Cp-ungar när vi var små (särbarnen vi minns)

var själv så inne i matchen att man knappt kommer ihåg något, tyvärr.

men jag vet en äldre bekant som var jävligt slug i sättet, han brukade ha som fetish att lura småglin på dåliga pokemon-trades. Och minns särskilt en gång när han lura av en rookie på en Charizard mot typ 10 energy-cards å 3 squirrils. .. haha, vissa saker etsar bara fast av nån anledning. Sen alla dessa feminist-fjollor som losa på ärlig manèr för att sedan kalla dit föräldrar som krävde att deras ungar skulle få tillbaka (NÄR BÅDA SATSAT). Fan är det nån jag verkligen vill ha ihjäl idag så är det dessa kräk. Å andra sidan körde man ful-spel å snodde själv, men det var ju oxå en del av matchen å hålla koll på sina pokemons/magic-cards, även under lektionstid.

annars var det väl ofta att man fick sitta inne i ett enskilt rum med egen dator på lektionerna(på sent 90tal.) då satt man i 3-4an och surfa "Bang Bus" å spela spel. Samtidigt som man satt å tugga snattat godis från den gångna rasten. - Lärarinnan kom in ibland å kolla till (for the looks), så tryckte man upp nått word-dokument med en alta-visa text kopierad. -- Ibland var man dock inne i klassrummet å fick då tillåtelse att sticka å sy. -- Misslyckades även på nationella proven senare i 6an?, men dom satte godkänt ändå, för dom ville bli av med mig.


minns oxå,
nån gång när man var inne hos rektorn så sa han: "ta av dig mössan här inne." - NEJ
"ta av dig mössan sa jag" - NEJ

varpå han rycker av mössan på mig. Några rader in på samtalet så sätter jag på den igen -> han rycker av mössan -> sätter på mössan, trycker till hans glasögon i ansiktet -> sprintar ut med rektorn tätt bakom runt halva skolan..

annars var det väl bara småsaker hela tiden, vi var exempelvis ett sammansvetsat gäng i klassen som mobba ut lärarinnorna så vi fick ha 2-3 stycka på samma gång (kvinnor...). Så vi 4 största damp-barn blev utplasserade i andra skolor/klasser,, med roliga är att dom istället tog in 4 andra killar i klassen (invandrare) som var nästan lika dampiga. Så den klassen fick fortsatt ha 3 lärarinnor... Sen så var det vissa manliga lärare man mobba oxå, genom att kasta bollar på dom på gymnastiken, exempelvis. fast detta var nog i senare ålder... att man lever idag är ett under.

snitta väl 2-3 "samtal hem" i veckan. Intensivt, stressigt, ångestladdande, spännande. Får väl bli total-summeringen. Kan även tillägga att jag är över-läkare idag...

Taskigt! Riktigt taskigt! Synd att ni aldrig åkte på det. Önskar att det finns en historia om dig här och hur folk mobbade dig.

När jag gick i 6an så var det en kille som alltid skulle krama mig skithårt, fick aldrig vara ifred en rast utan att få en stenhård kram. Försökte putta bort han men då vart han förbannad och sprang runt och jaga mig. Alltid var han sur också, svärde till RN så fort man prata med han.

Kommer aldrig glömma ett CP-barn som gick i min klass i mellanstadiet typ. Han hade otroligt kort stubin och var alltid lika rolig att reta upp. Minns ett speciellt tillfälle då vi spelade bandy och han var målvakt. Han vägrade acceptera att han släppte in bollen och flippade, kastade bandyklubban och skrek åt allt och alla. Detta fann vi otroligt underhållande och vi garvade som aldrig förr, detta uppskattades däremot inte lika mycket från hans sida, han skulle minsann jaga oss och slå ihjäl oss allihop med en stor trästylta som fanns på skolgården. Vi sprang in och han letade efter oss med en stor trästylta i handen. Vi befann oss på andra sidan av en låsbar dörr i glas, men det hindrade inte honom, han tog sats och sprang med styltan och krossade rutan i tusen bitar. Det hela resulterade i en del rektorsamtal där vi fick sitta och få förklarat för oss att "han är lite speciell så undvik att reta upp honom sådär, för då slutar det som det just gjorde". Varje dag var ett nytt äventyr när han blev på dåligt humör över nån skitgrej. Mycket kostnader för skolans budget var ett faktum under de åren han gick där. Nu för tiden hänger han med pundare och är ganska sliten, tragiskt nog.

Ett riktigt grovt cp-barn i min klass i 7:an satt i bänken bakom en annan tjej i vår klass. Från ingenstans gör mongot random ap/indianvrål och tar sin egen bänk och slår framåt med den allt han har kanske 10-15 gånger rätt över tjejens armbågar. Såg efteråt sen att hon hade jävligt mycket blåmärken runt båda armbågarna, förstår än idag inte hur hon inte gav ifrån sig minsta lilla ljud, måste gjort ont så in i helvete.

