Citat:
Ursprungligen postat av
PCuri
Kalibreringen var väl, vad jag förstår inget större problem. Det var väl den s k mellanspädningen som var problemet och som man låtsades kunde ge något typ ett obegränsat teoretiskt spädningsfel (i stället för de max 5,26 ggr som var fallet) eftersom man inte dokumenterat denna på ett tillfredsställande sätt enligt försvarets vittne Olof Beck.
Några regler och förordningar bröts väl inte. Däremot påpekade försvarets vittne Olof Beck att de procedurer man följde var otillräckliga ur ett vetenskapligt perspektiv (alltså om man skulle använda mätningarna för något typ en doktorsavhandling eller en vetenskaplig artikel). Svenska RMV var heller inte ackrediterat för att fastställa halter av tiopental, utan bara förekomster av tiopental. Finska RMV var dock ackrediterat för att fastställa även halter av tiopental. Både finska och svenska RMV kom fram till en tiopentalhalt av storleksordningen 2000 mikrogram/gram.
Varken svenska RMV eller rättens/Socialstyrelsens oberoende expert Mörland tyckte att de provresultat man hade att tillgå var värdelösa. Tvärtom. De stod på sig.
De procedurer man följde var inte de procedurer man SKULLE följa. Nu var det ett tag sedan
jag grottade i det hela men nog fan var mätinstrumenten okalibrerade. Kan ju visa rätt för det.
Men värdet dom fick gjorde att man borde gått på andra blodprover som ju tagits samtidigt...
eller... ? Vad togs det för prover egentligen och vad säger RMV's egna riktlinjer om provtagning?
Var det inte där det egentligen spökade? Om prov A misstänks vara kontaminerat (vilket man
ju helt klart kan misstänka med tanke på värdena) så går man till prov B. Eller blod taget
någon annanstans ifrån sagda kropp. Men det gick ju inte.... För det hade man inte.
Inse att överallt annars så hade detta fall kastats ut direkt av en duktig åklagare. OM det
inte varit för EB's dans inför kamerablixtarna och att åklagarkammaren tappade ansiktet.
Då smakar det fågel med lite fri bevisföring. Skitsamma om proverna inte gick att verifiera
till 100%. Man hade ju ändå kommit överens om mord över några koppar kaffe.
Klappat och klart vetja. Bara att suga in kärringen.
Och ja barnet var redan dött. Och nej jag hade inte haft några invändningar om doktorn
faktiskt HADE hörsammat pappans bön och gett barnet lite extra så att hon fick somna in
lite fortare. Men nu gjorde hon inte det.