Vilken film såg du senast?

Har inga problem med att folk ifrågasätter, det är ju som du säger trots allt ett diskussionsforum. Att det är underligt är svårt för mig att säga, men jag gillar att göra på det sättet.

Nu kanske det bara är jag som tycker det, men jag tycker det är roligare att bedöma olika än att alla gör likadant.

Labyrinth (1986)

Älskar sånna här gamla filmer där de använder kostymer istället för att skapa alla figurer med en dator som de gör nuförtiden. Charmigt, mysigt och en fröjd för ögat. Tyckte själva handlingen stundtals var lite seg och märklig men det gjorde inte så mycket. David bowie och en ung jennifer connely som gör en grön av avund är ju inte helt fel heller. 7/10

Fast istället så ger du alla filmer samma betyg. Sen att ditt system saknar logik är en annan femma. Men men, fortsätt göra som du vill, för även om du har fel så måste jag respektera att du har det.

A Clockwork Orange

Beslutade mig för att se Stanley Kubicks legendariska kultfilm i hopp om att den skulle vara så extraordinär som många framhäver den som, men blev lite lätt besviken över filmen.
Den har sina speciella och brutala stunder, men den motsvarade ändå inte mina förväntningar.
Ett plus är musiken som gjorde flera scener riktigt obehagliga, men i det stora hela får den bara 4/10 från mig.

"Bröderna Östermans huskors."

Det börjar med att bröderna Österman, som bor i Stockholms skärgård, skaffar sig en piga. Då gården är något nergången, minst sagt, och bröderna rent okristligt lata och snåla tar pigan, som heter Anna, tag i läget. Hon får bröderna att börja spendera pengar på gården, hon lyckas sälja en av öarna till en disponentfamilj och hon mäklar även fred mellan människor på ön. Det slutar med att bröderna tar adjö av henne efter ett lyckat år och en av dem konstaterar att det borde vara exportförbud på sådana fruntimmer.

Jag ger filmen 4 och 1/2 av 5 i betyg. Kort sagt, den är rolig, bra och känns väldigt aktuell fortfarande!

Kort sagt: En film att rekommendera, speciellt för Flashbacks alla mansgrisar!

Requiem of a Dream (2000)

Andra gången jag ser den, första gången var jag 14 år och förstod inte alls något. Tyckte den var rätt tråkig. Nu däremot, jag är 20 min efter att ha sett färdigt den extremt rörd eller disturbed (kommer inte på en svensk motsvarighet som passar bättre). Jag undviker vanligtvis drogfilmer då jag tycker det blir alldeles för smutsigt och äckligt, typ Trainspotting när spädbarnet dör.

Även ROAD är väldigt smutsig och äcklig, inte minst när det drar igång på riktigt efter halva filmen. Men det känns som allting ändå klickar i en perfekt kombination där det smutsiga och äckliga faktiskt är okej. Skådespeleriet från alla 4 huvudkaraktärer är riktigt grymt, soundtracket känns väldigt rätt och det enda jag störde mig på under dessa 102 minuter är elchocksmetoden som Ellen Burstyn fick motta. Det känns inte som H står högst upp på min bucket list heller om man säger så.

Betyg? En otroligt stark 9a.

2001: A Space Odyssey (1968).
Inte någon favorit men hyfsat bra ändå. En hel del långa halvtrista scener där det inte händer någonting av intresse. Man hade utan problem kunnat klippa ner denna till en vanlig 90 minuters film. Jag har väldigt svårt för långa filmer och den här är på 2½ timme.
Det jag är mest besviken över är musiken. Alla storfilmer ska väl ha sin egen komponerade musik. "The Blue Danube" som körs om och om igen i början är bara så löjligt.

5/10.

Finns massa regissörer som ibland väljer existerande musik framför musik särskilt skriven för filmen och ser inte riktigt problemet med det.

Efter Noah. Darryl Aronovskys klart sämsta film. Förstår inte hypen kring filmen.

The Fountain är hans i särklass sämsta...

The Long Day Closes. Halvbra film. 5/10.

Den hade faktiskt egenskriven musik från början, men Kubrick slängde ut musiken och gav kompositören kicken. Tycker också ofta att det är tråkigt när filmer endast använder redan existerande musik; det är en missad möjlighet att ge filmen en alldeles egen unik identitet och röst, speciellt om man redan känner till låtarna sedan innan och kanske redan har någon relation till låten sedan tidigare. Med det sagt finns det såklart lyckade exempel, Tarantino är nog det bästa exemplet, även om jag tycker han förlitar sig lite för mycket på det konceptet. Det hade varit kul att se honom samarbeta med någon kompositör för åtminstone en del av musiken ibland. Visserligen en del av hans trademark, men ändå. Generellt sätt tycker jag oftast att det är en missad möjlighet att skapa något unikt för filmen. Det behöver dock inte vara helt unikt såklart, men samma redan existerande låtar tycker jag känns som ett ganska tråkigt koncept än att skapa något helt unikt för filmen. Ingen utveckling eller struktur att prata om oftast utan låtarna är bara utvalda och placerade där dem passar. Inget fel med det i sig även om jag inte tycker konceptet i säg är speciellt kul eller spännande. Det enda som är kul är om man upptäcker någon ny bra låt genom att den spelas i filmen, men annars är det inget som jag tycker är speciellt spännande. Into the Wild var dock en positiv överraskning när det gäller låtar, men de skrevs ju specifikt för filmen. Det gav verkligen filmen en unik identitet och det hade nog inte varit lika lyckat med redan existerande låtar där.