Kommer ihåg en fotbollsturneringsfinal eller semi min brorsas lag spelade när dom var ca 12-13 år. Det stod kanske 2-2 eller liknande när det var lite tid kvar av matchen. Då kommer motståndarna fria men till allas förvåning har brorsans polare som var målvakten gått o satt sig vid egen stolpe. Efter målet ropade han "om inte ni kämpar tänker inte jag heller kämpa!". Dom blev rätt förbannade på honom efteråt, kommer inte ihåg om dom torskade pga det.

En polare hade en lillasyster som brukade kissa på golv etc och vid ett antal tillfällen när jag var hemma hos honom kissade hon på hans familjs uteplats varpå han pekade på fläcken och sa "Titta *****! Saft! Titta saft!". Hon böjde sig då ner, putade med läpparna och sög upp en slurk, böjde upp huvudet, tittade på oss, log och utbrast "gott!". Har dock svårt att i efterhand veta vem man ska sätta cepestämpeln på.

Hade en klasskompis när jag gick i kanske 3an som hade en storebror som var iaf 5-6år äldre. Min klasskompis ville träffa sin bror på marknaden. Så vi gick för att möta honom. Då sitter han lite i skymundan och röker chokladciggareter som om den vore knark och försöker se jätte tuff ut och hans bror säger stolt att han brukar röka chokladcigg...

Jag lyckades hålla mig undan alla dessa, på ett eller annat sätt, störda barn till en relativt stor grad när jag var liten. Gissningsvis på grund av att de alltid hölls separerade från oss andra, en och annan högst tvivelaktig dampad krigare har till och från befunnit sig i klasser runt min, men jag och min klass skonades av någon outgrundlig anledning relativt väl.

När jag gick i högstadiet fanns det två specialklasser, en för de stökigare bokstavskombinationerna vars mammor söp, knarkade, drack batterisyra eller roade sig på annat håll under graviditeten. De hade svårare i skolan än oss andra men kunde föra sig tämligen någorlunda jämfört med oss vanliga dödliga. De hade en stubin kortare än deras IQ i valfri måttenhet samt föredrog att lösa mellanhavanden med knytnävarna.

Den andra specialklassen var för de som var verkligt utvecklingsstörda, de jag ämnar att kalla det något mildare ordet förståndshandikappade då jag aldrig såg dem göra en fluga förnär. Där fanns de som hade en verklig diagnos av CP, Downs eller något på samma nivå. Deras klass benämndes som "särskoleklassen" i folkmun.

Jag intresserade mig aldrig för de förståndshandikappade, jag hade annat för mig både i skolan och på fritiden. Jag levde i min stilla värld, och de i sin. Men då och då korsades våra verkligheter. Jag kommer att nämna tre exempel, varav det sista bör du se som en varning och något du för alltid bör beakta.

1.
Jag och några vänner satt ensamma i en avlägsen del av skolan där det fanns gott om bord och stolar. Vad vi gjorde kommer jag inte ihåg, vilket inte heller är viktigt, men för sakens skull satt vi antingen och pluggade inför ett kommande matteprov eller snackade om allt mellan himmel och jord. Plötsligt går särskoleklassen lugnt och stilla förbi, men en jätte avviker i deras led. Med snea glasögon, en fullkomligt tom blick och vid öppen mun börjar han marschera mot oss. Med marschera menar jag verkligen marschera, en SS-soldat som gick i parad promenerade jämfört med den här killen. Med rejäla kliv börjar han dunsa mot oss och brister ut i ett fullkomligt hjärtskärande bröl som fick blodet att frysa i oss alla. Hans tomma blick svepte över oss och jag glömmer aldrig den rädslan, jag förstod då hur en hjort som hamnar framför en lastbil måste känna sig. Jag greppade min blyertspenna extra hårt ifall jag skulle behöva använda den, men i hans besinningslöshet hade den förmodligen hjälpt föga. Plötsligt hörde jag hur en av särklassens lärare utbrister, med en viss rädsla i rösen, ett namn. Hon försökte kalla tillbaka krigskämpen som skulle göra slut på oss, och av tonläget att dömma snarare bekräftade hennes försök till att avbryta situationen att vi var dömda. Men det fungerade, han stannade plötsligt, som en robot som blivit avaktiverad, vände helt sonika och återvände till resten av sin klass. De avlägsnade sig snabbt och hans lärare/assistent gick också hon bara vidare. Kanske skämdes hon, eller så var detta ett helt naturligt inslag trots att jag aldrig hört om något liknande då.

