Citat:
Ursprungligen postat av
boboslacke
Jag tror att det är så att detta har utvecklats som en kanske oavsedd effekt av andra företeelser.
Det kanske inte så kompetenta men ändock omfattande sk arbetsplatsnätverket i kombination med långvarigt maktinnehav fick som effekt att en kultur av ryggdunkning och osynliga karriärhinder att växa inom politik, inom organisationer och inom den politiska administrationen.
Det sticker upp nyllet tydligt i några olika affärer men verkar för det mesta som en osynlig kultur i tysthet där även inkompetens parad med lyhörd följsamhet kan ge framgång. Efter hand skapas karriärvägar för nya generationer med vänskaps eller släktband.
Det största effekten av Palmemordet blev nog dock rent konkret att denna kultur växer snabbt och börjar dominera helt. Man ser vad som sker tydligt men kanske inte förstår bakgrunden men man förstår två saker. Gunga inte båten och det är ok att dölja ovälkomna sanningar eller fel man begår bara man backar rätt häst.
Jag tror det är en stor förklaring till de enormt ineffektiva organisationer och myndigheter vi har idag. Poliser som knappt löser brott etc.
Den här effekten är en sk oförutsedd effekt ungefär som när arbetarklassens barn fick en bättre uppväxt och andra ambitioner än sina föräldrar som gör att de inte vill tillhöra arbetarklassen eller identifierar sig med den. Arbetet upplevs inte längre som gott i sig utan man vill ha arbetn som är självutvecklande eller ger snabba cash.
Att lösa Palmemordet med alla dess turer och mörkläggning är alltså viktigt ur hela samhället synpunkt för att bryta dessa kulturer.
Utifrån ditt resonemang så framstår mordet som en akut lösning på ett problem där man aldrig gjorde en konsekvensanalys. Eller att denna analys aldrig behövdes. Eftersom det som följde kunde inte bli värre. Utifrån den ståndpunkten. Där man kunde leva efteråt utan att upprepa sig. Det blev aldrig mer akut utan en långsam glidning. Med ett undantag.
ICs avgång. Där han insåg behovet av att avgå akut. Mitt i sommaren utan de flestas kännedom. Men där han ansåg sig behöva ringa Lisbet för att informera. Och samtidigt beskriver det i sina memoarer. Utan att förklara sin gipsade fot i sammanhanget.... Vem förklarar inte en olycka. Eller var det andra i sammanhanget som insåg att det var han som var Olyckan. Och inte Ted Åström.
Rheinfeldt förklarade sin livvakts olycksaliga självmord i direktsändning på TV. Tragedin i Sagerska Palatset. Skadereglering på Prime Time. Utan att något förklarades. Precis som ICs strategi. Man presenterar konsekvensen men vill inte tala om orsaken. Och det fungerar än idag. I brist på medias engagemang. Eller inser man konsekvensen av läckandet kanske.
Tänk er följande rubrik.
En okänd gruppering tvingade Ingvar Carlsson att avgå!
Där man samtidigt kallar denna gruppering för överförfriskade Vattenfestivalfirare....
Eller var det inte just det man gjorde. Men där rubriken fattades.
