärda & inte sanningsenliga uppgifter kom upp i ljuset.
Stackarna!

Men till skillnad från många i denna tråd trodde inte familjen att Charles dött genom olycks-
händelse.

Jag tycker du har några bra poänger här. Samtidigt fungerar människor i en social kontext. Vad som är halvt tillåtet av samtiden är man mer benägen att utföra om det stämmer med ens egna begär, än vad som är totalt stigmatiserat av ens samtid. Bergwall visste hur förbjudet det var att antasta yngre pojkar. Han gjorde det knappast heller som en samhällsprotest. Gärningarna han gjorde i bl a 16- och 19-årsåldern är mått på hur gränslös han var.

(Den sexualjuridiska rubriceringsfrågan på gärningarna engagerar inte mig idag.)

Och / eller hur drogad han var?

Du får gärna tydliggöra vem som drogade honom genom hela tonåren, och hur det orsakar våldtäktsförsök o d.

Om trikloretylenbruket var av den omfattning och hade den effekt Josefsson påstår (s. 72 m fl) så betraktar jag det beteendet som en del av gränslösheten, inte som en alternativförklaring.

Det fetade.
Stämmer verkligen detta?

Resningsbeslutet är väl ett beslut om fallet skall tas upp igen eller inte och det beslutet bygger på yrkanden från den svarande och åklagaren (åklagarens förklaring) i t.ex. Johan Asplund fallet beslutade Hovrätten för Nedre Norrland (resningsdomarna?):
"Hovrätten beviljar den sökta resningen och förordar att målet tas upp på nytt av Sundsvalls tingsrätt".
Efter att angett skäl för det beslutet.

Nedläggningsbeslutet kommer efter resningsbeslutet då åklagaren inte finner det möjligt att få den svarande fälld i domstol.

Om inte detta stämmer kan någon då vara vänlig att förklara hur det går till.
Utan att vilseleda.

Jag har skrivit förut och jag gör det igen.Hans föräldrar hade tillhört pingströrelsen under hans uppväxt där man ansåg att homosexualitet var en besättelse och en synd som Gud utmätte det värsta straffet för både under livet och efter döden.De var som pestsmittade.Mina föräldrar var också med i den rörelsen då och jag var tillräckligt gammal för att förstå omfattningen av helvetesläran,så jag vet mycket väl vad som sas och inte sas och gjordes emot människor som var "olika".
Det synsättet hänger kvar än idag då Tommy Dahlman pastor i Pingströrelsen tillsammans med 21 andra pastorer i april i år uttalade sej i en debatt som pågick inom Pingströrelsen i april -maj i år och som rörde just inställning till de som är homosexuella ifrån pingströrelsens sida.Han och de förklarade att de homosexuella hade bara en destination och det är helvetet! Efter 60 år finns alltså samma synsätt kvar. De homosexuella får tex inte vara med i deras församlingar (eller andra fundamentalistiska församlingar) och har ingen yttranderätt och med människovärdet är det "dåligt ställt". Än värre är det om de lever med en partner.

När SB var på väg att bli vuxen insåg han att han var homosexuell vilket måste ha frambringat en enorm ångest och ha känts fruktansvärt i förhållande till den "lära" han vuxit upp med. För att lindra den ångesten började han sniffa thinner såvitt jag har förstått och sen fortsatte han enligt vad han själv uttryckt offentligt med trikloretylen.

Man kan alltså enligt vad jag uppfattat säga att det var pingströrelsens syn på homosexualitet som gjorde att han började med droger.......han var ju inte vuxen än och som så ofta hade han väl?? ingen att prata med om sin läggning då han var utdömd redan från början.

I samhället har synen på homosexuella ändrats med tiden men inom pingströrelsen och dylika församlingar lever samma obarmhärtiga anda kvar bland de bokstavstroende än.

Jag kan inte tycka att det var konstigt att han började med droger eftersom många ungdomar även underåriga under de åren (60-talet och framåt) sysslade med öl (som hade blivit starkare då) thinner och tri. Jag såg flockar av ungdomar berusade på ställen lite varstans där jag bodde som missbrukade av mindre skäl än han hade.