2.
Jag jobbade lite på ett fik i högstadiet, fiket var i skolan och tillhörde skolan. Vi sålde mest läsk, frysta pizzor och piroger till de övriga eleverna. Samma kille som i historien ovan sitter med en eller flera, kan inte rikgit komma ihåg, assistenter och tittar på tv. Han verkade lugn och helt till frids den dagen, jag skulle aldrig i mina vildaste fantasier ha kunnat se honom göra ett utfall mot någon av någon anledning. Efter ett tag börjar jag känna en märklig odör och frågar tjejen jag arbetade med "vad fan det är som luktar så in i helvete". Hon sneglar mot killen som tittar på tv och jag inser att han skitit på sig. Jag hade full förståelse för att något sådant kunnat hända, men det märkliga var att de bara satt kvar. Jag undrade om inte assistenterna märkte, de måste ju ha känt lukten, mina ögon tårades nästan. Efter flera minuters stilla tv-tittande och en allt tilltagande diaspora ur fiket avlägsnade de sig och jag kunde efter ytterligare någon timme andas utan större svårigheter.

3.
Något år senare vad jag och handlade med ett par vänner när jag såg killen i historierna ovan komma invalsandes bland läskhyllorna. Jag hade plockat på mig min läsk och mina förtrogna var upptagna med annat, t.ex. välja ut rätt dryck, än att lägga märke till vem som just gjort entré. Jag ser då hur han tar upp en flaska alkoholfri äppelcider och utan hämningar kör in den i sin mun. Han fick in den en bra bit, ser beltåten ut och ställer sedan tillbaka flaskan. Han tar då en ny flaska och fortsätter med att suga av den. När chocken lagt sig försöker jag påkalla mina vänners uppmärksamhet men då har killens pappa kommit och avbrytit händelsen. Min och hans pappas blick möts hastigt, och de fortsätter iväg. Jag måste sett ut som ett stort frågetecken och kommer tyvärr inte ihåg faderns blick, men om det var något annat än ren skam i den hoppas jag att varenda flaska dryck han köper i framtiden är avsugen genomgående av någon annan, men å andra sidan kanske han har blivit van då hans son antagligen gör detta på andra ställen än bara i matvaruaffären.

Med historie 3 vill jag varna alla, ta alltid dryckesflaskor som inte är åtkomliga vid en första anblick, ta de som står några rader in. Det går aldrig att veta vad man köper har varit med om innan.

När jag slutade i högstadiet såg jag varken han i historierna eller någon av hans klasskamrater någonsin igen.

Du hanterar det svenska språket på ett sätt som får en dyslektiker i tredje klass att rodna av skam och därefter vill du få folk att tro att du är "över-läkare" idag. Nog för att man hört en del om svensk sjukvård, men att de skulle lägga kravnivån för att bli överläkare till en nivå likvärdigt detta är skrattretande.

Jag var rätt CP själv när jag gick i skolan, men dock bara oguidad och ensam. Mina föräldrar suger pungräka så jag fick fixa allting själv och samtidigt ta hand om omgivningens jävla skit.


1. Gick på en CP-skola, lågstadiet (kommunal) då det kom ett riktigt jävla damp-mongo bakifrån och körde en blyertspenna i armen på mig. Lärarna reagerade typ inte.. (Borde ha krossat hans fingrar på rasten, tyvärr så blir normala människor systematiskt diskriminerade av den ryggradslösa lärarkåren)

2. Jag var tvungen att lämna min lillebror på dagis, så jag kom lite försent (5 klass). Fick skäll av lärarkärringen.

Hänt massa skit. pallar inte.

Hahaahahah! Sånt här är underbart!
Har du mer på lager så ös på!

jo men de här kan ju bli kul!


Vi hade en hel del mongos i min grundskola kan ja säga.

Mongo 1:

Han hette tiger (ja , typ som tiger woods.. ) . En liten jävel med lockigt fult hår och fula glasögon och grova mentala störningar. Honom beskådade man ofta under diverse bord och stolar lurandes på pass som ja, en tiger... Det var smått underhållande att byta några ord med denna färgstarka individ. Ofta löd de nåt i stilen med

"OJJ äre en tiger under stolen här borta , fyfan va läskigt" *garv*

"din jävla mamma är ful som fan" med bitter bebisröst

*ännu mer garv*

Mongo 2:

Han hette RICKY. som man hör på namnet så var han lågstadiets douchebag som man varit sugen på att strypa till döds ett par gånger. Liten ettrig grabb med troligtvis alla bokstavskominationer man kan tänka sig. De byggdes mycket med kaplastavar vid den här tiden och ibland kunde man få ihop riktiga konstverk som man lagt ner många timmars arbete på . Först på plats att sparka ner våra byggen var dock alltid den här fuckern ricky.

De började alltid med att ricky gjorde éntre i kaplarummet och fick syn på vårat spekulära bygge som han givetvis också önskade sig ha. Han började då bygga ihop något skraltigt bygge själv , men insåg väll sedan att de låg över hans intellektuella kapacitet att slutföra något sådant bygge. Valet blev då istället att han med lätt smil på läpparna å djävulskap i blicken går fram å sparkar ner vårat bygge . Givetvis så var även grabben immun mot lärarrepressalier pågrund av hans diagnoser så detta var ju rent ut sagt största pesten på lågstadiet.


Fanns en hel del till men orkar inte skriva mer just nu