Nu när jag tittat ikapp serien så kan jag väl säga att den är lite småtöntig. Både dialogen, motiven och handlingen blir lite krystad och fjantig. Framförallt Jörgen och hans pappas upprepade "Drrrraaaaa åt helvete!!"-replik blir ju bara smått komiskt, nästan så att jag asgarvade varje gång. Happy är dessutom en urusel skådespelerska och hela grejen med hennes rollfigur kändes onödig.
Samtidigt så är det rätt roligt att titta på och då menar jag inte som en "ironisk tittare" som bara tycker om att titta för att känna sig själv som lite mer överlägsen ("jag gillar programmet, men
vet att det är så dåligt"). Det märkligaste i senaste avsnittet, och som jag störde mig på, var att de på begäran av en sekreterare till VDn (för lite pengar) var helt redo att ställa upp på att spränga halva skogen och inte nog med det så kunde de göra det inom bara några dagar! Det måste väl vara rekord, eller hur fungerar planeringsarbetet för sprängning egentligen? Det kändes som en lite väl magisk lösning för att driva handlingen framåt... varför måste svenska manusförfattare alltid göra slutet på en säsong så kompakt, krystad och full med nödlösningar för att lyckas knyta ihop säcken?