Att det saknas viss taktkänsla hos Romson och hennes rådgivare som inte i förväg förstår problemet med hennes garanterat förplanerade liknelse är en sak, liksom att man kan tycka att en miljöpartistisk partiledare tillika partiets genom tiderna allra högst uppsatta politiker borde lyckats träna bort ordet "zigenare" ur sitt vokabulär. Dålig dag på jobbet, absolut. Vad jag inte förstår däremot, är tanken bakom mediernas hårda drev.
Hade jag bara läst en del av artiklarna och tyckandet utan avsändare, hade jag nästan tagit för givet att de var skrivna av en nationalsocialist som försökte göra en plump karikatyr över "judemedia" varpå jag hade lämnat en rätt bitsk kommentar om att satir blir bäst när den inte är så överdriven. Nu är det knappast infiltrerande nationalsocialister som ligger bakom artiklarna, utan ett drev över så gott som hela mediaspektrumet. På förstasidesplats ger man offentligt de "judemedvetna" vatten på sin kvarn inför hela svenska folket.
Tredje Riket-paralleller är ju standardretorik i dagens offentliga samtal - hur många kvällspressenkrönikor i eftervalstider har inte inletts med taffliga beskrivningar om hur ljudet av stöveltramp börjar eka från tyskt 30-tal? Hur ofta slängs inte arnstadianska beskyllningar om nyfascism, rasism och smygnazism in i politikers uttalanden? Hur påfallande ofta har inte färgen brunt blivit fondvägg för beskrivandet av den europeiska såväl som svenska politiska trenden? Var har Wolodarski och Silberstein varit då och skrikit om hur man förringar den tydligen fulländade ondskan i tredje rikets gärningar när man jämför den med att vilja införa en invandring motsvarande den på Göran Perssons tid?
Jag har inget bra svar på den frågan, kanske handlar det om vad Romson försökte försvara sig med. Att det var ett kraftuttryck. Skriker jag i stor upprördhet att någon är ett jävla fanskapshelvete är det enda förbipasserande kan tillgodogöra sig att jag tycker väldigt illa om denne personen. Och att de ord som ingår i min harang symboliserar något oerhört illa. När det inte går att koppla till någon konkret bakomliggande gärning devalveras inte betydelsen av orden lika mycket, snarare förstärks ofta dess negativa konnotationer. Om jag däremot säger hela meningen, att denne person är ett jävla fanskapshelvete för att han hade oförskämdheten att råka stöta till mig i kassakön på ICA, så urvattnas snabbt svordomarna.
Samma sak givetvis med paralleller till tredje riket - kallar jag i svepande ordalag en politisk rörelse för nazistisk utan att hänga upp det på särskilt konkreta punkter, sänder jag bara budskapet att jag anser att rörelsen är något väldigt illa och att tredje rikets gärningar också var väldigt illa eftersom jag finner de orden passande. Men, när jag direkt väljer att jämföra en konkret händelse ur förintelsen - såsom Romson gör med Auschwitz - med en konkret händelse ur nutiden så är det inte längre så mycket ett kraftuttryck som ett direkt relativiserande och värderande av lidandet judarna led.
Då förnekar jag också tredje riket som en symbol för det ultimata onda. Det tycks vara ett krav i den offentliga diskursen idag att man ska ha en närmast religiös föreställning om förintelsen idag, ett lidande som till sitt väsen transcenderar allt annat mänskligt lidande. På samma sätt som när en kristen talar om det gudomliga i hur Jesus led på korset för att offra sitt liv för mänskligheten, så skulle denne kristne knappast acceptera om jag framförde att det finns många människor i världen som både offrat sig själva för andra såväl som lidit mycket mer än vad jesus gjorde rent köttsligt på korset. Jesu lidande har en gudomlig dimension till det som gör det annorlunda till sitt väsen, och av uttalanden i media att döma tycks det vara påbjudet att vi på samma sätt ska se det judiska lidandet under tredje riket som något gudomligt lidande höjt över alla andra lidanden - oavsett om det rent jordsligt finns gott om exempel på värre lidanden och folkmord i historien. Den gigantiska ondskan, unik i mänsklighetens historia, som Silberstein talade om. När man talar om Nazismens illdåd, så ska det helst kopplas till en abstrakt men mycket påtaglig dystopisk
stämning av lidande, död, fullständig ondska - inte koppla den till konkreta händelser som var och en har möjlighet att betrakta nyanserat i sitt faktiskt tillstånd om man har sådant intresse.
För ur mitt rent jordsliga, icke-religiösa perspektiv - och kalla mig gärna historielös - så ser jag inte hur hennes uttalande skulle vara så vrickat utifrån det rådande narrativet i åsiktskorridoren gällande flyktingströmmarna. Inte ens i jämförelse med den den "officiella" versionen av Förintelsen, och då avser jag inte att insinuera något utan för att inte hamna i någon diskussion om förringande. ISIS, eller vilka andra man väljer att beskylla, gör regionerna folk flyr ifrån så omöjliga att stanna i att folk tvingas ut på havet packade som sillar under däck i båtar som sjunker. Skillnaden mellan hur ISIS driver diverse flyende folkgrupper till kolmonoxidförgiftning i fullpackade ballastutrymmen och hur nazisterna drev diverse folk in i gaskammrarna tycks mig i sak liten. Antonino Ciavola, Polischef i Pozzello - en av de italienska hamnstäder som får ta emot vad som återstår av flyktingbåtarna - tycks dela den uppfattningen när han i en intervju i
DN säger att hans tankar förs till koncentrationsläger. Historien förtäljer inte om han fick löpa gatlopp senare för det uttalandet i italiensk media. Jag tvivlar på det. Båda scenerna skulle kunna ligga till grunden för en klassisk scen ur någon av Roy Andersssons budskap om white guilt.
På så sätt, utifrån etablissemangets syn flyktingströmmarna, så är ju inte då heller annat än naturligt att man jämför hur Europa och Sverige "lät" nazisternas gärning ske mot hur vi "låter" flyktingsproblemen på medelhavet ske. Liksom hur vi hålls ansvariga för det.
När drevet ständigt släpper igenom lösa 30-talsreferenser och sen går så hårt på Romson när hon drar den här sådan parallellen - relativt proportionell jämfört med dessa övriga - är ju som att skrika "Hey, det finns ett enormt judiskt inflytande över media alt. så ger vi dem i alla fall en enorm särbehandling". Kanske är det paradoxalt nog ett argument mot de mest dogmatiskt "judemedia"-skrikarna. Skulle judarna vara den konspirerande, drivande kraften bakom all större media och en hel ny världsordning är det svårt att tänka att de skulle vara så "klantigt" öppna med det. Alternativt, så fräcka att de tar för givet att folk inte ens kommer börja fundera över "judefrågan" som backlash på på dessa drev.