Andra verkligheter?

Tror ni att det finns andra verkligheter?
Vad är verkligt? Finns det ens? Kan man uppleva andra verkligheter när man tar droger?

Tror ni att det finns parallella universum med andra naturlagar? Bor det människor där också?

Jag är systemutvecklare och jag har det senaste börjat utveckla ett AI som använder ett neurologiskt nätverk. Det här låter kanske off topic, men det är faktiskt väldigt relevant.

Hur ska jag göra en likvärdig intelligens utan att förse det med ett likvärdigt input som jag själv får?

Om man tänker länge och hårt efter så är slutresultatet är ju faktiskt i alla fall lite tankeväckande.
Mitt program hade faktiskt trott att den var en människa

Och nu kommer den bisarra biten.
Vad säger att jag inte är en illusion?

Ett program som hade kört en simulering som var likvärdig min hade upplevt samma tankar och därmed trott att den var jag. Jag vet inte om jag gör mig särskilt förstådd, men tänker man efter så är det en logisk slutsats. Hade ni kunnat programmera en artificiell intelligens som inte resulterade i detta? En programmerad verklighet som kan ta emot fler inputs än vad denne kan uppleva?

Hur hade den någonsin kunnat greppa konceptet kring att det kan finnas fler inputs än vad ni upplever?

Om du var en programmerad simulation, hur hade du någonsin kunnat greppa detta? Det går inte. Du kan aldrig känna någonting som du inte kan känna. Ett program kan det inte av mina erfarenheter och kunskaper att döma. Kan ni det?

Jag har försökt att komma på ett koncept som resulterar i samma beteende som oss, men som utelämnar bitar som t.ex. drogberoende, smärta, lögner eller depression. Men det går inte. Förr eller senare så blir slutresultatet detsamma och det är begränsat till oss. Jag kan skapa en robot som har reaktioner nära ljusets hastighet, men att skapa något intelligentere verkar allt mer hopplöst.

Vad gäller droger är det ju intressant att föreställa sig att man genom att ta en substans upplever andra verkligheter eller tillfälligt expanderar sin egen verklighet.

Har man upplevt derealisation så vet man att ens verklighet kan förändras.

Jag tänker ge ett kanske tråkigt men kanske givande försök till svar. Derealisation är "bara" en förändring av hur du tolkar omgivningen. Omgivning är densamma, men du tolkar den bara annorlunda.

Alla dina "inputs" finns kvar, men av någon anledning så tolar din hjärna det som att du är någon annanstans. Värt att notera är att hjärnan kan ha fel. Jag vill till och med sträcka mig så långt att säga att den måste ha fel. Annars så upplever du ingenting. Derealisation är ofta en reaktion mot ångest

berätta mer! Jag är mycket intresserad av att läsa hur du tänker, agerar.

För att bidra till tråden vill jag referera till Antonin Artaud som hade en väldigt intressant filosofisk syn på verkligheten.

Jag gillar den idén om att vi lever i ett simulerat universum som styrs av en mer avancerad ras/varelse. De största argumentet om detta är att våran teknik går framåt och blir mer avancerad och att när vi lyckas skapa ett nytt universum som är helt dator genererat så har vi uppnått mänsklighetens mål och att detta har upprepats otaliga gånger och att vi är en simulering i en simulering i en simulering... aa ni fattar säkert.
Tror denna idén heter A la matrix (dock inte säker på det)

Vad anser du om mot-argumentet att detta inte stämmer eftersom det finns vissa tal som kan hålla på i oändlighet (tex PI) och att det är omöjligt för ett datorprogram att kunna innehålla ett oändligt tal? Tycker det är ett ganska smart mot argument, dock så tror jag själv att det är fullt möjligt att ett program skulle kunna generera ett oändligt tal.

Jag ser det som att varje sak har sin plats.
Men att man ska se den platsen från så många vinklar som möjligt.
Då ser man vad som är kärnan.
Man kan urskilja det som "fyller ut" mot det som är.

Att sätta ihop så många bilder som möjligt till en bild.

Noterade att det där med teatern påminde om det jag skrev om droger tidigare i tråden, att man liksom tillfälligt påverkar/förändrar sin verklighet genom att uppleva något. Man blir "inne" i det. Artaud verkar ha haft en intressant syn på ämnet.

Wow, det är en mycket intressant sak du drar upp nu.

För de som inte känner till detta så handlar detta om ett tal som i teorin hade kunnat bevis huruvida du är eller inte är ett resultat av en simulering.

Teorin är ganska simpel, men övetygande. Om du i all evighet räknar ut pi och om du någon gång skulle stöta på ett stopp så är det ett bevis på att du är en artificiell intelligens, eftersom det skulle innebära att din processorkraft skulle tagit slut.

Mina tankar kring detta lyder:
Om du skulle stöta på ett slut så skulle du inte märka det, eftersom dina tankar därefter hade skett i en proportionerlig hastighet mot beräkningskapaciteten. Kort och gott - ju mer du hade räknat, ju långsammare hade förändringar (tiden) gått och därmed hade du inte märkt av någonting.

Du kan aldrig nå fram till slutet. Ungefär som gränsen för ljusets hastighet. Ju mer du nrämar dig den, ju mer energi krävs det, och till slut så står tiden still. Du når aldrig dit, och du märker inte någoskillnad eftersom tiden också avstannar.

Jag utgår här utifrån fysikens lagar och försöker att applicera den på teorin krin en simulering. Skulle detta kunna vara en direkt konsekvens?

Personligen så kan jag ogiltigförklara teorin enligt dessa egna tankar, för att vi kan inte se skillnad mellan fysikens lagar och en en eventuell begränsning i vår "hårdvara". Men jag kanske tänker knasigt här då jag är en aning påverkad av diverse droger för tillfället. För tillfället så känns detta dock ganska logiskt.

Men om det kan bevisas att det inte finns ett slut på Pi vad skulle det innebära då?