Tyvärr hade och har ju användandet av droger både en "för tillfället lindrande effekt" på ångest men samtidigt effekten att de som använde det blev gränslösa och gjorde saker de aldrig skulle ha gjort i nyktert tillstånd.

Det är inte en ursäkt utan mer ett försök att förklara hur droganvändandet kunde uppkomma i den situation han var med pingströrelsens lära om synd straff och dom i minnet. Jag tror hans föräldrar lämnade pingströrelsen men i honom som vuxit upp med den läran satt nog rädslan och ångesten kvar

Eller ett mått på hur gränslöst illa han mådde och hur snurrig i skallen han var, i sin sociala kontext.
I socialkladderiets Sverige borde den unge Sture ha TAGITS OM HAND OM, på ett bra sätt

Egentligen tror jag att du förstår men för att göra det än tydligare för dig: Efter att resning beviljats och resningsåklagaren därefter analyserat materialet i Therese-fallet har han uttryckligen tagit upp följande i sitt beslut att nedlägga förundersökningen:

"Tingsrätten har vid bevisvärderingen lagt stor vikt vid att Bergwall i tingsrätten lämnat den unika uppgiften att han redan när han bemäktigade sig Therese lagt märke till att hon i armveck hade fläckar som efter eksem. Bergwalls uppgifter i förhör under förundersökningen angående detta eksem är motsägelsefulla i förhållande till vad han uppgett i tingsrätten. Under förundersökningen har Bergwall vid ett tillfälle nämnt att Therese haft en mindre ärrbildning på högra armen. Vid ett därefter hållet förhör några månader senare har Bergwall på en delvis ledande fråga från förhörsledaren inte kunnat erinra sig att han tidigare talat om ärrbildning. Vid ett ytterligare förhör har Bergwall uppgett att Therese haft en flammighet på ovansidan av båda armarna. Bevisvärdet av Bergwalls i tingsrätten lämnande uppgift om eksem blir mot ovan angivna bakgrund mindre än vad tingsrätten kommit fram till."

Detta innebär att åklagaren gör bedömningen att "eksem-beviset" inte håller. Inte ens som en kugge i övrig indicie-/ beviskedja. Och eftersom åklagaren bedömde att bevisningen sammantagen var så svag att den inte ens räckte för att väcka åtal blev detta slutpunkten för juridisk bedömning av "eksem-beviset". Och en bevisning som är så svag att inte ens åklagaren tror på den har naturligtvis ingen som helst förutsättning att kunna leda till fällande dom vid en domstolsprövning.

Blir ju mycket semantik här, likt viss juridiklingo som mer skapar dimråder än bringar klarhet.

Så här: Arbetet i domstolen -- från åklagare, expertvittnen, försvarare och domare samt nämndemän (de är väl där för att stå för "sunt förnuft" -- om de nu ska ha något slags existensberättigande!?) -- var fullständigt undermåligt.

Då kan man nog också hävda, att domarna var en rättsskandal!

Thomas Ohlsson tar i den här föreläsningen upp hur såväl försvarsadvokat som domstolen på ett snyggt sätt i ett tidigt skede kunde ha satt stopp för vansinnigheterna: http://bambuser.com/v/5493223.


Varför i hela fridens namn då?


Något speciellt mord (vilket det förstås i vissa fall inte ens är klarlagt att det rör sig om!) som "kittlar"? Så att diskussionen då kan bli lite mer fokuserad i detta avseende, menar jag.

(Jag antar du räknar bort de fall där det finns ett i princip vattentätt alibi? Thomas Ohlsson ger ett exempel i föreläsningen: han jobbade bevisligen i kiosken då gärningen utspelade sig. Något som utredarna gav blanka fan i.)

Kan inte du förklara hur det där med kiosken är ett alibi? Vi har diskuterat det tidigare i tråden, men vi lyckades inte få någon klarhet i det. I resningsprocessen verkar man inte heller ha betraktat det som ett alibi.

(FB) Fallet Sture Bergwall / Thomas Quick (1950-)