Citat:
Ursprungligen postat av
VonFanderblad
Jag har i flera år hävdat att det är omöjligt att i Sverige göra underhållningsprogram som bygger på politisk satir. Anledningen till detta är att vi inte haft tillräckligt dåraktiga offentliga personer som de amerikanska förlagorna har att arbete med (kristna högern et cetera). Efter att ha studerat Arnstad i något år är jag nu däremot beredd att ändra åsikt. Politisk satir fungerar utmärkt, vilket Grisbrottaren och fejk-Arnstad tydligt visar.

Hmm... Konstigt, jag har alltid hävdat att Sverige förutom att inte ha någon politisk satir att tala om (då det mesta i offentligheten är regimstyrt) inte heller skulle kunna ha någon politisk satir, då det skulle vara helt omöjligt att framföra något överdrivet och satiriskt som inte slås med råge av svenska regimen, svenska myndighetspersoner eller svensk ljugmedia själva en månad senare. Men i dina ögon har allt från svenska "forskare" som Eva Lundgren och Tobias Hübinette, till de som ständigt framträder i svensk gammelmedia, från nämnda Tobias till Maria Sveland, till närmast hela rödgröna och alliansens ledarskap framstått som helt vettiga i sina utspel? Du vet att landets statsminister t.ex. gick ut med ett uttalande om att det enda oppositionspartiet är fascistiskt med just hänvisning till Arnstad? Du vet att det inte bara är Arnstad som menade att fritösen i moskéen i Eskilstuna var "islamofobisk", utan i stort sett alla ministrar gick ut och fördömde den, samt ett stort antal svenskar demonstrerade mot fritösen?
Edit: Den andra anledningen till att jag har ansett att det är närmast omöjligt att skapa politisk satir i någon mer kommersiell mening i Sverige, förutom att det är närmast omöjligt att lyckas framställa svenskarna - det mest okunniga och mentalt efterblivna folket bland alla folk i mer utvecklade länder - som mer eller ens lika absurda som de är i verkligheten, är att den av naturliga skäl skulle bli extremt smalt, då endast en liten minoritet av svenskarna skulle ens förstå vad det är man skämtar om.