Citat:
Men i ärlighetens namn var nog sydafrikaner snarast en belastning och ett problem. Läge för utpressning från deras sida. Opålitliga och lösmynta. Se bara hur de skvallrar och pekar på varandra i övrigt. Plockade man in sådana gjorde man nog säkrast i att ge dom en sista vila ganska snart djupt på havets botten där ingen tittar.
Den där var allt en grov generalisering, käre Boboslacke. Den grupp av sydafrikaner som det här skulle vara fråga om var allt annat än lösmynta. Hur mycket har Craig Williamson och hans närmaste förtrogna berättat utöver det som TRC kunde förväntas ge amnesti för? Kanske att Peter Casselton tänkte tala ut men han klämdes ihjäl av en lastbil i en "olycka" strax innan habs TRC-förhör. Och framför allt, har ledningen inom Military Intelligence yppat något över huvud taget om sina förehavanden på 80-talet? Nej, det har de inte. Delvis beror det på att Mandela gjorde ett "deal" med dessa om att de skulle slippa framträda inför TRC.
I slutklämmen på SA-avsnittet i GRK så skriver UD:s Ingrid Herzog att någon slutsats om sydafrikaspåret inte kan dras av den anledningen att den svenska polisen inte lyckades få kontakt med SA:s militära säkerhetstjänst. Så lösmynta var dessa sydafrikaner.
För övrigt är det intressant att spekulera i varför inte någon kontakt mellan svenska polisen och SA:s MI någonsin etablerades, trots att Jan Danielsson och Hans Ölvebro tillbringade flera veckor i SA och trots att Sveriges regering hade (och har) ypperliga relationer till ANC-regeringen. Var det det svenska eller sydafrikanska myndigheter som bromsade? Eller båda?