Jag pekade tidigt i tråden på att det här är vad man kan vänta sig händer i ett parti som snart kommer att vara Sveriges största – senaste 2022 – och aspirerar på att bli ett statsbärande och ansvarstagande parti – inte ett revolutionärt. Jag drog då parallellen till vad Socialdemokraterna gjorde under 1900-talet när de kastade ut revolutionärerna och lät dessa förgöra varandra i bokstavsvänstern, alltmedan sossarna tog ansvar för landet genom varaktiga uppgörelser högerut med Folkpartiet och Bondeförbundet/Centern.
Nu drar Gudmunsson samma paralleller i SvD:
Citat:
Ursprungligen postat av Per Gudmundsson
1917 ställde den socialdemokratiska partiledningen ett ultimatum till sitt radikala ungdomsförbund, i den så kallade munkorgsstadgan: ställ upp bakom partiets politik eller lämna partiet. Socialdemokratiska Ungdomsförbundet hade dock redan i en medlemsomröstning avvisat partiledningens krav, och bröt sig samma år ur partiet, för att i stället grunda Sveriges Socialdemokratiska Vänsterparti, sedermera Sveriges Kommunistiska Parti, senare Vänsterpartiet Kommunisterna, idag känt som Vänsterpartiet. Samma år grundade Socialdemokraterna ett nytt ungdomsförbund, som än idag heter Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund, SSU.
(...)
1970 var det dags för radikalerna i Vänsterns Ungdomsförbund att skiljas från dåvarande Vänsterpartiet Kommunisterna, idag Vänsterpartiet. VUF blev i stället Marxist-Leninistiska Kampförbundet. De delar av ungdomsförbundet som dock var lojala med moderpartiet grundade Kommunistisk Ungdom, idag Ung Vänster.
http://unvis.it/blog.svd.se/ledarbloggen/2015/04/08/splittringen-i-sd-saknar-inte-foregangare/
Likheterna är slående och det är tydligt att det här handlar om en långsiktig strategi att öppna för samarbete med de övriga partierna och genom reformer och kompromisser få igenom sin politik istället för att radikaliseras mot etnonationalism, vilket skulle vara skadligt främst för Sverige och leda till en mer osäker framtid för partiet och t o m Sveriges demokrati.
De som i tråden säger att det här "BARA" är en maktstrid och handlar om att säkra den personliga makten för en trängre krets och absolut inte om ideologi eller rädsla för radikalisering, är verkligen naiva inför hur politik normalt fungerar. Det är så här det partipolitiska hantverket ser ut normalt och Sverige har väl under många år varit förskonade från den typen av smutsigt spel, men under den tiden har också vår demokrati och det offentliga samtalet förflackats under den varma våta filt vi kallar politisk korrekthet.