Har följt den här tråden (och andra) med stort intresse under lång tid nu, och har inget att tillägga gällande hr. Arnstads person som sådan.
Med det sagt tror jag ändå att följande funderingar är av intresse, och säkerligen inte bara för den här tråden. Så var snälla och ha lite tålamod med mig och mina tankar ett litet tag:
Jag har under lång tid funderat över Arnstads förkärlek till begreppet "kämpande demokrati" och eventuella parallella begrepp och politiska tendenser, och en sak har slagit mig såsom bekymmersam.
För att följa med och förstå mina funderingar föreslår jag att man läser Peter Englunds
Brev från nollpunkten. I sammanhanget finner jag essäerna
Invid ravinen och
Det stora huset i världens mitt särskilt intressanta, men egentligen bör man nog läsa hela essäsamlingen.
Hur som helst, åter till ämnet. I essän
Det stora huset i världens mitt (som åskådliggör obehagliga likheter mellan Nazityskland och Sovjet) finns följande text med tillhörande fotnot (förkortningar, kursiveringar och fetningar av mig):
Citat:
Dessa diktaturer skilde sig från olika äldre föregångare inte bara genom ... att upprätta en total kontroll över sina medborgare... Båda systemen sade sig också vara av folket och för folket: de stod minsann för något som egentligen var bättre än de korrupta och svaga demokratierna, vars folkmakt blott var formell, en origami av fraser.*
*Och läsaren kan vara fullständigt övertygad om att när tyranniet nästa gång lyfter på hatten och presenterar sig kommer det inte att vara som Tyranni; istället kommer det att kalla sig en Högre Form av Demokrati eller en Mer Utvecklad Folkmakt eller något liknande.
Detta är själva kärnan i hr. Arnstads resonemang, ett resonemang han tyvärr delar med bl.a. vår Stora Granne i Öster. Alltså inte att faran är den utveckling som Peter Englund beskriver, utan att han faktiskt eftersträvar och aktivt kämpar för en sådan utveckling.