Dialektala uttryck du hört eller använt

Några urval av uttryck som jag använder: (Har satt ordet i kontext inom parentes för den som inte förstår)

Hagalen (Var inte så jävla hagalen!)
Nällad (Är du nällad inför premiären?
Spissflabbad ( Äh, inget att bry sig om. Bara en spissflabbad 08.)
Houndan (Det var ju houndan åsse!)
Rabevann (Ja e ente så gla i rabevann,man bara rabar hela tien)
Lomman (Vad är det du har för nåt i lomman?)
Putt (A du, va går du runt å e putt för?
Lynt (Hur va de på festen igår? Jo, det var lynt som fan!)
Rännespraga (Åt en dålig kebabjävel igår och fick rännespraga på kvällen)

Bravo, du har koll du

2. Antar att referensen är nällebränd (bränd på nässlor) som metafor för nervös etc.

8. Är det »lugnt« som underdrift för lagom tryck etc?

1. Attributet »hagalen« tas upp av SAOL under verbet »hava«. Riksspråk är »girig« medan »åpen« i sydväst kan gälla lindriga fall av snikenhet.

"VAD SA DU?"
Jo ja sa dä du ente hörde
katta sket å du rörde
å du glufsa å du åt
å tacka Gud för dä goa målt!

Kanske lite off-topic men sånt här språkbruk var det som jag växte upp med en gång i tiden!

Så jak får la va glaer att jak ble sûm jak ble när jak ente ble sûm jak sûlle sûm käringa sa

Ihllt för å jå = svårt att andas

Hede borti anörja = flytta på dig/ ur spår

Ersche de hurshä sö glätt ä = är det halt så halkar man

Är från anundsjö 😊

Det uttrycket känner jag väl till, men det var först i vuxen ålder jag förstod att det var dialektalt.

Tack, jag vet. Jag är dialektexpert. Nej, men jag har både kompisar och släktingar i/från Småland.

Och så klagar folk på att skånska är svårbegripligt.

I nordöstra Skåne kunde man ännu på åttitalet, kanske fortfarande, höra ömma mödrar förmana barnen att inte kladda upp alla pengarna. Man kunde också höra unga damer mer eller mindre försynt påpeka att Nils, han är en kär påg. Eller att han bara var ännu en glyttig påg, en riktig fjabbe.


Men det första jag la märke till när jag kom till göingetrakten, det var att den enda klart urskiljbara vokalen i dialekten var nåt som mest kan liknas vid ö. Ölltöng löt söm ö. Outhärdligt till en början men man vänjer ju sig vid det mesta och ganska snart lyckades jag urskilja de olika vokalerna. Även sättet de uttalade Kristianstad var lite märkligt. Det var nåt som mest kan liknas vid Krschnsta. Och sedan detta ständiga betonande av den första stavelsen. En annan åtminstone för mig udda grej, det var att många la till han och hon efter alla namn. Peter han sa att Johan han trodde att Åsa hon gömde nyckelen så att Mats han blev utelåst. En del skåningar sa också saker som ge den till han eller det är hansa bok, det är Matsa cykel, men det vet jag inte om det är specifikt skånskt.


Än mer förvånad över skånskan blev jag när jag reste runt i Skåne och upptäckte att de pratade på olika sätt på varenda ställe.


Ytterligare en sak är de märkliga stavningarna men kan stöta på av ord som Öjstad, blockflyt, trya och flöjtväst. Det kan vara rent hialöst roligt att läsa i ett meddelande eller annan text.


Nuförtiden blir jag alltid glad när jag hör den där märkliga dialekten från nordöstra Skåne. Men det enda jag själv lagt mig till med det är ordet mögigt.

Haha ja vissa ord är ganska ovanliga. Men just anundsjömålet som jag "pratade" mer av förut är väldigt speciellt. Tror att det är för att folk varit isolerade och alltid stannat kvar i de trakterna så man har liksom inte fått några impulser utifrån utan man har nästan bildat som ett litet eget språk.

Finns lite fler ord här: http://sv.wikipedia.org/wiki/Anundsj%C3%B6m%C3%A5let

Men går även att köpa en bok om dialeketen: http://libris.kb.se/bib/14637076

Inte speciellt olikt västerbottensbondska, många ord är lika eller väldigt lika.

Heter det slå in paket eller svepa in paket? Sill eller strömming?

Vad sade du?
Va saru.

Om någon har tid och ork, så arbeta om ordlistan med gemener. Det vore också bra med närmsta rikssvenska eller sydsvenska ord för jämförelse. Exempel:

pållyfåta - fotografera sig, ta polyfoto (flera bilder i serie)

ofälig - halt, skadad, jfr ofärdig

Alla moderna ordlistor har gemen förstabokstav. Undantag är eventuella egennamn. Det är intressant med två grekiska ord som blir dialekt (och kronolekt) i »pålyfåta«. Verbet »fota« har blivit rikssvenska rätt nyss, kortform av »fotografera« alltså.

I några fall kunde det vara intressant med både obestämd och bestämd form på substantiv. Som gäst blir jag osäker på om »ikårn« är bestämd eller obestämd form.