Citat:
Ursprungligen postat av
Korkis
Bör man inte i mångt och mycket kunna undvika att helt enkelt skjuta i sidled om terrängen inte kräver det. Ungefärlig skjutriktning är ju i princip alltid känd vid gruppering och att då bara ställa kärran med fronten i us borde inte vara något större problem?
Problemet som då uppstår är då att artilleriet
eftersträvar ett utspritt uppträdande och att förbandstätheten är extremt låg
Armén kan inte ens bevaka gränsen och kusten, än mindre försvar den.
Om vi t.ex. har "kraftsamlat" ett par lätta manöverbataljoner och en haubitsbataljon
till ett Mälardalen, där dessa manöverbataljonerna har 20x15 mil att täcka in
(eller om vi så vill ~50 kvadratkilometer per skyttegrupp),
ja då kan hela pansarbrigader i anfallsformering
anfalla igenom våra "linjer" utan att ens stöta på våra förband.
Med den förbandstäthet som vi har idag så måste artilleriet räkna med
att fienden kan befinna sig var som helst, varvet runt från Dmax till bajonettavstånd.
Det samma gäller självfallet underhållskedjan, som måste vara beredda att försvara sig,
mot inte enbart fiendens sabotageförband, utan även fiendens mekaniserade förband.
För om fienden upprättar ett brohuvud, som är större än kanske 3-4 kilometer i varje riktning,
så kan inte den samlade svenska krigsmakten hålla fienden inne
(så länge terrängen inte är fordonshindrande),
oavsett vilken superdupermateriel som politikerna låtsas att våra förband har
och hur professionella politikerna låtsas att soldaterna i våra oövade förband är,
eftersom numerären helt enkelt inte räcker till för att kunna förhindra att fienden slinker emellan.