Jag är systemutvecklare och jag har det senaste börjat utveckla ett AI som använder ett neurologiskt nätverk. Det här låter kanske off topic, men det är faktiskt väldigt relevant.
Hur ska jag göra en likvärdig intelligens utan att förse det med ett likvärdigt input som jag själv får?
Om man tänker länge och hårt efter så är slutresultatet är ju faktiskt i alla fall
lite tankeväckande.
Mitt program hade faktiskt trott att den var en människa
Och nu kommer den bisarra biten.
Vad säger att
jag inte är en illusion?
Ett program som hade kört en simulering som var likvärdig min hade upplevt samma tankar och därmed trott att den var jag. Jag vet inte om jag gör mig särskilt förstådd, men tänker man efter så är det en logisk slutsats. Hade ni kunnat programmera en artificiell intelligens som inte resulterade i detta? En programmerad verklighet som kan ta emot fler inputs än vad denne kan uppleva?
Hur hade den någonsin kunnat greppa konceptet kring att det kan finnas
fler inputs än vad ni upplever?
Om du var en programmerad simulation, hur hade du någonsin kunnat greppa detta? Det går inte. Du kan aldrig känna någonting som du inte kan känna. Ett program kan det inte av mina erfarenheter och kunskaper att döma. Kan ni det?
Jag har försökt att komma på ett koncept som resulterar i samma beteende som oss, men som utelämnar bitar som t.ex. drogberoende, smärta, lögner eller depression. Men det går inte. Förr eller senare så blir slutresultatet detsamma och det är begränsat till oss. Jag kan skapa en robot som har reaktioner nära ljusets hastighet, men att skapa något intelligentere verkar allt mer hopplöst.