Vilken film såg du senast?

Tänker på våldtäktsscenen som hon tycks njuta av. Tycker tvärtemot vad du skriver. Filmen börjar halvkast, men spänningen byggs upp hela tiden tills det eskalerar på slutet. Med Home Invasion och Björnsaxen som sagt.

Av Jonathan Glazer

Scarlett, varför är det bara jag som älskar dig? Du gjorde mig förälskad i Lost In Translation och återigen i Her. Du är en sån jäkla skicklig skådespelerska och aldrig fått det erkännandet, men med Under The Skin kan ingen göra annat än att komma över på min sida.

Under The Skin handlar om en rymdvarelse som tar en (ljuvlig) kvinnlig skepnad och förför män i norra Skottland. Hur kan man inte vara såld redan där? Men genom sparsmakad dialog och mycket bildspråk märker vi att hon förändras och snart hamnar hon i knipa. Om man söker en traditionell science fiction kan man leta någon annan stans. Under The Skin är impressionistisk med långsamma scener, mystiska klipp och en stor näve symbolik och bildspråk, nästan lite impressionistiskt. Det här är 2001-material, fast ännu mer distinkt.

Johansson gör här sin livs roll än så länge. Jag kan inte föreställa mig någon annan som skulle kunna förmedla en främmande varelse så bra som henne i den här rollen. Med en underlig och sökande blick hade det hade kunnat bli en "död fisk"-karaktär men det pågår alltid något på högvarv under ytan. Jag älskar att se henne pröva sig fram genom staden hon befinner sig i, hur hon prövar gränser och nyfiket interagerar med människor. Det är tydligt att hon vet om vissa saker om oss, att hon fått veta ungefär hur man pratar och så vidare, men inte riktigt till hundra procent kan låtsas vara människa. Till slut påminns man vad det handlar om, och varför hon gör som hon gör, och hennes systematiska sätt blir genast jävligt obehagligt. Filmen handlar om en stor förändring i denna rymdvarelses syn på oss, och Johansson gestaltar den mycket bra.

Det här är en riktigt obehaglig film. Jag tror att vad som främst får den att fungera är hur den tar plats i ett kallt och regnigt Skottland, som faktiskt påminner en hel del om Norrbotten där jag bor. Därför blir det särskilt obehagligt när man känner igen sig i miljöerna, istället för om det hade utspelats i Kalifornien som exempel. Inte bara miljön känns "Svensk" utan också stilen. Det är något med det kalla och vemodiga, och i vissa fall tycker jag att jag ser inslag av Roy Anderssons kamerastil.

En av de bästa scenerna är då hon plockar upp en ung man som är deformerad i ansiktet. Hon bryr sig inte i hans ansikte, vilket han är ovan vid, och helt plötsligt har filmen tagit en vändning från obehag och empatilöshet till ett fint ögonblick. Hennes kommentarer indikerar att hon är intresserad på samma sätt som vi hade varit intresserade i variationer i naturen, till exempel en underlig skalbagge eller missfärgad fågel. Han blir rörd eftersom folk vanligtvis tycker att han är äcklig och undviker honom. I den här scenen är Scarletts karaktär bättre än mänskligheten, hon dömer inte och har inga negativa känslor, hon ser inte ner på honom för hur han ser ut, och det är väldigt vackert.

Vad jag inte får glömma är musiken, som är något av det viktigaste för mig för att en film ska bli ett mästerverk. Musiken är helt och hållet perfekt för den här sortens film. Riktigt obehaglig och utomjordisk och ger en kalla kårar. Jag vill verkligen att ni ska se den här. Försök pussla ut rent praktiskt vilka dessa varelser är, vad de gör och hur allt fungerar, fundera på symboliken och dyk in i filmens många lager eller njut bara av en atmosfärisk och audiovisuell upplevelse.