Barmhärtighetsmord? Läkare friad av Solna Tingsrätt 21/10 -11

Håller helt med. Men glöm inte förhören med Tommy, Carl och Magnus B som påstår i detaljerad form att läkaren har givit en dödande spruta.
Tommy är förälder och ansvarig för vad han påstår i polisförhör.

Sömnige Claeson ska väl åberopa detta i förhör, även om han inte nämnde förhören en enda gång under gårdagen, utan läste bara innantill från Mörland, Socialstyrelsen...........och visade några dåliga bilder i svart vitt på en Pentotal flaska och en sprutpump som var märkt med A och B.

Hur som helst kan de styra över beslutet att via målsägandebiträdet Peter Ahltin biträda åklagarens talan. Klart att det handlar om de vill ha pengar.

Aha såklart, tack. Men varför driver inte åklagaren det som mord och i andra hand dråp. Om narkosläkaren gav en dödlig dos borde hon väl genom sin yrkesroll vara medveten om att flickan skulle dö och gjort sig skyldig till den aktiva handlingen?

Jag tror att det räcker att du läser de senaste 10-15 sidorna för att komma in i fallet.

Dråp och mord är i princip samma brott, men finns det förmildrande omständigheter kan mord lagföras somi dråp.

Sk barmhärtighetsmord kan ganska lätt bli dråp, flera av lagtextens rekvisit kan tillämpas.

ok sorry, dråp är rätt såklart. Hade inte koll på definitionen

Det som är intressant för mig är att i FUP finns bara expertis utan beroende till RMV i den del som rör tillsynsärendet. I tillsynen förhindrades man delvis av att man uppfattade det som att viktiga intressenter hade belagats med yppandeförbud av åklagaren. RMV svarade inte heller på alla frågor man fick av SoS. (SoS har ingen formell tillsyn av RMV.)

Jag undrar fortfarande hur denna utredning kan ses som objektiv.

Ida ? är det inte samma som står om i tidningen ? där står det Linnea ?

f ö är detta fall bara rörigt

Då kan man säga två saker:
1 Är det rimligt att det skulle kunna föregå obemärkt? (Jmf sannolikheten att åtalet bygger på en politisk konspiration med religösa drag.)
2 Perklev och Lejonhuvud är stridiga om vad som skulle vara lagligt.

Den senare debatten borde rimligen uppstå igen så som den fanns innan det lades något lock på i avvaktan på domslutet i detta fall.

Som sagt, detta är inte föräldrarnas verk utan resultatet av att en mediak*t åklagare vädrade sjukvårdsskandal. På grund av det genomtaffliga sätt som både gripande och eftermäle skötts har det gått presitige i eländet med konsekvensen att föräldrarna tvingas skjuta sitt sorgearbete framför sig och en läkare som faktiskt bara gjort sitt jobb får sitt liv och sin karriär slagen i spillror.

Föräldrarna ber om att läkaren ska ge barnet något så att "hon sover när det händer"; så att barnet ska slippa lida och inte behöva känna ångest - inte att läkaren ska ge barnet något så att det avlider på stört. Föräldrarna var medvetna om att tillförda läkemedel kunde förkorta L:s liv, men det är en väsensstor skillnad på att använda sina medicinska sakkunskaper till att lindra plågor, jämfört med att i akt och mening ge läkemedel för att släcka ett liv. Det är om detta som rättegången handlar.

Resonemanget om att barnet "kanske ändå bara hade ett par timmar kvar" kan lätt leda till "kanske ändå bara hade ett par dagar kvar. Man kan linda in sitt ställningstagande i hur många "kansken" och omskrivningar som helst, men föräldrarna var av uppfattningen att L själv skulle få avgöra när hon ville dö, och även om vissa anser att ett svårt hjärnskadat barn inte är så mycket att huttla med; det är ju ändå dödsdömt, så talar vi ändå om ett litet liv som betytt väldigt mycket för föräldrarna. Mt hade ingen rätt att ta detta liv.

Rättegången är principiellt också viktig för att sålla bort de läkare och den sjukvårdspersonal som inte begriper skillnaden mellan att lindra och att döda.

Mormodern har i FUP:et gett uttryck för att det kändes skönt när L fick somna in, men L somnade inte in - hon dräptes med berått mod.

Jag tror att Leijonhuvfuds problem är att hon slår in en öppen dörr - det är inte det redovisade morfinet som (nu längre) är ifrågasatt, utan det oredovisade och förnekade tiopentalet. För att kunna åberopa ansvarsfriheten genom "dubbel effekt" måste man som läkare rimligtvis åtminstone tala om att medlet använts. Sedan prövas användandet mot "praxis och beprövad vetenskap" i vanlig ordning.

Jag kan naturligtvis inte veta om det hade bedömts som medicinskt i sin ordning med en rejäl tiopentaldos nära döden, men det är väl inte otänkbart som jag förstått det. Men om man förnekar att man givit det över huvud taget kan man ju inte gärna få det prövat ur den aspekten.

Du utelämnar en mycket stor del av vad hon sagt, naturligtvis för att passa dina egna paranoida konspirationsteorier.

Hennes egna ord ur FUP (s 247):
...när barnet var dött så konstaterade jag det och sen så gick vi ut. undersköterskan var -ohörbart- och föräldrarnas -ohörbart- var med, jag kommer inte håg -ohörbart- men det var kväll nu och då kom det en avlösning med nya systrar som skulle gå på natten. Så att dom andra systrarna får gå hem och så kom dom nya systrarna och dom gjorde iorning henne, dom tvättar och ja, den vanliga rutinen. Sen när föräldrarna är... vill gå hem, så kör vi in henne till ett kylrum. Då -ohörbart- jag hade sagt till att dom skulle göra så. Sen rapporterade jag till min chef som var kvar på arbetet och höll på och jobbade att jag hade gjort dom här sakerna och att barnet -ohörbart- det här -ohörbart- och att jag hade bedömt att hon skulle kunna -ohörbart- jag skrev en journalanteckning på vad jag hade gjort och sen gick jag hem.

Den här texten beskriver ju ganska mycket jobb, knappast mindre än en timme.