The Water Diviner (2014)
Efter slaget vid Gallipoli, 1919, reser en australiensisk far till Turkiet för att hitta sina tre försvunna söner.
The Water Diviner är Russell Crowe's regidebut. Det är egentligen det stora som säljer filmen när jag tänker efter. För när jag ser på filmen känns det som det inte är en chans filmen hade gått på svenska biografer eller ens blivit så vida känd om Russell Crowe inte regisserat filmen och bara skådespelat.
Problemet med The Water Diviner är att det märks att budgeten är mindre än vad en sådan här film egentligen kräver och att Russell Crowe inte har dragit full nytta mera. Filmen känns och spelas som en indie rulle och det enda som gör att den får stjärnskott i sig är just Russell Crowe.
En sådan här film bör ha en högre budget bakom sig för att göra denna historian intressant och välgjord. Detta är den stora avsaknaden jag får när jag ser filmen. Det gör det hela inte bättre när det är en någorlunda halvgjord bra film via regin. Russell Crowe har en del att lära sig mera om han vill fortsätta regissera.
Problemet är att han inte har en riktigt sammanställd röd tråd genom filmen och att den oftast slingrar sig ut i sidospår. Sidospår som inte känns riktigt relevanta till huvudhandlingen och sidospår som i all ärlighet är rätt så tråkiga och ointressanta.
Den första timmen av filmen är den bästa och mest intressanta. När Russell Crowe kommer till Istanbul och börjar sitt sökande och med hjälp på vägen. Men efter en timme när Crowe har hittat sina två söner och får veta att hans tredje son lever och börjar sökandet efter honom bli filmen totalt ointressant och tråkig. För det är här filmen går in på en massa sidohandlingar där jag som tittare inte bryr mig ett skvatt.
Där är handlingen där Olga Kurylenko ska gifta om sig, där är handlingen med Yilmaz Erdogan som försöker fly grekerna som invaderar Turkiet. Något som visserligen hände historiskt sätt men som hade passat i en annan film för sig. Då det bara blir rörigt och malplacerat.
Det hjälper heller inte att vi inte riktigt får lära känna karaktärerna riktigt. Filmen börjar med att Russel Crowe's fru tar självmord. Men vi blir aldrig berörda då det är praktiskt taget början av filmen. Vilket är känslorna som startar Russel Crowe att göra denna resan att hitta sina tre söner. Men när jag som tittare inte känner av de känslorna blir det svårt att bli 100% investerad och känna av hans sorg.
Det gör det heller inte bättre när Olga Kurylenko dyker upp som är där bara för att Russell Crowe ska ha ett kärleksintresse. Och det hela spelas som en klyschig romantisk film mellan de två. Varför Russell Crowe kände att ha med en sådan karaktär och en sådan handling begriper jag verkligen inte.
Sedan förstod jag heller inte riktigt vissa saker i filmen. Som hur Russell Crowe kände av var hans söner låg begravda i slagfältet. Liksom har han en inre kraft som känner av detta? Något som återkommer där han får någon slags vision där han tror sig veta var hans överlevande son är.
Men när han väl träffar hans son så säger sonen att han inte kunde återvända hem. Okej fint. Men han kunde väl ändå om han lever skickat ett brev till sin far att han lever och var han befinner sig och varför han inte tänker återvända och vad som hänt de andra två bröderna. Men ja, då hade där inte existerat en film, och filmen är baserad på en "sann berättelse". Men fortfarande, var det så svårt med ett brev?
Med detta sagt så ogillar jag inte filmen. Där var en del som jag kunde ta från den och verkligen uppskatta.
Främst så är det en sjukt vacker film att kolla på. Trots den låga budgeten som märks en del så märks det verkligen inte när det kommer till fotot. En av de vackraste filmerna jag sett från 2014. Även musiken var väl använd och gav en bra mix blandning.
Sedan var där ett par skådespelare som skötte sig väldigt bra. Då menar jag de turkiska skådespelarna som får bra speltid som Yilmaz Erdogan och Cem Yilmaz. Upsakttat att Crowe väljer lite mindre kända skådespelare i sådana relativt stora roller. Trots att båda två är välkända i Turkiet.
Russell Crowe är sig själv här. Ännu har han inte haft den där rollen där han övertygar mig. Inte ens i filmer som L.A. Confidential och A Beautiful Mind som jag gillar väldigt mycket finner jag han vara bra i. Att Olga Kurylenko har en karriär förbryllar mig...
I sin helhet är The Water Diviner en blandad påse. Russell Crowe lyckas ändå göra ett bra jobb första gången som regissör. Men det är inte fläckfritt och det märks ganska så tydligt ganska så tidigt in i filmen. Filmens första timme är den bästa och mest intressanta. Det är efter en timme som filmen går nedför och där sidohandlingarna kommer in som inte har någon väsentlighet att vara där mer än att fylla ut filmen.
Men mycket görs upp för det otroligt vackra fotot som verkligen överstiger en hel del tillsammans med musiken. Sedan kommer vi till den viktigaste punkten, gillade jag filmen, och ja det gjorde jag.
Framför allt så är det en film som har en bra och intressant berättelse som den berättar. Det enda som drar ner det är just det att det är en indie film med lite högre budget än normala indie filmer. Men om ett större företag låg bakom och lite mera pengar åt filmen hade detta kunnat bli väldigt bra om Crowe ändrat lite grann av de sakerna jag skrev ner ovanför. Samt att första timmen är betydligt mer välgjord och intressantare än resterande tiden.
The Water Diviner är en bra start för en första regissör, men det är också ett tydligt exempel att oavsett hur hyllad och "bra" skådespelare du är så gör det ingenting när du väl sätter dig i regissörsstolen. Något Russell Crowe bör tänka på tills nästa film som han vill regissera.
3.5 av 5!
http://www.imdb.com/title/tt3007512/?ref_=nv_sr_1
Trailer:
https://www.youtube.com/watch?v=8CkLC4Zr2Mw
